Vad skulle ni säga på Domedagen?

Jag vet att många inte tror på att vi en dag kommer att stå inför Skaparen/Gud på Domedagen. Många troende verkar också ta hyfsat lätt på detta, trots att Skriften säger att Jesus kommer att neka många troende också (Matt 7:22).

Men låt oss ändå här utgå från att vi en dag kommer att stå inför Gud på Domedagen. Vad skulle ni ateister då säga, ifall ni får tillfälle att yttra er? Vad skulle ni troende säga ifall det visar sig att er tro inte har varit tillräcklig?

Får man ta hunden med sig in i himlen? Han är snäll och han har vart en riktig vän. Han är klok och fin och skatten är betald.

Jag har också klurat på det och en gång i tiden var det: "Finns det möjlighet att upphöra att existera?"

Sen kom jag på bättre tankar och nu är det: "Barmhärtighet."

Tron är alltid tillräcklig, så det är inget problem.

Den var bra, och fin låt också - som jag hade glömt.

Själv kommer jag, i alla fall om jag dog nu, inte kunna säga mycket annat än: "Jag gjorde ett halvdant försök att vandra trons väg och vara god - och jag misslyckades."

Sen hamnar jag väl i helvetet.

Det tror jag inte att du gör. Du ödmjukar dig redan inför Gud.

Jag skulle fråga gud om varför han har ett sådant bekräftelsebehov av att folk tror på honom om han nu är så allsmäktig och förlåtande i allt annat.
Sen skulle jag kallat honom för patetisk fitta och spottat honom i ansiktet.

"Dr Livingstone, förmodar jag?"

Nä, men det hade ju inte funnits så mycket att säga. "Jahaja, här är du?"

Om det hypotetiskt skulle hända så skulle jag vara trygg i hur jag har levt mitt liv. Vart det skulle leda skulle ändå ligga i den dömande maktens händer, men jag skulle inte vara särskilt orolig. Till skillnad från vad många religiösa definitivt borde vara.

Jag skulle säga; såhär levde jag mitt liv, jag står för alla mina val och är redo att få min dom.

Tack för allt

Vi är skälva inte ate1ster. Inga Gudsförnekare bor i vår hyreslya.


Den Rättfärdige, vet Råd och är Trygg inför Domen.

(Matt. 22:37–39).


Var detta ett ämne för Filosoffiforumet?

Borde inte Stilla Veckan fördragas i Religionsforumet?

Du hänvisar till Matt 7:22 och bygger din fråga på att domen är något man bör frukta i absolut mening. Men innan man ens kan svara på din fråga måste man först definiera vad domen faktiskt är och vilken natur straffet har, annars förändras hela premissen.

Om vi tar Matt 25:46 som ofta används i sammanhanget:
"Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

Här finns tydliga översättnings- och tolkningsproblem.

Det ord som översätts som "evigt" är grekiskans αἰώνιος (aiōnios), vilket inte nödvändigtvis betyder evigt i absolut mening utan snarare tidsålder eller tillhörande en tidsålder. Anledningen till att det översätts som evigt är att den latinska bibeln översatte ordet till aeternum, vilket sedan följde med i Augustinus tes om versen och därefter i senare översättningar som King James Version och även den svenska bibeln.

Nästa något oprecist översatta ord är ordet för straff, som är grekiskans κόλασις (kolasis). Kolasis är ett straff som är korrektivt till sin natur. Det är alltså en tydlig skillnad mot τιμωρία (timōria) som är det grekiska ordet för ett icke-korrigerande straff, alltså mer i betydelsen hämnd eller vedergällning.

Liddell och Scott återger med hänvisning till Aristoteles:
"the difference between kolasis and timoria is that the former regards the correction of the offender, the latter the satisfaction of the offended."

Slutsats: κόλασις (kolasis) kan inte rimligen avse ett evigt straff eftersom det då inte längre skulle vara korrigerande till sin natur. Det kan inte heller vara permanent. Detta får till följd att de två onda doktrinerna, Eternal Conscious Torment (ECT) och Annihilation, inte blir möjliga. Kvar blir den positiva frälsningsdoktrinen om Universal Reconciliation, där alla tillslut korrigeras och kommer till gemenskap med Gud.