Citat:
När en bostadsrättsförening bildas, så brukar den inledningsvis företrädas av en interimstyrelse därvid ledamöterna tillsatts av den bostadsutvecklare som varit byggherre – inte sällan består interimstyrelsen av samma ledamöter som hos bostadsutvecklaren.
Överlåtelse av fastigheten – från byggherre till brf – går oftast tekniskt till så, att aktuell fastighet ägs i form av ett aktiebolag (dotterföretag) av byggherren och vid överlåtelse till brf absorberas byggherrens dotterbolag med brf genom en fussion, varefter fastigheten, med därtill hörande byggnad/byggnader, sedan ägs direkt av föreningen och bokförs som materiella anläggningstillgångar.
I samband med fastighetsöverlåtelsen "clearas" bostadsutvecklarens byggnadskreditiv mot de lån föreningen nödgas ta upp för att förvärva fastigheten – i normalfallet runt ~ 3–5 stycken krediter, med olika löptider, på mellan 10 och 40 miljoner kronor styck. Härefter tillkommer medlemsinsatserna (som också utgörs av lånade pengar, plus någon skvätt kontantinsats), vilket bokförs som bundet eget kapital hos bostadsrättsföreningen.
En förening med 50 bostadsrättslägenheter, som sålt dessa för 3 miljoner kronor styck, konstitueras sålunda med en kassakista på 150 miljoner kronor. Dessa använder föreningen sedan till att betala byggherren för entreprenaden och till diverse andra kostnader, såväl fasta- som löpande utgifter.
Tillsammans med stadgarna måste det även registreras en ekonomisk plan när föreningen bildas. Den har egentligen att visa, hur de "avgifter" som medlemmarna månatligen betalar in till brf:en faktiskt skall kunna täcka föreningens löpande förvaltning; därtill reserveras normalt medel regelbundet, i enlighet med den underhållsplan som föreningen bör ha upprättat, i någon form av bunden fond för yttre underhåll. I praktiken ser man emellertid föreningar som gör mångmiljonförlustee år efter år, efter år efter år, efter år efter år, varmed den ekonomiska planen skulle visa sig (som så ofta) helt sakna förankring i verkligheten.
För att återknyta till ämnet, finns det sålunda betydande summor med likvida medel (som förvisso skapats av bankerna, helt ur tomma intet, i samband med att bolånetagarna köpte sina lägenheter; men det där är en annan tråd) i anslutning till att en ny bostadsrättsförening bildas. Därutöver har byggherren i praktiken total kontroll över kassavalvet intill dess man hållit föreningsstämma, ledamotsposterna i styrelsen övertagits av bolånetagarna samt att den tekniska och kamerala förvaltningen överlämnats till den nya styrelsen.
Man behöver knappast vara Einstein för att räkna ut hur man gör sig en liten extra hacka, med dylika belopp på bankkontot samt att därförutom ha ansvar för den inledande tiden av teknisk- och kamerala förvaltning. Vill minnas att exempelvis Balder blev kritiserade när de blåste 500 000 kronor i månaden på löpande redovisning, och 700 000 kr/mån för sedvanliga vaktmästeritjänster. Självklart var Balders egna förvaltningsbolag ensamma som leverantörer.
Överlåtelse av fastigheten – från byggherre till brf – går oftast tekniskt till så, att aktuell fastighet ägs i form av ett aktiebolag (dotterföretag) av byggherren och vid överlåtelse till brf absorberas byggherrens dotterbolag med brf genom en fussion, varefter fastigheten, med därtill hörande byggnad/byggnader, sedan ägs direkt av föreningen och bokförs som materiella anläggningstillgångar.
I samband med fastighetsöverlåtelsen "clearas" bostadsutvecklarens byggnadskreditiv mot de lån föreningen nödgas ta upp för att förvärva fastigheten – i normalfallet runt ~ 3–5 stycken krediter, med olika löptider, på mellan 10 och 40 miljoner kronor styck. Härefter tillkommer medlemsinsatserna (som också utgörs av lånade pengar, plus någon skvätt kontantinsats), vilket bokförs som bundet eget kapital hos bostadsrättsföreningen.
En förening med 50 bostadsrättslägenheter, som sålt dessa för 3 miljoner kronor styck, konstitueras sålunda med en kassakista på 150 miljoner kronor. Dessa använder föreningen sedan till att betala byggherren för entreprenaden och till diverse andra kostnader, såväl fasta- som löpande utgifter.
Tillsammans med stadgarna måste det även registreras en ekonomisk plan när föreningen bildas. Den har egentligen att visa, hur de "avgifter" som medlemmarna månatligen betalar in till brf:en faktiskt skall kunna täcka föreningens löpande förvaltning; därtill reserveras normalt medel regelbundet, i enlighet med den underhållsplan som föreningen bör ha upprättat, i någon form av bunden fond för yttre underhåll. I praktiken ser man emellertid föreningar som gör mångmiljonförlustee år efter år, efter år efter år, efter år efter år, varmed den ekonomiska planen skulle visa sig (som så ofta) helt sakna förankring i verkligheten.
För att återknyta till ämnet, finns det sålunda betydande summor med likvida medel (som förvisso skapats av bankerna, helt ur tomma intet, i samband med att bolånetagarna köpte sina lägenheter; men det där är en annan tråd) i anslutning till att en ny bostadsrättsförening bildas. Därutöver har byggherren i praktiken total kontroll över kassavalvet intill dess man hållit föreningsstämma, ledamotsposterna i styrelsen övertagits av bolånetagarna samt att den tekniska och kamerala förvaltningen överlämnats till den nya styrelsen.
Man behöver knappast vara Einstein för att räkna ut hur man gör sig en liten extra hacka, med dylika belopp på bankkontot samt att därförutom ha ansvar för den inledande tiden av teknisk- och kamerala förvaltning. Vill minnas att exempelvis Balder blev kritiserade när de blåste 500 000 kronor i månaden på löpande redovisning, och 700 000 kr/mån för sedvanliga vaktmästeritjänster. Självklart var Balders egna förvaltningsbolag ensamma som leverantörer.
Stort tack för ditt inlägg.
