Varför skojar man inte om alkohol/problem längre i svensk film?

Har tänkt på en grej…

På 70-80talet var det ju standard i svenska filmer att någon drack lite för mycket.
Sällskapsresan, Jönssonligan, Repmånad. det fanns alltid någon som söp, smygsöp eller hade ett halvkaotiskt förhållande till alkohol.

Tydligaste exemplet är ju dynamitharry i gamla Jönssonligan. Han tog varje chans han fick och det blev kaos
Källarscenen, Arlanda, hela grejen… och till och med Sickan satt där med kaviar, vodka och sina små ritualer. Det var en del av humorn.

Men kollar man på nyare filmer idag?
Visst, folk kan ta ett glas vin eller en öl till maten. Och någon kan vara för full på en fest. Visst kan finns litenuda tag som hangover etc. Men man driver inte med det på samma sätt främst inte insvenska filmer . Och om alkohol är med, då är det nästan alltid på ett seriöst sätt typ att någon har problem, som i filmen Flight 2012
Men även barnprogram kunde inna hålla denna humor.

Det känns som att humor kring alkohol försvunnit?

Samhället förändras, humorn förändras.

Snarare att man får endast statlig stöd för att göra film om man uppfyller krav på jämställdhet, hållbarhetsfrågor, normkritiska perspektiv m.m. Det vill säga, filmen måste vara så intetsägande och icke-kontroversiell som möjligt.

Merk PK, vänstern.

Inte bara filmer, arbeten bjuder inte på torsdagsvin längre.

Exakt. Och folk på jobbet sitter inte och kedjeröker vid sina skrivbord längre.

Alkoholen som sådan är naturligtvis bara en konsekvens av psykologisk otrivsel och allmän ångest. Ett sätt att lindra tristessen. När det har blivit så mycket vanligare än förr med depressioner och asocialt beteende, kanske tittarna och biobesökarna inte tycker att det är lika lustigt längre - dom identifierar sig med alkiskaraktärerna (även om dom inte själva dricker så mycket).

Förmodligen för att idag inser man att Dynamit-Harry är en spritt språngande alkoholist och det är egentligen inte så roligt.

Speglar tiden.

Svensken har druckit alkohol i 1000 år för att bryta sin isolationistiska solipsism men nu vill folk ha sin isolationistiska solipsism i fred, den erbjuder numera tillräckligt många behov och beroenden för att hålla sitt värddjur upptaget.

För folk dricker mindre och den nya generationen vill inte se på filmer med sånt eftersom det inte är kul.

Bra spaning.
Jag tror att vi är för upplysta om baksidorna med att vara en fullblodsalkoholist idag. Som barn minns jag att det fortfarande fanns något "gulligt" över dessa "lite stolliga" människor men den bilden har raserats fullständigt. Så skrattet fastnar liksom.

Den typen av humor har haft sin tid. Det är lågintellektuell / svennebanan / pöbelhumor som har haft en era som man man kan uppskatta av nostalgiska skäl, men sanningen är såklart att det är skräp. Det skulle bara vara pinsamt om man försökte göra samma sak igen, det är redan gjort. Tror inte det har något med moralism eller politisk korrekthet att göra, det är helt enkelt inte kul och gångbart.

Det finns ju i och för sig en del liknande typ av humor, som leif och Billy som funkar. Men det är väl inte direkt något man lägger enorma pengar på.

Sedan håller jag inre riktigt med dig. Många svenska filmer innehåller alkoholreferenser. Har du något exempel på en film som du tycker är helt fri från temat?

Både Repmånad och Sällskapsresan skojade ju om alkohol och fylla så all heder åt Lasse Åberg.