När tjejer gråter är det taktikspel eller äkta? Killar motsvarighet är att bli arg?

Tjejer är världsmästare på att inte ta ansvar när dom gör fel och ett välkänt knep är att gråta så att folk ska sluta vara förbannade på dom och tycka synd om dom.

Även om jag tycker mer och mer folk ser igenom detta så verkar det ändå vara ett vinnande koncept.

När det kommer till killar som har gjort fel och blir anklagade så är taktiken att bli förbannade på den som blir förbannade på dom men killar kryper oftare till korset och erkänner en tjejer är min erfarenhet.

Sen är folk rent generellt svåra att erkänna när dom gör fel, dom går hellre i döden än att erkänna något.

Bekräftat från verkligheten. Det fungerar, och det fortsätter fungera för att omgivningen låter det fungera.

Äkta tårar existerar, men systemet av manipulerande gråt är numera normen. Alla som faller för det är idioter. Sluta spela med, annars blir du bara en marionett för varje liten prinsessa som vill ha sista ordet.

kvinnor gråter för det minsta lilla så inget att bry sig om , låt dom böla.

Nu har jag bara söner men om jag hade en dotter kan jag tänka mig att det skulle vara svårt att hantera hennes gråt så som du föreslår. Även om gråten beror på att hon gjort fel.

Det finns en ganska naturlig princip bakom det hela.

Att gråta är att försöka deskalera ett gräl, lugna ner.

Att bli arg tillbaka är att eskalera ett gräl, dvs man möter upp ilska med ännu mer ilska.

Det blir ganska uppenbart en fråga där man har bedömt om man är starkare eller svagare parten i grälet. Är man svagare än motståndaren så vill man deskalera och att grälet lugnar ner sig, är man starkare har man lite mer valmöjligheter men uppenbart inte att gråta. Istället kan man biffa upp sig och visa upp sin styrka och få den andre att inse vem som är starkast.

Det är primitivt, men vi är djur.

Således, om en kille upplever sig som svag, då kan det hända att även killen börjar gråta för att komma ur den här situationen och lugna ner grälet.

Således, om en tjej upplever sig som stark, så kan det hända att tjejen blir urförbannad tillbaka och på det sättet visar att det är inte hon som är svag.

Nu är problemet att när man bröstar upp sig och blir arg tillbaka, då handlar det om att bevisa vem som är starkast, det går då gärna över till fysiskt våld. Men tror man sig vara starkast så är det ju klart vem som vinner.

Som sagt, vi är bara djur. Tro inget annat. Du kan se precis samma fenomen bland insekter, råttor, lejon etc.

tjejer lipar o gråter för -allt oavsett om det är deras fel eller inte .

Bara att lära sig skillnaden mellan manipulation ( Oftast genom att slippa ta ansvar för något de ställt till med ) eller äkta tårar av ånger. Det förstnämnda knepet är alltid förenat med att avleda och försöka få killen att tycka och känna sig obekväm och grym då lilla prinsessan lärt sig att alltid få sista ordet ( En brist på uppfostran och föräldrar som aldrig dragit några gränser för sin lilla prinsessa)

Det sägs ju att sorg och ilska har väldigt nära relation. Många män sörjer inte vi ilsknar till. Minns själv de stunder när jag inte kunde sörja, blev rasande istället. Borde har sörjt istället.

Men säg tex att man börjar gråta, inte får det man vill ha, och blir arg - då gäller ju inte detta. Detsamma gäller det omvända - om man blir arg som en taktik för att deeskalera med eskalering, möter motstånd, och då viker sig med gråt eller annat.

Jag upplever inte att tjejer föesöker smita från ansvar oftare än killar, utan det är nog ganska jämt men precis som du säger så är det nog vanligare att tjejer gråter/blir ledsna och ska tröstas, medan killar snarare förnekar, blir arga och skyller ifrån sig a la Donald Trump.

Varför de olika könen tenderar att (medvetet och omedvetet) manipulera på olika sätt tror jag beror på olika saker. Däribland att kvinnor under väldigt lång tid i historien saknat egen reell och juridisk makt över sina liv. Att gråta, bli ledsen och vara ett offer har nog under lång tid varit det bästa sättet för många kvinnor att på något sätt kunna få sin vilja igenom. Män, som har haft våldskapital och självbestämmanderätt, har vunnit mer på att försöka köra över andra och skrämma dem till lydnad.

Idag är många strukturella orsaker till detta borta, men vi är sociala varelser och fortsätter lära från varandra, från mor till dotter och far till son, i generation efter generation.

Låter som att du hänger i rätt skeva kretsar.

Ett tips såhär i farten: om du vill bli tagen på allvar; lär dig att hantera språket lite bättre. än, och inte en.

Det är ju troligt lite sociala faktorer bakom det där. I korthet kan man säga att verka mer ledsen som tjej/kvinna, kan det lika gärna dölja sig en ilska bakom ytan. Det är/har varit mer socialt accepterat att gråta istället för att visa ilska som kvinna.

Vice versa kan de vara för män. Många män när dom blir sårade, visar upp sig förbannade. Mer socialt accepterat än att visa sig ledsen.

Men givet att allt det här skiljer sig individuellt.

Oavsett, så tror jag de är bra om man är medveten hur man reagerar och vilken känsla det är som är bakom det. dvs att man sätter ord på det. Relationen/relationerna kan bli mer mogen och vuxen.

En annan grej; Det här med att ha fel eller erkänna att man har fel, beror helt på hur den andre partner framställer kritik eller ifrågasättande. Jag ser många människor som tar upp saker på ett helt galet sätt med hånande nivåer/nedtryckande metoder (omedvetet förmodligen) mot andra människor och tror att alla är redo och bara " ja, jag har fel". Det ligger väldigt mycket skam och skuld, och då måste man förstå att det är något människan undviker gärna. Det finns en socialgrej med att inte verka "svag" eller uppfattas som det.

Sen kan man säga att många har ett stort behov av att hävda sig hela tiden och ha rätt ofta. Vilket riskerar att skapa en obalans i relationen.. man slutar helt lyssna på varandra, upplevelsen kan nog lätt bli att man känner att den ena vägrar erkänna fel.