Sista kvinnan att avrättas offentligt i Sverige, Uppsala 1862

Det har du helt rätt i.

Dessa spetsgårdar var både till för att delinkventen inte skulle försöka fly eller för att ev. kunna bli lynchad av åskådarna/pöbeln. Samt för att förhindra åtkomst av det "heliga blodet". En spetsgård fanns t. ex. på plats då Tector avrättades på galgbacken i Visby.

Så sent som 1833 införde en skola i Alingsås ett "helsosamt" skollov. En skola lät lärjungarna få lov att bevittna när spöstraff utdelades. Rektorn försvarade med att detta var både "helsosamt och nyttigt".

Det var mer för att hålla den dödsdömde lugn. En sak att veta att man ska bli avrättad- en helt annan sak att se bilan som kommer avsluta ens liv.
Så det var mer för att hålla avrättningen lugn.

Precis som tidigare har omnämnts så gjordes detta för att delinkventen skulle hålla sig lugn. Därför står också Dalman lite i skymundan täckt av två andra män.

Det visar väl att just gotlänningar var extra blodtörstiga och efterblivna? Gutar har länge varit efter med det mesta trots alla moderna impulser de får av alla sommargotlänningar från fastlandet, de lönnfeta politiska horder som dyker upp främst under Almedalsveckan och de som super sig fulla på gammaldags promillehög Dricke under medeltidsjippot.

Som andra har skrivit, att inte skapa onödigt drama. Jag tänker också att detta var Dalmans första avrättning och det kanske vägde in i hans agerande, att han var lite försiktig.



😄 Ja jag tänkte faktiskt att det kanske levde kvar längre på Gotland än på fastlandet?

Jag kan tänka mig att man ansåg det ha en avskräckande och kanske även bildande effekt på eleverna, idag är synen något annorlunda.

Jag är säker på att mina förfäder bevittnade denna avrättning i Vaksala. De flyttade dit 1857 och min farfars farfar var 13-14 år gammal 1862.

I UNT 2002 finns ett "vittnesmål" från avrättningen på Örlösan 1862, Fru Anna Karlsson, hennes pappa var med och bildade spetsgård vid avrättningen. Hon själv föddes 1866 och berättade om det 1966 då hon var 100 år gammal. Den som återger berättelsen fick det berättat för sig 1966. Hennes bror (farbror?) var förövrigt regementskamrat med skarprättare Hjort och för honom hade Hjort förklarat vikten av att inga klädesplagg kom emellan yxa och hals under exekutionen.

Sin yrkeskunskap hade bödeln sammanfattat med orden "Det måste vara bart, se"

Den sista offentliga avrättningen i Stockholm inträffade lördagen den 1862-01-08 då gardisten Pehr Göthe avrättades av skarprättare Fredrik Hjort på Galgbacken i närheten av dagens Skärmarbrink.

Antar att det förekom avrättningar på andra platser i landet efter 1862 och fram till 1876 då offentliga avrättningar förbjöds i hela riket.

En del länder var mycket sena med att förbjuda offentliga avrättningar. I Frankrike skedde den sista avrättningen inför s. a. s. "öppet hus" så sent som 1939.

Jag läste faktiskt om den avrättningen av Pehr Göthe igår. Där gavs det ju ut ett så kallat skillingtryck i samband med händelsen. Mordet skedde 31/3 1861 så nästan på dagen idag.

Minns jag rätt så har jag sett ett filmklipp i dålig kvalitet från den avrättningen I Paris. En avrättning som för övrigt bevittnades på plats av skådespelaren Christopher Lee.

På den här tiden gavs det ut många skillingtryck.

Du minns nog rätt för jag har också sett detta. Tror det finns flera faktiskt. Den här avrättningen av seriemördaren m. m. den 31-årige tysken Eugen Weidmann skedde den 1939-06-17. Ja Christopher Lee kom som tonåring att bevittna den här avrättningen som han sedermera längre fram i livet kom att berätta om. Efter Weidmanns avrättning stoppades alla offentliga avrättningar i Frankrike.

[quote=KrimHist|94650165]
Som andra har skrivit, att inte skapa onödigt drama. Jag tänker också att detta var Dalmans första avrättning och det kanske vägde in i hans agerande, att han var lite försiktig.


Diskretion verkar alltså vara en hederssak, även i de mest morbida sammanhang (?). Allt är/var inte svart eller vitt.

[quote=Tandguld|94665648]

Ja alltså att uppträda korrekt var nog viktigt i dessa sammanhang. Jag har för mig att Dalman diskuterar just detta i en intervju med en tidning som jag tror finns med i boken om honom som hans son är medförfattare till. En mycket intressant bok förövrigt.

Intervjun kan läsas här :
https://www.iglabo.se/b98/

Sonen berättar i boken bl.a om hur det var att växa upp som barn till en skarprättare och hur andra barn reagerade på det. I vuxen ålder när han gifte sig och i Rådhusrätten uppgav sin fars yrke undrade vaktmästaren om de inte kunde skriva något annat än skarprättare, så tjänsteman fick det bli istället.

Sonen som själv var med som assistent vid flera av avrättningarna beskriver dessa i detalj och hur han kände före och efter.

På Dalmans lägenhetsdörr på S:t Eriksgatan 44 (då nr 22) så stod det

"A.G Dalman Skarprättare"

Ja alltså att uppträda korrekt var nog viktigt i dessa sammanhang. Jag har för mig att Dalman diskuterar just detta i en intervju med en tidning som jag tror finns med i boken om honom som hans son är medförfattare till. En mycket intressant bok förövrigt.

Intervjun kan läsas här :
https://www.iglabo.se/b98/

Sonen berättar i boken bl.a om hur det var att växa upp som barn till en skarprättare och hur andra barn reagerade på det. I vuxen ålder när han gifte sig och i Rådhusrätten uppgav sin fars yrke undrade vaktmästaren om de inte kunde skriva något annat än skarprättare, så tjänsteman fick det bli istället.

Sonen som själv var med som assistent vid flera av avrättningarna beskriver dessa i detalj och hur han kände före och efter.

På Dalmans lägenhetsdörr på S:t Eriksgatan 44 (då nr 22) så stod det

"A.G Dalman Skarprättare"
[/quote]

Jag har den här boken och den är mycket intressant samt illustrerad.

Huvudtiteln är SKARPRÄTTAREN och med underrubriken Föregångare och förrättningar. Mitt ex. måste vara ett nytryck eftersom det är tryckt 1946 och förordet skrevs 1934.

Vid avrättningarna 1890 och 1893 var inte hans äldste son G. A. Dalman närvarande men vid de övriga fyra tjänstgjorde han som sin fars biträde. Första arbetet var att draga slipstenen. Vid avrättningen 1910 var både den äldste sonen och de två yngre bröderna med som biträden.