Bergholms tankar om Nietzsche, Cornholio etc

Den finländske musikjournalisten Sebastian Bergholm filosoferar om Beavis & Butthead, Nietzsche och läget i Finland:

https://yle.fi/a/7-10096080

Han försöker sig på lite civilisationskritik när han påpekar att han inte känner sig fri fast han kan välja mellan femtio olika ostar i affären. Lite oklart vad det ska betyda dock: skulle han känna sig mer fri om det fanns hundra ostar att välja mellan? Eller om det inte fanns några ostar alls? Eller bara en ost?

Sedan påpekar han att människor söker sig till olika förebilder och influencers. Oklart även här vad han vill få sagt. Antagligen har det någonting med Adolf Hitler att göra.

Sedan skriver han att Cornholio är den avgud vi valt att dyrka på väg ner till fördärvet, för att därefter slå fast att Finland behöver Cornholio eftersom landet saknar framtidstro. Jag undrar varför Finland behöver en avgud som leder ner till fördärvet? Kanske är svaret så enkelt att Bergholm vid det laget tappat den filosofiska tråden och inte längre vet varför och om vad han egentligen skriver, eftersom han bara ville skriva något pretentiöst om Nietzsche och konst för att visa att han är intellektuell.

Han avslutar i alla fall med råd om bot för Finland:




Håller ni med slutsatsen? Går den att applicera på läget i Sverige? Behöver vi alla hitta vår egen sanning?

Ett annat tillvägagångssätt är att applicera påståendets logiska premisser på sig självt:

Är påståendet objektivt sant, det vill säga att det inte går att finna objektivitet i ett närmast oändligt universum, motbevisar påståendet sig självt eftersom påståendet är objektivt sant.

Betraktar du det påståendet som objektivt sant, eller en trovärdig subjektiv teori om objektivitet att det förhåller sig så?

Det vill säga att du inte är kapabel att kunna fastställa om det verkligen ligger till på det sättet?

Nej utan det är diverse människor som utifrån efterforskningar föreslagit en måhända trovärdig subjektiv teori om att det förhåller sig så. Om det verkligen ligger till på det sättet är inte människan kapabel till att fastställa.

Meh. Jag säger inte att det inte finns objektivitet, utan bara att människor inte har tillgång till den. I den mån mina perspektiv stämmer överens med en eventuell objektiv verklighet så kan jag inte veta om det. Jorden kanske är programmerad av någon form av Electronic Arts fast för 100 000 år sedan. Vi kanske är komponenter i någon galaxisk brödrost. Det är OMÖJLIGT för den sketna lilla människovarelsen att objektivt veta ditten eller datten.

Homo sapiens, trots namnet, tror mycket mer än den vet.

Allt jag skriver är alltid subjektivt, eftersom att det inte finns någon objektivitet. Jag vet inte ett skit.

Meh. Jag säger inte att det inte finns objektivitet, utan bara att människor inte har tillgång till den. I den mån mina perspektiv stämmer överens med en eventuell objektiv verklighet så kan jag inte veta om det. Jorden kanske är programmerad av någon form av Electronic Arts fast för 100 000 år sedan. Vi kanske är komponenter i någon galaxisk brödrost. Det är OMÖJLIGT för den sketna lilla människovarelsen att objektivt veta ditten eller datten.

Homo sapiens, trots namnet, tror mycket mer än den vet.

En “egen sanning” är bara en lögn om den inte stämmer med verkligheten. Enligt mig är det ett av de mest stupida uttryck som någonsin yttrats, det urholkar sig självt och är en ren självmotsägelse.

Ett annat tillvägagångssätt är att applicera påståendets logiska premisser på sig självt:

Är påståendet objektivt sant, det vill säga att det inte går att finna objektivitet i ett närmast oändligt universum, motbevisar påståendet sig självt eftersom påståendet är objektivt sant.

Betraktar du det påståendet som objektivt sant, eller en trovärdig subjektiv teori om objektivitet att det förhåller sig så?

Det vill säga att du inte är kapabel att kunna fastställa om det verkligen ligger till på det sättet?

Vet du att du inte vet ett skit? Det verkar nämligen så.

Jag måste ge dig att du sätter honom på plats på ett alldeles utomordentligt sätt med dessa argument. Hatten av.

Vet du att du inte vet ett skit? Det verkar nämligen så.

Ja, det vet jag inte.

Bara hjälper till lite.

Man hamnar nämligen i en väldigt problematisk logisk motsägelse när man påstår exempelvis att objektiv sanning inte kan finnas eller avgöras. Det enda sättet att motverka den motsägelsen är att även påstå att det påståendet inte är objektivt sant.

Men då är det nog klokare att inte göra det påståendet.

Det är som att skriva att man inte kan skriva eller säga att man inte kan cykla samtidigt som man cyklar.