Fenomenet att benämna egna bekanta vid namn

Många använder namn när de talar om sina kompisar till mig. Jag har aldrig träffat deras kompisar. Men eftersom det är återkommande namn får jag en idé om hur de är. Men själv skulle jag inte säga namn i det läget om det inte är någon person de vet vem det är. Det känns konstigt att göra så. Men det verkar vara jag som är udda där.

Som bonus tycker jag det är konstigt när de säger något om sina föräldrar och säger mamma eller pappa. Som "Pappa köpte en ny bil". Jag skulle i det fallet säga "min far" eller kanske "min pappa".

Att säga pappa känns naturligt för mig och jag är 73 år. Längre tillbaka hade nog FAR varit mer gångbart. Håller med dig om att använda namn istället för relationer kan bli förvillande. Bättre att säga att min kompis syrra gjorde detta istället för att Susse gjorde detta (vem är Susse )

Den absolut värsta formen av namedropping.
Tyder enligt mig på visst drag av egocentrism där man utgår från att hela världen kretsar kring en själv och att alla håller stenkoll och bryr sig om deras liv.

När detta händer så får jag kämpa mot en impuls att bara skrika rätt ut - Jag vet väl för fan inte vem Stig/Berit/Holger är!! Hur skulle jag veta eller ens bry mig om vad era grannar på campingen eller barnens fotbollstränare heter?

Precis. I vissa fall, inte alla, finns drag av narcissism när det händer. "Alltså, Bosse sa alltid så här" Vem fan är Bosse? "Min f d man så klart" (i ett samtal där det är okänt att vederbörande är/har varit gift och ett ämne som handlar om typ trädgårdsskötsel som inte är någon större passion hos någon av oss).

Har en bekant jag stöter på max en gång om året. Vi hälsar artigt, som man gör, och sedan är det igång. Han pladdrar på helt oavbrutet, berättar om allt han varit med om sedan vi sågs sist, och han nämner väl 10-20 namn inom de första 10 minuterna. Det finns inte en chans att jag ska veta vilka han pratar om, men det är ingen idé att fråga för då tar samtalet ytterligare en timme.

Det som annars är utmärkande för honom är att han är otroligt social och utåtriktad, samt att han är ganska självupptagen. Det känns som att det är det som driver det här beteendet. Han vill hela tiden stå i centrum och utgår från att han och hans umgängeskrets är fokus för alla andra människor också.

Den absolut värsta formen av namedropping.
Tyder enligt mig på visst drag av egocentrism där man utgår från att hela världen kretsar kring en själv och att alla håller stenkoll och bryr sig om deras liv.

När detta händer så får jag kämpa mot en impuls att bara skrika rätt ut - Jag vet väl för fan inte vem Stig/Berit/Holger är!! Hur skulle jag veta eller ens bry mig om vad era grannar på campingen eller barnens fotbollstränare heter?

När min styvmor skulle berätta någon historia så sa hon namnet, men också hur personen var knuten till henne. Det kunde vara typ kompis systers mans sons kompis ingifta faster... eller jag vet inte, jag tappade bort allt detta så fort jag hörde det. Tog tid att komma till själva historian. Haha.

Själv håller jag sådant kortare, säger kanske en som jag är bekant med genom släkt och kompisar. Det är tillräckligt specifikt tycker jag!

Är det inte sånt som kallas name dropping. För övrigt jävligt irriterande. Mest korkade kärringar som håller på med sånt. Alltid kul och driva med såna.