Citat:
Ja alltså att uppträda korrekt var nog viktigt i dessa sammanhang. Jag har för mig att Dalman diskuterar just detta i en intervju med en tidning som jag tror finns med i boken om honom som hans son är medförfattare till. En mycket intressant bok förövrigt.
Intervjun kan läsas här :
https://www.iglabo.se/b98/
Sonen berättar i boken bl.a om hur det var att växa upp som barn till en skarprättare och hur andra barn reagerade på det. I vuxen ålder när han gifte sig och i Rådhusrätten uppgav sin fars yrke undrade vaktmästaren om de inte kunde skriva något annat än skarprättare, så tjänsteman fick det bli istället.
Sonen som själv var med som assistent vid flera av avrättningarna beskriver dessa i detalj och hur han kände före och efter.
På Dalmans lägenhetsdörr på S:t Eriksgatan 44 (då nr 22) så stod det
"A.G Dalman Skarprättare"
Intervjun kan läsas här :
https://www.iglabo.se/b98/
Sonen berättar i boken bl.a om hur det var att växa upp som barn till en skarprättare och hur andra barn reagerade på det. I vuxen ålder när han gifte sig och i Rådhusrätten uppgav sin fars yrke undrade vaktmästaren om de inte kunde skriva något annat än skarprättare, så tjänsteman fick det bli istället.
Sonen som själv var med som assistent vid flera av avrättningarna beskriver dessa i detalj och hur han kände före och efter.
På Dalmans lägenhetsdörr på S:t Eriksgatan 44 (då nr 22) så stod det
"A.G Dalman Skarprättare"
Jag har den här boken och den är mycket intressant samt illustrerad.
Huvudtiteln är SKARPRÄTTAREN och med underrubriken Föregångare och förrättningar. Mitt ex. måste vara ett nytryck eftersom det är tryckt 1946 och förordet skrevs 1934.
Vid avrättningarna 1890 och 1893 var inte hans äldste son G. A. Dalman närvarande men vid de övriga fyra tjänstgjorde han som sin fars biträde. Första arbetet var att draga slipstenen. Vid avrättningen 1910 var både den äldste sonen och de två yngre bröderna med som biträden.
[/quote]
Jag håller med det är en riktigt intressant bok hela vägen igenom med intressanta foton. Jag tror jag har samma utgåva från 1946. Jag har dock blivit otroligt dålig på att läsa böcker så har inte läst igenom den grundligt. Detsamma gäller den om Dalpelle.
Skaraborg2 kolla PM angående något helt annat relaterat till kriminalhistoria.