Upplever ni fasan under natten?

Nattetid är tiden då mest varelser, ufon, spöken och diverse okända och paranormala kreatur härjar. Lever ni i fasa under nätterna? Har ni varit ute i skogen nattetid? Jag har sett dokumentärer och läst om alla möjliga obehagliga varelser som folk träffat. Ibland hemsökta av dessa i sina egna hem. Kl är nu över 3 vid skrivande tidpunkt och man vet inte vad man skall tro. Vad upplever ni på natten? Tystnaden, obehaget och den illavarslande atmosfären bidrar såklart med sitt. Jag kan få se och uppleva vad som helst när som helst. Känner ni er iakttagen nattetid? Har det som iakttar er någonsin visat sig? Vill man ens det?

Upplever ni nattens fasor och skräcken de sprider?

Älskar natten! Det är så tyst och fint. Vill någon djävlas aka riktigt djävul har jag mitt kors.

Haft "sleep paralazies" i hela mitt liv, haft nattmaran sittandes på mitt bröst x antal ggr

Jag är väldigt bekant med ämnet men aldrig upplevt det själv (tack och lov). Hattmannen har många sett under detta fenomen, något du själv haft oturen att genomleva?

När jag var ung trodde jag att en natt bara. Då kunde allt ordna säg. Man kunde bli en helt annan person under bara en natt. Våga liksom allt. Nu när äldre inser man tyvärr att allt detta bara var BS. Inget ändras.

Känner it igen Hattmannen, ibland har jag en röd dimma som omslukar hela rummet och kväver en hehe
Kommer ihåg då jag var ung, fick SP och trodde jag vaknade, såg nattmaran genom fönstret står där och gunga huvudet fram och tillbaka. Lyckades somna om men då jag vaknade var hon kvar xD hände typ 5 ggr, ba en dröm i dröm i dröm typ, sjuk känsla ☺️

Det är väl som tur är sällsynt. Man tror man är vaken men är det liksom inte. Man sover och försöker röra sig. Det händer inget. Man kan inte röra sig = paniken växer. Tills då man kan röra säg och det är faran över. Nja inte sällsynt. Man halvsover bara kanske.

Två gånger i mitt liv har jag total flippat för att jag vaknat och sett gestalter i sovrummet. Den första gången sov jag hos någon annan och då var det ett par byxor hängande på en träningscykel som skrämde skiten ur mig men andra gången var det något jag fan inte kan förklara.
Såg en fullkomlig människa stå i dörröppningen, inget snack om saken. Jag visste utan tvekan att den här personen (??) stod och stirrade på mig. Alltså fullt ut ätit glo biff med titt sås STIRRADE på mig.
Jag fick såklart spel och flög upp ur sängen som en skållad iller (inga problem att röra mig alls så jag tror inte det var sömnparalys) och vevade som en väderkvarn mot den jäveln men det fanns bara luft där. Sprang runt i lägenheten och tände varenda lampa men inte fan fanns där något.
Psykbrytade light resten av natten och inget liknande har hänt igen så vete sjutton om det är legit eller om min hjärna bara knarkade ur en stund. Oavsett så var det en rejäl upplevelse så grattis till mig or whatever lol

Jag är inte förvånad över att detta hände nattetid. Vad som gömmer sig och kommer till liv efter mörkrets inbrott vet jag inte. Men kl är nu över 5 på morgonen, natten regerar fortfarande och döljer dessa fasor för mig. Vad är deras syfte? Deras agenda?

Har nattångest då å då men skulle gärna uppleva övernaturligt.

Mor min blev störd varje natt av anhöriga från andra sidan när hon levde, skit irriterad blev hon av det , speciellt min pappa dök upp typ varje natt.
Hon var oerhört mottaglig för andra sidan som även en av hennes grannar är och dom 2 hos min mor upplevde samtidigt övernaturligt. Var ett annat ex till min mor som dom såg båda.

Mamma berättade att hon såg liemannen med lien i handen klädd i sin svarta mantel och kåpa dock inte som skelett några veckor innan hon dog, blev skit rädd och skrek åt honom, hände mitt på dagen. Jag blev orolig och fick ångest förstås att hennes liv skulle snart ta slut vilket stämde också, försökte hitta andra förklaringar varför han visade sig för henne men finns inga andra än att livet snart är över här.
Trodde förstås innan att döden var bara en myt som gestalt även fast jag upplever de vi kallar änglar och jobbar med dom men de här ändrar verkligen min uppfattning.
Låter förstås att man är galen i huvudet skizofren om man inte tror på övernaturligt.

Ärligt talat så kan jag inte ens föreställa mig att de har något annat syfte än att skrämma skiten ur oss. Extrema känslor är energi, bränsle för vem eller vad det nu är som kan dra nytta av det.

Haft det en gång ordentligt, nån gick in i rummet och verkligen satte sig bredvid mig. Jag låg och försökte skrika men kunde bara få ut hesa tysta pip. Försökte resa mig upp men de var som att han höll ner mig i sängen med all sin kraft.

Jag kämpade så hårt jag kunde, efter nån minut (som kändes som 20 minuter) släppte trycket och jag bokstavligen flög upp och bara skrek.

Det var den absolut sjukaste saken jag varit med om. Fy fan för att uppleva det massvis med gånger.
Har du vant dig?