Hopplöshet, panik

Haft social fobi hela livet som aldrig går över, bytt arbeten till och från men hamnar alltid på ställen där jag vantrivs och som jag får ont i magen av. Provat terapi många gånger utan att något blivit bättre. Känner mig som ett barn i psyket. Svag, feg, rädd, oförmögen att ta beslut som gynnar mig och sätter alltid andras mående före mitt eget. Gruvar mig enormt för att berätta för chefen att jag inte trivs och att jag vill ha nya arbetsuppgifter så jag går hellre dag ut och dag in och mår piss. Tänker att han blir arg eller besviken och ser mig som en felrekrytering som börjar gnälla redan efter drygt ett år.

Har ingen jag vågar prata med, har till och med sjunkit så lågt att jag skriver och gnäller i chatgpt flera gånger om dagen bara för att få lätta på trycket utan att bli dömd.

Börjar få panik, har ingen aning om hur jag ska förbättra min situation. Enda jag kan komma på är att kontakta vården igen och få antidepressiva trots att jag egentligen inte vill gå på dessa zombiepreparat igen men det kanske är enda vägen fram. Vad säger flashback?

Har du testat att meditera / mindfulness? Det funkade toppen för mig att tysta den inre kakafonin.

Man får så att säga fråga sig vem det är som mår dåligt, som ältar, som oroar sig. Är det verkligen du?

Kämpa på!

Gjorde det förut under ett år om inte mer men tycker inte att det hjälpte. Kan ju alltid ge det en chans till.

Jag vet ej din ålder men livet kommer i ordning framöver helt säkert. Vid 25-35 årsåldern kan det vara kämpigt om man känner att bitarna/livets pussel inte kommit på plats. Det kan orsaka stress/skam/osäkerhet/paranoja/ångest... ja alla dessa mekanismer som man just då känner att man inte kan kontrollera.

Terapi kan ju vara bra om man har en riktigt bra terapeut.

Kost och träning kan vara en sak att få ordning på hormonerna i kroppen, endorfiner bland annat.
En rejäl koll i spegeln, finns det något man kan förändra/förbättra?
Detta kan ge en lite boozt i rätt riktning i alla fall.

Att lära sig säga ifrån och säga vad man tycker utan att vara rädd för att bli dömd är en viktig process i steget att bli en vuxen. Man måste bara våga ta steget.
Oerhört komplext och individuellt också. En lösning för ena personen är inte rätt för alla andra.

Hur gjorde du då, vilken metod och objekt använde du?

Sök hjälp av vården så här ska du inte behöva ha det! Har du någon diagnos?

Ajfan, trist

Kanske kan vara värt ett andra försök med antidepressiva i kombination med meditation och motion?

(Säger jag som inte rört på mig på 20+ år.. Men jag har hört att motion är bra även för psyket)

TS ska nog inte härda ut eller vänta och övervintra, utan istället byta och förändra situationer tills det känns bättre. Poängen med att vara lite känslig är att hamna i ett lättare läge, att lösa problem som uppstått.

Har länge tränat på gym även om det blivit mindre senaste tiden från 4 dagar i veckan till 2.


Satt bara och försökte stänga av tankarna genom att fokusera på förnimmelser. Hjälper i stunden men direkt efteråt kommer allt tillbaka.

Okej, bra ändå att du håller igång 2 pass i veckan.
Hur känner du dig efter ett pass? Får du denna euforiska känslan att vara lite superman efteråt?

Ingen diagnos förutom social ångest om det nu räknas som en diagnos idag.


Ja, skulle behöva gå ut i naturen lite mer och motionera. Har också hört att det är bra.


Ja det känns väldigt bra!

Social fobi handlar om att du vill uppnå något, vara någon som du inte klarar av att vara, därav ångest.

Du behöver ta kontroll över dessa djupt liggande tankar som går på högvarv av sig själva. Det görs genom att lära sig att inte tänka. Nå mental stillhet. Så du ska bara sitta i meditationsställning och låta ALLT vara tyst och stilla inom dig. Det ger lugn. Tankar ska ju kunna kontrolleras, annars kontrollerar tankarna dig. Så tänka när man vill, eller inte tänka när man vill, är det sunda mentala tillståndet. Förstod du det där sista så förstod du också att de flesta människor är smått galna för de kan inte styra sina tankar.

Det handlar alltså om att acceptera den du är, vad du är, och inte protestera av missnöje emot den du är, vilket du gör nu. Det ger såklart ångest.

Det finns bra böcker att läsa för att få tips och skolning i hur man kan meditera på egen hand. Kan du läsa böcker på Engelska?

Träna på gym är oerhört överskattat, ta hellre en promenad som motion. Det lugnar också. Det gör inte gymmande.