Min kompis mamma gick bort för ett antal år sen - kan inte komma vidare?

De två var väldigt nära varandra. De sista åren vårdade han mer eller mindre henne. Han sov där - lagade mat och skötte henne. Han vande sig vid det. Allt fokus var på mamman

Jag frågade vid ett tillfälle nyligen om han mår bättre nu när det gått en tid och han svarade att det snarare blivit tvärtom.

Jag var inne på att om han får tid på sig så lägger sig den värsta och den svåraste saknaden. Men så känner han inte just nu.

Hur ska jag hantera detta som kompis till honom? Vad mer kan jag göra?

Finns väl inte så mycket man kan göra i ett sånt läge, vissa tar längre tid på sig att återhämta sig från sorg än andra. Pratar han med nån hjärnskrynklare?

Att du bryr dig så pass mycket att du startar en tråd på flashback visar att du är en bra person som bryr dig, finns där och var en bra kompis bara, alla reagerar olika på sorg och det tar olika lång tid att komma vidare för olika människor!

Jättesvårt sånt där, och verkligen individuellt hur man hanterar sorg.
Om hon inte mådde alls bra på slutet, kanske man kan övertyga honom att hon är på bättre ställe nu och att hon vill att han inte sörjer alltför hårt.
Men nu är ju hans livslina borta, han levde för henne och inte för mkt annat.

Jag kommer själv dö i mitt inre när min egen mor går bort då hon är en stor del av mitt eget liv, och vet inte hur förbereda sig på det. Har ingen lust att skaffa liknande relationer då frigjort mig från tidigare liv med destruktiva relationer och kommer om jag känner mig själv, aldrig ingå mer nära relationer.

Inte mkt till svar eller hjälp, men kanske ger lite insikt i hur han känner och mår.
Att hitta mening med livet på äldre dar är svårt.

Hitta på saker med honom så han blir aktiverad. Det kan göra att det blir bättre med tiden.

Nej inte vad jag vet. Ska fråga det nästa gång vi hörs.

Ett intresse han har är fåglar av alla de slag. Han brukar mata en massa fåglar på en höjd uppe i skogen.
Utan det så skulle saknaden vara värre. Han kan under en halv dag flytta fokus från det jobbiga.

Det går över med tiden, men frågan är om han bara sörjer eller om han även fastnat med sitt liv och inte gör nåt av den?

Har läst böcker om där sörjande personer aldrig kommer vidare utan lever som "spöken" isolerade i sina hem i 30-40 år innan de slutligen dör själva.

Han har ju under många år matat hundratals fåglar uppe i skogen. Fåglarna är hans allt och speciellt nu. Han kan under dessa 4-6 timmar varje dag tänka på något annat.

Min bästa vän i ungdomen vars mamma råkade ut för en plötslig död ute på vägarna, hans far var väldigt snabb med att ersätta henne och det förstörde honom väldigt ordentligt. Han blev en person jag inte längre kände, han var ursprungligen nördig och totalt emot droger och festande men efter bonusmamman klev in så blev han en helt annan människa vilket förstörde vår vänskap.

Har genom åren försökt reparera vår vänskap men icke, han är fast i sin bana.

Att förlora en mor kan förändra ens liv väldigt ordentligt.

Pratade med honom nyss i telefon. Han pratar inte med någon psykolog eller liknande.

Ok, det verkar som att han har hamnat i nån sorts depression så det kanske hade varit en idé att prata med en psykolog? Snacka vidare om det med honom, det finns hjälp!

Din kompis behöver hjälp med att bearbeta sin sorg