Citat:
Man kan fundera över vilken reaktion från den andra parten som skulle kunna fungera för en person som Emilia (frånsett en fullständig total bekräftelse av hennes perspektiv). Ju äldre jag själv blir desto mindre övertygad blir jag av idén att man behöver älta varenda konflikt till dess att man funnit en lösning*. Ibland (ofta) är det bättre att acceptera att man tycker olika och sedan vända blad och gå vidare. I synnerhet när det gäller konflikter om relativt oviktiga saker. Behöver man sedan prata ut kan man göra det med lite mer distans när samtalet kan ske lugnt och stillsamt och utan affekt.
Med det sagt är silent treatment a la Sofie också en väldigt oskön konflikthanteringsmetod.
Med det sagt är silent treatment a la Sofie också en väldigt oskön konflikthanteringsmetod.
Eller när man bytt sinnesstämning eller sovit på saken. Många vill prata om allt. Prata ut. Aldrig somna som ovänner. Prata tills det blir bra (för annars kan det tydligen inte bli bra). Och det är samma folk som gör konflikter i vacuum, och det är helt fel väg i precis alla relationer. Man ska inte prata om allt. Man ska inte alltid prata ut eller få prata tills man fått säga allt man tycker och vill säga. Det finns ingen vinst med att prata klart. Det är osunt tänk. Kärlek är att vilja lyssna. Börja tänka med varann.
Fanns det nåt bättre än att va tyst ett tag? Tjejer är jätteduktiga på att prata sönder relationer. Det är ju omöjligt med nån som gråter på varje känsla, tycker och tar illa upp och inte ens kan ta sig ur ynkeriet utan tröst och en hjälpande hand.
