Alteregot Cornholio kan ses som en typ av karaktär som saknar precis alla anledningar för någon att välja honom som ledare för någonting, förutom hans extrema energi , självförtroende och mystiska beteende. På det sättet blir han en symbol i de rena egenskaper som triggar människors hjärnor till att bli observerare och följare av dessa.
Så visst har han rätt i att vi lever i en tid då dessa egenskaper i sig är grunden i många ”kändisars” verkande och i många fall blivit mer hårdvaluta än ren talang, en typ av fördärvets århundrande. Så i resonnemanget kring Nietzsche kan man snarare se behovet av Cornholio som att även om gud är död så är det många som inte accepterar detta som ett faktum