Jag förstår inte storheten i Half-Life serien

Ännu ett spel som jag kom för sent till så att säga. När jag väl spelade det så kändes det snaraste lite generiskt då flera andra spel erbjöd liknande upplevelser. Men åter igen - jag var med på den tiden och minns spel innan Deus Ex och spel efter.

Nu var jag nästan mest bara för fps på datorn så fick spelat allt iallafall dom stora till och med Shogo: Mobile armour division där du springer i en mech robot.
Ända jag vill gå tillbaka och spela igenom fullt ut är Unreal men fastnade på nån vatten bana Nali temples jäkla labyrint.

Delta force 1 om något spel var det mest open world man kunde se då enligt mig det var samma år som Half-Life och fps.

Shogo minns jag mycket väl. Så pass väl att jag har titellåten som ringsignal och har seriöst spånad på en andlig uppföljare.

Delta Force ja. Det var fett stora bana och vapnen var förvånansvärt realistiska.

Men half-Life var inlevelsefullt, det var snyggt, det var väldigt varierande monster, områden och sekvenser i spelet när du spelade det, "scriptade" ser en person blir indraget i ett ventialtionssystem och liknande och en filmatisk spel upplevelse och en jäkla bra story.

Ja eller hur, Delta Force 1 var så roligt och springa med sniper sen leta efter en liten pixel som rörde sig långt borta. Där! poff.

Haha kul.