Var fjärde svensk är pank innan löning (2026)

Ja alltså har man råd att ta ett lån och köpa en lyxkåk ser jag inga större problem med det så länge man har råd med det och inte är en del av den fjärdedelen det står om här. Men jag får ut 11k netto. Vad tror du jag skulle få för ränta på mina lån? Har därför inga lån öht.

Ha ha ha, det här är ingen lyxkåk men är alldeles perfekt för mig! Köpte i mitten av 90-talet då det var "köparnas marknad", höga räntor osv.! Ingen ville ha lån, men jag lånade halva summan jag köpte för. Tog efter några år byggnadskreditiv för att byta kök, lägga nytt tak, fixa fasaden, nya dörrar, fönster, avlopp och vattenledning in, fiberkabeln som går in är min egen. Är nöjd med upplägget, har funkat bra hittills!

Ja, man får anpassa sig. Bra jobbat att kunna spara så mycket.

Får ut 45 i snitt ungefär, men har lite högre utgifter med hus och familj, men sparar undan en del.

Men lägger väldigt lite pengar på vardagskostnader (mat, kläder, nöjen, mm), men har dyra hobbys istället.

Bolåneränta sätts väl inte efter inkomst, eller har jag missat något? Däremot lönesumman.

Min lägenhet har minskat till hälften av värde... Jag vill flytta och skulle ju då bli hyresrätt men vill inte ta alla mina sparpengar för att betala banken. Så bor motvilligt kvar för jag köpte under sämsta möjliga tid. Men såna uppoffringar man får göra.
Ja. Dyra hobbys men du har råd att spara undan en del=inga problem. Jag vill också ha dyra hobbys men jag har inte råd. Är där problemet ligger hos folk. De skiter i att de inte har råd.

Menar inte räntan på bolån. Menar själva lånet öht. Jag har för låg inkomst för att få ett bolån. Jag har inget bolån. Men jag skulle ju idag med 11k netto inte få något bolån för att byta lägenhet så får som jag skrev ovan bo kvar. Ingen skulle väl erbjuda mig bolån och då går man på inkomster. Ett vanligt banklån får jag nog inte heller om det inte är nån skum bank med 20% ränta. Får då ta SMS-lån med 30% ränta minst typ. Men det gör inte jag såklart. Men många andra gör det. Det är ju inte bara så att var fjärde svensk är pank innan löning. Finns ju även de som överkonsumerat och har inkasso och KRF efter sig. För mig är det helt... Idiotiskt rent ut sagt. Jag skulle aldrig ta ett lån i hela mitt liv förutom om det var ett bolån med låg ränta som jag hade råd att betala med råge. Hittade en lägenhet på 54kvm (alltså större än jag bor nu ) för 95k som jag kan casha, det skulle bli det isf. om jag flyttar. Tänkte flytta ett tag för hade enorma problem med en granne men han dog verkar det som så nu är det lugnt här. Helst bor jag på Strandvägen i Stockholm men det går ju inte så... Då får man leta billigt.

Men om du bor i bostadsrätt nu utan lån så får du ju loss pengar om du säljer den, oavsett om den gått ner i värde. Eller?

Jo det har du ju rätt i förvisso men det är en för tung förlust. Lägenheten jag flyttade hit ifrån hade jag i många år i Stockholm och gick knappt plus medan många andra som haft lägenhet i några år i Stockholm gått miljoner plus. Snackade med en granne där jag bodde innan som köpte sin lägenhet ungefär samtidigt som mig. Han var sjukt besviken på priset han fick. Så kollade jag upp det och såg att det var den dyraste 3an som sålts på den gatan någonsin. Min andra granne som köpte ett år innan fick dubbelt så mycket som vid köpet. Så haft enorma otur med tajming. Så båda mina två senaste lägenheter har varit enormt dåliga köp vid dålig tid + alla mina bilproblem (förlorade exempelvis 60k rakt ner i ett svart hål på en bil som jag ägde i 40 mil men dumt nog köpt privat så fanns inget jag kunde göra) och ändå klarar jag mig och kan spara pengar varje månad på 11k netto.

Någon som vet hur det sett ut tidigare. Under 80-90-talen t.ex.

Det är väl antagligen hälften bolånetorskar och white trash som står för dessa 25%

Att börja gissa diagnoser för att ursäkta beteenden
det säger mer om hur verklighetsfrånkopplad man är än något annat

här är ett bra exempel, men de är "bara" 30
https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/0QAwvB/casper-och-dennis-narmar-sig-30-bor-fortfarande-hemma

Jämför åttiotalet (före 1995) med nu så är reallönerna nu 60% högre (medräknat den stora reallöneminskningen efter pandemin och Rysslands krig mot Ukraina. -95 fram till för några år sen var stadiga ökningar i faktisk köpkraft. Vi lever i princip i de bästa av ekonomiska tider historisk sett.

80-talet hade stora löneökningar, helt vettlösa, som gav stor inflation och tio år av helt utebliven reallöneökning.

En annan skillnad är att de flesta löntagare på 80-talet var uppfostrade att rätta mun efter matsäck och alla barn fick tidningen Spara & Slösa från Sparbanken där de indoktrinerades med samma moral. Utan den är det tydligen lätt att gnälla när man levt över sina tillgångar.

Dessa trådar går ofta över till att skryta om sin egen ekonomi, det skulle jag också kunna göra men det blir ju bara patetiskt. Är man osäker på sig själv kring det hela eller vad är det frågan om?

De som tjänar mycket pengar är inte mycket bättre än de som inte gör det för de har samma inställning att det måste handlas och konsumeras till vilket pris. Pengar och konsumtion är vad människor lever för idag och det enda som sätter värde på livet. Då är det inte konstigt att vissa är panka egentligen, men ansvaret ligger helt på en själv oavsett. Det verkar inte finnas utrymme att tänka om.