Världens första digitala medvetande? Flugan som bevisar att vi är kod

Forskarna tog alltså en helt vanlig bananfluga och gjorde något som låter som en sci-film.
De dränkte hjärnan i tungmetall-bläck, skivade den i 7 000 extremt tunna snitt med en diamantkniv och fotograferade allt med elektronstrålar. 21 miljoner bilder senare hade de en komplett 3D-karta över alla 139 000 neuroner och 50 miljoner kopplingar.
Det tog dem 7 år!

Det galna: Den bara "vaknade"
De använde ingen AI för att lära den digitala flugan att gå. De programmerade bara in de fysiska lagarna för hur neuroner triggar varandra och kopplade ihop kartan med en digital kropp.

Den digitala flugan började bara... va en fluga.
Den började gå, putsa sig och leta mat helt av sig själv. Ingen "training data", ingen programmering av beteenden. Bara ren hårdvara (eller "brainware") som kördes i en simulation.

Några tankar att tugga på:

Simulationsteorin: Om vi kan simulera en fluga idag (tidigt 2026), hur långt är det kvar tills någon simulerar en människa? Och om det går – hur vet vi att vi inte redan sitter i en sådan körning?

Digital odödlighet: Om vi skannar din hjärna med en diamantkniv och laddar upp den... är det du som vaknar i datorn då, eller bara en perfekt kopia som tror att den är du?

Fri vilja: Om flugans alla drag var förutbestämda av dess kopplingar, gäller samma sak oss? Är vi bara extremt avancerade klockverk?

Lever vi i en simulation?

Källa:
https://www.facebook.com/share/r/1G2AtLxorA/

Hm, "medvetande"? Inget ont om bananflugor men gör dom inte just dom tre grejer som nämns och då bara som reaktioner på stimuli och sen inte så värst mycket mer? Det känns i alla fall ibland som att jag fixar lite annat.

Jag anser inte att detta är ett bevis för simulationsteorin. Den bygger ju inte på att det bara är en fluga som simuleras, utan istället simuleras en oändlig rymd, vad det nu innebär.

Denna simulering av en enda liten fluga drar ju en massa resurser ur vårt universum, och utrustningen tar upp stor plats. Så det känns inte som vi skulle klara simulera ett helt nytt oändligt universum ens om vi utnyttjade hela universum.

Verkar väldigt coolt! Men har också svårt att se hur det skulle vara något tecken på att vi lever i en simulation.

Det finns väl inget som talar för att vi skulle agera utifrån något annat än vårt genetiska arv och den miljöpåverkan vi exponerats för.

Kanske kan kvantumeffekter spela in, vilka vi idag upplever slumpmässiga. Men det finns väl inget som tyder på att det i en ännu lägre nivå i naturen inte skulle kunna finnas något som är högst förutsägbart som driver kvantmekaniken.

Söker man runt lite om detta så verkar det bara stämma att man skivat hjärnan och kartlagt den. Det övriga med "att den vaknat" verkar inte stämma alls. Verkar inte finnas något sådant i andra källor. Bara att man skivat hjärnan och kartlagt den.

Kan detta verkligen vara sant?
Kan man verkligen se vikterna på detta sätt?

Jag har ingen aning om historien med den digitala flugan är sann.

Men iallafall, kroppens utseende, hur kroppen funkar och våra grundläggande behov och sätt att vara, de är genetiskt betingade och inprogrammerade i dna.

Däremot allt vi sedan under livet upplever och tänker, det som vi upplever som vårt "jag" är mer åt "energihållet", sådant tror jag går förlorat om man skulle göra den här flug-grejen,

Jag tvivlar alltså på att man kan överföra medvetandet mellan kroppar eller digitalt på det sättet, tänker att det blir inte så lätt.

Man kan redan idag klona en människa, men det innebär inte att den klonade människan har samma "jag", samma minnen och upplevelser.

Fascinerande fluga! All fysisk ativitet sker naturligtvis på ett fysikaliskt atomärt molekylärt plan - det kan ändå finnas högre verkligheter som startar livsprocesser - men det betyder att det redan skapade kan gå att återskapa. Livets byggstenar är naturliga, inte övernaturliga... i den verkliga världen.

Det hävdades iofs inte att den bevisade simulationsteorin. Han bara frågade hur vi vet att vi inte lever i en simulation.

Den vanliga argumentet mot som folk brukar dra är det du drar och tänker sig att verkligheten och den simulerade verkligheten är densamma. Är du simulerad så behöver det inte vara så att du kan promenera in i något datacentrum och hitta datorn som kör simuleringen, lika lite som att den simulerade flugan skulle helt plötsligt flyga ut genom chassifläkten.

Kort och gott du har inte den blekaste aning om vad de som skulle kunna tänkas simulera dig har för resurser. Att göra bedömningen att man skulle behöva en viss beräkningskapacitet och den finns inte i hela universum bortser ju från att i den yttre verkligheten är den beräkningskapaciteten kanske något som förefaller ynkligt primitiv maskin.

Sen behöver man ju kanske inte nödvändigtvis simulera hela universum. Det räcker ju med att simulera det lilla av det som du kan ta till dig.

En simulerad funktion är förstås inte ett medvetande. Den kan imitera ett beteende utan upplevelse. Originalets komplexitet är reducerad till fysik.

Det är som att skära en köttbit i 7000 delar och plötsligt - utan någon påverkan - stod där en ko och idisslade på sina 4 magar. Fantastiskt, wow, bevisat också i en simulation att köttet visste den var en ko från början.