Citat:
Ursprungligen postat av
Bremerlyckan
Belinda söker en gammalmodig man som pröjsar allt.
Så här tänker en äkta gammalmodig människa på riktigt: Historiskt är det så att de flesta kvinnor faktiskt arbetat och slitit arslet av sig. Försörjda fruar har historiskt förekommit i högborgerlig och aristokratisk miljö. Förvisso var hemmafruar vanliga även bland den växande medelklassen under första halvan av 1900-talet men antar att det inte är en så medioker tillvaro hon vill ha.
Ska det vara gammalmodigt på det högborgerliga eller aristokratiska viset så är det visa saker och egenskaper man ska besitta, exempelvis klassisk bildning. En kvinna som bara går och dräller och leker herrskapsdam funkar inte i längden.
Var ska man då placera Belinda enligt ett gammalmodigt recept? Det är klart, hon kanske har mer egenskaper än att bara gå och drälla och leka herrskapsdam och har många fina traditionella dygder trots att hon fläkt ut sig i en sunkig realitysåpa. Om inte är hon själv inte gammalmodig, inte det minsta. Ja, skulle möjligtvis vara på det där relativt nya sättet inköpt från från USA som visa leker gammelmodig på men egentligen bara är barn av sin egen fördärvliga tid.
Mycket bra skrivet. På flyktig spaning runt dagens unga generation har jag snappat upp den här vill-ha en traditionell-man och-bli-försörjd-och-vara-hemmafru strömning och min okvalificerade analys är att de kvinnor nuförtiden inte är varken från det högborgerliga eller aristokratiska skiktet, utan från det totalt motsatta- från underklassen.
Golddiggers, obildade, okultiverade och outbildade. Uppväxta under torftiga familjeförhållanden i socialgrupp 3.
Och på motsatta sidan- de "traditionella" männen som vill ha en hemmafru.
Dessa kvinnor utan bildning, lätta att forma och få dit man vill. Som tror att detta liv kommer att ge henne någon status. Den enda status denna kvinna kommer få är endast den i andra likasinnades ögon. Den status som hemmafruar i de övre stånden åtnjöt/-er är av en helt annan karaktär och kommer aldrig kunna jämställas.
De kvinnor med egna resurser; tex ekonomiska tillgångar, förmögen släkt, fin släkt, utbildning, bra kontakter, fint umgänge och socialt kontaktnät osv- är inga kvinnor på botten, utan kvinnor som hade klarat sig själv men
väljer ett bekvämare liv- att inte jobba.
Där är den stora skillnaden och det är nog en av de största skiljepelarna huruvida hemmafrulivet ses som statusfyllt eller WT-hemmafru. De som saknar allt det som de hade behövt för att genuint kunna säga att de valt hemmafrulivet- och inte bara
fått bli så i total brist på annat. Jfr. Räven och rönnbären..
Det är inte helt oproblematiskt att prata klass, i vissa avseenden är det accepterat, faktiskt önskvärt, och i ytterligare andra bara fult.
Jag tycker att det är relevant och på sin plats här.