Fenomenet att benämna egna bekanta vid namn

Det är något jag faktiskt aktivt undviker, så jag tänker på det när det händer.

Det finns ju en grad av kännande, har en arbetskamrat jag är nära, denne berättar för mig ofta om en specifik vän denne har utanför jobbet jag aldrig träffat. Eftersom vi har återkommande detta, så känner förstås vederbörande att denne nu är bekant åtminstone till namn för mig, vilket jag accepterar.

Men så finns det en del som, typ på jobbet, säger "Alltså Olle, han ba'.." och man frågar "Vaddå, Olle på jobbet?"
"Nej alltså min polare Olle som jag bodde granne i Högdalen med ett halvår. I alla fall..."

Då är det uteslutande människor med låg IQ och EQ.

Som sagt, det var inte min mening att slå ned på folk, men min slutsats var nog att det kommer från lägre IQ och/eller EQ. Oförmågan att se sociala ringar och hur de relaterar till varandra. Det finns bara en ring, min, och allt utgår från den.

Detta är en detalj jag sett och observerat under många år, inträffade igen häromdagen och kände jag ville skriva av mig.

Situationen är följande:

Du träffar en bekant, kan vara en kollega. Ni pratar om någonting personen ska göra, och den berättar om vilka som också är där. Alla dessa personer benämns vid namn, men det är helt omöjligt att du kan veta vilka dessa är eftersom de inte ingår i din umgängeskrets.

Personligen så har jag någon uppfattning om vilka den andra känner eller inte känner och skulle aldrig använda namn i en sådan situation.

—

Det har hänt alldeles för många gånger för att det ska vara en slump.

Det är inte ett försöka till att vara elak eller trycka ned, men möjligen ser jag ett mönster i från vilken bakgrund man har. Personer med mer arbetarbakgrund refererar till alla vid namn direkt. Skulle jag ha en konversation med vår styrelseordförande på företaget skulle det vara mycket mer opersonliga referenser (ex: ”barndomsvänner”, ”tidigare kollega”) etc.

Någon annan som sett fenomenet? Är jag störd som ens observerar och försöker hitta en förklaringsmodell?