Arv - vill göra mina barn arvslösa

Blås pengarna och ta ett par lån också vettja.
Men vadå, kan man inte ge till vem man vill?? Finns en sån lag i skitlandet?

- Högaktar mammans ekonomiska skedmatning
- MIsslyckas med föräldraskapet och barnen hamnar i knark och elende.
- Unnar inte ens barnen en ny chans med pengar

Jag applåderar bakom skärmen

Det handlar inte om något brott, skuldebrev ska man skriva när man blir ex sambo, låna pengar av sin familj osv. Man får riva skuldebrev om man vill, man får strunta i den om bägge vill eller driva in den via domstol.

Det är en juridisk handling.

På liknade sätt skydda man ex sin sambo från att arvingar ska kasta ut hen från bohaget ifall någon går bort. Genom det är det inga problem med hur arvet ska gå, man följer skuldebrevet, bodelare ska betala bort skulder o lån innan arv fördelas, fungera på likande sätt vid skilsmässa som arv.

Däremot går det inte ge bort eller skänka bort pengarna, dessa måste betala tillbaka pengarna till dödsboent om det är gjort sista 5-8åren innan man går bort, det finns en specifik lag för just ge bort pengar på detta sätt, man blir återbetalningsskyldig.

Du är nog inne på rätt spår i stort. Det där är i alla fall betydligt mer seriöst än råd om låtsasskulder och kryptogömmen.

Men jag skulle ändå vara lite försiktig med slutsatsen att barnen garanterat “inte får ett öre”. Så enkelt verkar det inte vara.

Har kollat en del rättsfall och domstolarna tittar inte bara på vad upplägget kallas, utan på vad det faktiskt innebär. I ett fall hade en pappa gett pengar till ett barn efter att ha varit ganska tydlig med att han ville göra det andra barnet arvlöst. Det gick inte vägen. Gåvorna fick jämkas eftersom det såg ut som ett sätt att runda laglotten (NJA 2022 s. 277).

Samma sak i det där fallet som brukar kallas Diamanthandlarens gåvor. Där fanns det gåvor och bodelning och papper hit och dit, men HD tittade på helheten och tyckte i princip att det var ett sätt att föra undan egendom från barnens laglott (NJA 2021 s. 605).

Men jag har också hittat exempel där det gått åt andra hållet. I ett fall fick en stor gåva till en akademi stå sig, eftersom den verkade ha ett verkligt syfte medan personen levde och inte bara var ett testamente i annan förpackning (NJA 1998 s. 534).

Så jag tror att råden om förmånstagarförordnande, gåvor och liknande kan vara bra att undersöka. Men det är nog inte något man ska göra själv efter baserat på några flashbackinlägg och ett starkt självförtroende. Skillnaden mellan om det ska gå vägen eller inte verkar ligga i om det är en riktig lösning med verkligt innehåll, eller om det mest är ett sätt att försöka trolla bort barnens laglott..vilket domstolarna verkar vara bra på att kunna fastställa.

Jag hade alltså tagit en timme med en duktig familjejurist innan jag gjorde något. Inte för att de kan trolla, utan för att de kan säga vad som faktiskt håller när någon börjar bråka efteråt.

Det är bara att ge bort dem till vad/vem du vill innan du går vidare.

Finns fall gropar med detta, man måste göra det i godtid innan man går bort, annars riskera jämkning via kap14 §7, sedan via 7kap §4.

Enklast är just skuldebrev, du kan ha köpt en ny bil, lånat av din sambo, betalat mer vid köp bostaden osv, denna skuld kan man sedan reglera o förlänga vart 10år o den gäller o går inte klandra.

Det funkar inte. När du avlider kommer skuldebrevet inte att beaktas därför att du helt enkelt inte lånat några pengar av dem. Det kommer helt säkert att anses som ett skenavtal

Ta man genensam nämnare, två av dessa gjorde fel?

NJA 1998s534, fel som gordes var o skriva gåvobrev, detta används som bevis i domstol att pengar förflyttats.

NJA2021s605 samma här, hade genom nio olika gåvor

NJA 2022s277, man kan inte ge bort pengar när man är nära sin dödsbädd "successionen"

Vad lär man sig av detta, skriv aldrig gåvobrev när du ger bort pengar, det är enbart ett bevis på du har gett bort pengar till någon o använda enbart i detta syfte till att jämka o kunna klandras, skriver du inget finns inget bevis, det är absolut bäst o bara ge bort pengar för det finns inga bevis efter ca 8-10år, dvs banken har inte kvar kontoutdrag.

Skulle dessa istället skrivit skuldebrev daterat från start av deras förhållande hade det fungerat, dvs i dessa tre fall du tog upp.

Jag rekommenderar inte att förmånstagarförordnande, gåvor och ändrad hemvist skall ske på dödsbädden utan i god tid dessförinnan. Vår TS är en ganska ung person verkar det som. Om Kapitalförsäkringen öppnas idag och döden infaller om 40 år finns det ingen möjlighet till jämkning. Jämkning är för övrigt något bröstarvingarna själva måste ansöka om och de bara ett år på sig. Ingen kommer tala om för bröstarvingarna att det finns en Kapitalförsäkring med förmånstagarförordnande, vilket ytterligare försvårar deras handlingsutrymme. Men sammanfattningsvis: så länge kapitalförsäkringen existerat lång tid och där förmånstagarförordnande t ex inte gynnar ett barn på bekostnad av det andra utan istället en stiftelse som t ex Cancerfonden kommer domstolen inte att jämka. Systemet med liv- och kapitalförsäkringar med förmånstagarförordnande är ett medvetet kryphål i lagen som ger föräldern möjlighet att komma undan laglotten.

Äsch klart ett skuldebrev fungerar, vad du mena är att om du bli sambo o lägger in mer pengar eller ägt bostaden innan ni blev sambo inte kan skydda dina pengar ifall du skulle gå bort?

Dvs ett vanligt senarium, man skiljer sig man har barn, man köper en ny bostad, man träffar sedan en annan, man flyttar ihop, ev i sin bostad eller köper en genensam, man flyttar över sitt kapital till den nya bostad o sambo har betalat mindre, och du menar att skuldebrev inte gäller? vad är det för lögn du nu kör med?

Om jag hade fått ett stort arv hade jag nog försökt använda en del till något som verkligen gör skillnad för andra — till exempel barnhem, hjälporganisationer eller stöd till människor som behöver det mest. En mindre del av ett stort arv kan betyda enormt mycket för någon annan

Du har absolut en poäng i att en kapitalförsäkring som funnits i 30–40 år med ett förmånstagarförordnande till exempelvis en stiftelse är något helt annat än ett panikupplägg på dödsbädden. Det håller jag helt med om. Men jag skulle ändå inte kalla det vattentätt, eftersom försäkringsavtalslagen faktiskt har en jämkningsregel om förordnandet blir oskäligt mot make eller bröstarvinge. Laglotten är alltså inte helt utraderad bara för att man sätter etiketten kapitalförsäkring på upplägget. Däremot håller jag med om riktningen. Görs det tidigt, öppet och med ett rimligt syfte kan det säkert vara ett mycket bra verktyg.