Jag spelade Half-Life, Opposing Force, Half-Life 2, Episode 1 & 2 när de kom, men har aldrig känt något behov av att spela om dem. När Episode 2 skulle släppas så var jag inte alls hypad för det, och spelade bara det långt senare via Orange Box på Xbox 360, och då var det Portal som var spelet jag gillade bäst i denna samling.
Både Half-Life och Half-Life 2 var tekniskt imponerande när de kom, och spelvärlden kändes mer riktig på grund av alla detaljer och system. Tidigare spel hade snurrande powerup-ikoner, men i Half-Life hängde hagelgeväret i ett vapenrack, och i Half-Life 2 såg vatten ut som riktigt vatten.
Som spel så har dock inga Half-Life-spel något att ge. Med 80 % av fienderna ska man bara tömma magasin i dem tills de dör, och de övriga 20 % har någon konstig krångelmekanik för att besegra dem. Exempelvis hur man ska skjuta sin RPG till sidan och sedan leda den tillbaka för att träffa ett Combine Gunship, eller det extrema krånglet i Episode 2 av att lyfta upp en bomb med Gravity Gun, fästa den på en Strider, och sedan skjuta den med pistolen. Det är inte bra speldesign.
Halo kom mellan Half-Life och Half-Life 2, och det har mycket bättre speldesign. Man hittar skydd, flankerar fiender, anfaller eller drar sig tillbaka, kastar granater mot fiender i skydd, melee attack om man kommer nära, energivapen drar ner fiendens sköld, och man måste ständigt tänka på sin egen sköld. Till och med Doom från 1993 har mer djup i sin spelmekanik än Half-Life serien då man måste prioritera fiender på rätt sätt.
I Half-Life står man med MP5an och skjuter tills fienden stupar, och fienden gör samma sak. Har du mycket batteri och hälsa så vinner du, har du inget batteri och lite hälsa så förlorar du. I Half-Life 2 är det ännu värre, då MP7an har mycket dålig träffsäkerhet och fienden kan skjuta och röra sig samtidigt. I det första Half-Life så kunde inte HECU-soldaterna skjuta och röra sig samtidigt, vilket gjorde att man i teorin kunde hitta öppningar för att attackera dem utan att bli skjuten själv. I Half-Life 2 togs detta bort, och Combine-soldaterna jagar efter dig och skjuter samtidigt, så det finns inget då kan göra för att spela bättre.
Både Half-Life och Half-Life 2 var tekniskt imponerande när de kom, och spelvärlden kändes mer riktig på grund av alla detaljer och system. Tidigare spel hade snurrande powerup-ikoner, men i Half-Life hängde hagelgeväret i ett vapenrack, och i Half-Life 2 såg vatten ut som riktigt vatten.
Som spel så har dock inga Half-Life-spel något att ge. Med 80 % av fienderna ska man bara tömma magasin i dem tills de dör, och de övriga 20 % har någon konstig krångelmekanik för att besegra dem. Exempelvis hur man ska skjuta sin RPG till sidan och sedan leda den tillbaka för att träffa ett Combine Gunship, eller det extrema krånglet i Episode 2 av att lyfta upp en bomb med Gravity Gun, fästa den på en Strider, och sedan skjuta den med pistolen. Det är inte bra speldesign.
Halo kom mellan Half-Life och Half-Life 2, och det har mycket bättre speldesign. Man hittar skydd, flankerar fiender, anfaller eller drar sig tillbaka, kastar granater mot fiender i skydd, melee attack om man kommer nära, energivapen drar ner fiendens sköld, och man måste ständigt tänka på sin egen sköld. Till och med Doom från 1993 har mer djup i sin spelmekanik än Half-Life serien då man måste prioritera fiender på rätt sätt.
I Half-Life står man med MP5an och skjuter tills fienden stupar, och fienden gör samma sak. Har du mycket batteri och hälsa så vinner du, har du inget batteri och lite hälsa så förlorar du. I Half-Life 2 är det ännu värre, då MP7an har mycket dålig träffsäkerhet och fienden kan skjuta och röra sig samtidigt. I det första Half-Life så kunde inte HECU-soldaterna skjuta och röra sig samtidigt, vilket gjorde att man i teorin kunde hitta öppningar för att attackera dem utan att bli skjuten själv. I Half-Life 2 togs detta bort, och Combine-soldaterna jagar efter dig och skjuter samtidigt, så det finns inget då kan göra för att spela bättre.
