Hur hanterar ni om er familj och släktingar har total andra politiska åsikter än er?

Säg till exempel att du o din fru är Vänsterpartister och du har en bror vars hela familj röstar på SD. Eller dina kusiner som du brukar träffa regelbundet röstar på MP medans din fru är hardcore SD. Sen får båda parter barn el. barnbarnen och de vill förstås träffas men dom vuxna vet mycket väl vad den andra röstar på...

Hur funkar denna assymetri i era släktrelationer? Många träffar ju sin släkt mycket oftare än bara någon gång om året, speciellt om barn och familj är med i bilden. Och för svenskarna verkar politiska åsikter något som automatiskt gör någon till vän eller fiende, lite som med amerikanerna...så hur hanterar man denna brist på dynamik när man har blod som binder en samman? Hur får man till en bra relation med en SDare om ens barn är kusiner, när man själv röstar på MP?

Kan ta mig själv som exempel, har en yngre bror som nyss fått barn och hela hans familj är SD och på på landet. Min fru o jag är V sen barnsben och när vi ska träffas märks det att även fast man är släkt, o man vill att barnbarn osv ska träffas för far och morföräldrar, man märker då att något inte stämmer.

Tänk dig själv, sätt en Care, en Vare och en SDare i ett o samma rum. Du behöver inte ens prata politik för att det ska bli stelt och konstigt.

Hur hanterar ni när era nära o kära som ni är bundna till med blod har totalt andra politiska åsikter än er, och gör det släktträffar etc jobbiga?

Även om man inte pratar politik gör ju det stämningen konstig?

Man behöver inte nödvändigtvis snacka politik.

Det finns väl många andra saker man kan prata om än just politik?
Sedan är det väldigt få personer som tycker att dagens system fungerar bra.
Stora getton med arbetslösa invandrare som inte pratar svenska och kriminaliteten.
Så oavsett om man är SD eller miljöpartist så är man troligen ganska enig om denna sak. Sedan kanske meningarna går isär om hur den skall lösas .

I grund o botten tycker alla svenskar ganska lika.
Få vill bo bredvid en massa invandrare.
Det är ett problem att hälla ut diesel i naturen.
Vi betalar väldigt mycket skatt.
Sjukvården och omsorgen av gamla borde fungera bättre.

Men man kan presentera det på ett snyggt sätt och man behöver kanske inte gå hardcore i sina åsikter vid en familjemiddag.

Vanligt folk brukar kunna ta att andra människor har lite olika åsikter utan att man börjar veva med nävarna.

Man låter dom vara på Facebook. Där frodar vänsterskit och även dom. Sedan ansikte mot ansikte så blir det upp till debatt! och man försöker få dom att ändra sin skit. Eller kanske inte. Man bara ler, och försöker vara trevlig och man vet att detta med att snacka politik i släkten är inget bra.

Har en sån i släkten och en gång höll det på att bli slagsmål efter att det hade druckits brännvin. Dock har alla blivit så gamla så numera är det väl ganska lugnt. Och ja, åsikter är viktigare än släktskap.

Det måste vara en rysare, att växa upp i en familj där far och mor dawg-matiskt som bandhundar håller Partiboken, som Rättesnöret i livet.

Där 1:a maj är en röd kampdag, där det sjungs Internationalen som människor historiskt tagits av daga till. Huga.

Trauma grande. Och skäggiga Shrinken i Birken, som du av vårdapparaten beordras gå till för trapetseutiska samtal, är Parteigenosse han med.

Fast även om man inte gör det leder ju hela upplägget till obekväma situationer? Du förväntas enligt blodsband vara när o kär med människor som kanske har helt andra politiska livsåskådningar än dig. Detta är ju något som märks även om man inte aktivt pratar politik…

Stämningen blir inte konstig alls. Jag har barn med en vänsterkvinna, funkar bra. Jag utgår ifrån att alla kvinnor röstar vänster och om de inte gör det så är det något som inte står rätt till. Vänsterkvinnor drar sig till starka högermän, det är normalt och har fungerat i alla år.

Beträffande vänner & övrig familj så är där en salig blandning av politiska färger förutom möjligen grönt då och vi kan diskuera politik utan att slå ihjäl varandra så jag vet inte, testa växa upp?

Har en släkting som inte är vänster och han hänger ju mest på olika amris-sidor och pratar besatt om Trump.

Han brukar hålla sig när man träffar karln eftersom så många andra tokhöger har han enorma problem med konflikter och har svårt att faktiskt prata med andra och lider av papperstunn hud och en tendens att bli lättkränkt.
Men han e släkt så man undviker saker som kan trigga honom och pratar om annat.

Att vara artig och distanserad, att inte låta sig provoceras... inte dricka för mycket, fungerar nog. Är man borta visar man mer hänsyn - hemma får ens gäster vara återhållna.

Tja, mina föräldrar var kommunister och del i 68-vänstern, själv röstade jag på SD i tre val i rad (2010-2018). De blev naturligtvis chockade de första åren och undrade hur de kunde närt en nazist vid sin barm, men insåg till slut att mina upplevelser av att växa upp i en invandrartät förort inte gick så lätt att snacka bort med floskler.

Nu för tiden är allt lugnt

Är denna polarisering något som folket blivit inlärt i?
Man hör emellanåt på Radio att de berättar "hur man ska tänka" om vissa saker.
Hur ska man reagera om man har en Trumpinist i fikarummet?
Hur ska man reagera på en Tesslaägare. EN ovaccinerad, En som stöttar Palestina, En som kör Bensinbil-Elbil, Klimatvurmare- Israel-Libanon, för Iran-mot Iran-Trump-Biden, Röd eller grön, Invandring, HBTQ och så vidare... Fler ämnen kommer, jag lovar.

De har lyckats skapa ämnen som delar oss medvetet. Allt för att folket INTE skall kunna komma tillsammans och organisera sig mot makten.
Vi ska fajtas över alla dessa ämnen så vi är fullt upptagna-slutkörda-förvirrade så att vi inte utgör ett hot mot "eliten" som ett skådespel för folket under romarriket.