Är musikalfilmer omanliga

Började prata med min kvinnliga kollega på jobbet om musikaler och refererade till Cabaret. Den hade hon inte sett. För nämligen en hel radda med andra musikalfilmer visade sig att hon inte hade sett någon av dem.

Sen tittade hon på mig och bara säger:

"Jaha, jag visste inte att du var en sån som gillade musikaler. Så det är du som är kvinnan i det här rummet alltså?"

Hård diss, men nu till frågan. Jag visste inte att musikaler är omanliga.

Är det här konsensus?

Det kan nog stämma, om man ser någon poäng i att bedöma filmer och genrer utifrån hur väl de speglar olika könsroller. Musikalformatet är ju för övrigt vanligt i barnfilm, särskilt i äldre disneyfilmer. Så vill man vara ännu mer träffsäker i sitt kategoriserande så skulle jag snarare säga att det finns något barnsligt i musikaler (snarare än manligt/kvinnligt).

Samtidigt så bygger ju musikalformatet på operan, som fortfarande ses som överklasskultur utan att vara specifikt förknippad med något kön. Så om du känner dig tvungen att reda ut vad ditt musikalintresse säger om din status i samhället så kan du lika gärna vara barnslig eller aristokratisk som omanlig.

Tror nog inte så många kvinnor gillar ”pick of destiny”…

Nej det finns inget omanligt med män som gillar musikaler eller andra sorters konst. Det är som att säga att tjejer som idrottar automatiskt är okvinnliga, vilket inte alls stämmer.

eller "repo the genetic opera" riktig klassiker

men klassiska east end musikaler som "cats" "fantomen på operan" "abba the musical" etc är nog mer kvinnor som gillar

Cabaret är ikonisk och mycket mer än en vanlig musical. Väldigt hög nivå på alla sätt. Amadeus en annan, också mer än bara en "musical". Och så förstås WEST SIDE STORY. Fantastiskt bra.

Jag har aldrig gillat musikaler, alltid tyckt att dom är väldigt gay-dåliga (alltså vad jag anser är typiskt gay-dåligt), men alltid haft en känsla av att det kan ha berott på att jag var obildad på det sättet.

Mycket riktigt verkar det ha varit så, för jag såg Chess på GO för några år sen och tyckte den var svinbra!

(Jag tycker för övrigt din kollega verkar töntig som sa det till dig.)

Ja det är dom.

Det är ju en klassisk klyscha att bögar är förtjusta i musikaler, samt även Barbara Streisand. Av någon anledning. Jag killgissar på att det bottnar i att hela ensemblen i Cats tydligen var bögar och de flesta av dem dog i AIDS på den tiden det begav sig.

Efter det var det bögigt att gilla musikaler. Vilket bara är ett fånigt påstående. Italienska mafiosos gör ju en pryl av att det är manligt och maffia att gilla klassisk italiensk opera. Vilket, faktiskt, är just musikaler fast med en tydlig genre på sången.

Så påståendet att det är kvinnligt/bögigt att gilla musikaler är lika töntigt som att påstå att det är kvinnligt och bögigt att gilla att laga mat.

De var ju kvinnor med också i Cats




Sarah Brightman bra sångerska

Då har du aldrig sett en östtysk kulstöterska

Ja, det var kvinnor med. Och säkert var någon enstaka av de manliga rollinnehavarna antagligen hetero. Vem vet. Poängen var att Cats lanserades någon gång på åttiotalet. Det uppdagades att att en överväldigande mängd av ensemblen var bögar. Vilket på den tiden betraktades som chockerande och läskigt. Det var ju samma era där folk sket ned sig över att Elton John och Freddie Mercury var bögar. Numera skulle ingen kunna bry sig mindre om typ Harry Styles kom ut som bög. Det skulle vara långt mycket värre om han kom ut som nazist.

Så en hel generation av män blev genast skitnödiga över att musikaler tydligen framförs av massa bögar. Så tänk om man blir lite bög av att kolla på Cats? Typ så. Något åt det hållet.

Och det där verkar hänga kvar lite, verkar det som. Att det anses bögigt att gilla musikaler. Att gilla Barbara Streisand är också ofta förknippat med misstanke om homosexuella tendenser. Naturligtvis bara rena dumheter. Jag gjorde mest en killgissning om vad hela bögmyten möjligtvis bottnar i.