Människor som bara ”skiter i”

Jag undrar hur en del människor kan bara skita i saker, de kan bli anklagade för saker. De kan även bli tagna på bar gärning att göra saker de inte borde göra.

Men av någon anledning biter det inte på dem, de totalt bara skiter i.

Nu pratar jag inte om folk som är fullbordade psykopater och mördar folk och dylikt.

Utan den allmänna människa i samhället.

Kan man lära sig denna förmågan, då jag själv är en övertänkare?

Ge exempel.

Moral och samvete fungerar inte på samma sätt för alla. Alla har inte samma spelregler för livet. Skam baseras exempelvis på idén att skämmas inför människor man respekterar. Det är det som gör skammen potent. Om man inte respekterar gruppen man står inför biter inte shaming lika hårt.

Det handlar kort sagt om att vi inte alla har samma bakgrund och värdegrund. Det kan handla om kulturella skillnader men det kan lika gärna skilja mellan generationer och till och med familjer.

Jag tar hissen ner till tunnelbanan vid Hornstull då och då.
Den verkar användas som urinoar hyfsat ofta.

Min tanke är nog mest att det är sorgliga individer som lättar sig där - orka.

Däremot, om du inte kopplat din hund på promenaden - då, jävlar!

Det du skrev om, ”om man inte respekterar gruppen man står inför.”

Den var bra.

Så är det ju. Skam byggger på att man tycker att man förlorar något. I detta fallet anseende. Om man inte respekterar eller känner något för den man står inför så bryr man sig heller inte om hur denne reagerar. Jämför med en scammer eller telefonförsäljare som bara ringer upp nästa ifall den förra blev arg. Han kommer inte att skämmas för sina misslyckanden när han kommer hem på kvällen eftersom de som genomskådade honom bara klickades bort i jakten på nästa lyckade samtal.

Låg ångestnivå. Låga eller obefintliga allmänna känslosvängningar. Ett typiskt maskulint drag att ha ligga på samma nivå hela tiden. Bara fittor som rör sig upp och ner.

Knarkare och WT-sluskar brukar vara duktiga på att skita i.
Folk från landet överlag, byhålor framförallt. Jag är nog enligt många en sån som skiter i.

Men vad man skiter i spelar ju såklart också in. En ganska essentiell detalj.

Väldigt idealiserad och sannolikt marginellt förekommande bakgrund till människor som har det här förhållningssättet till sin omgivning. Hög psykisk ohälsa skulle jag gissa är en mycket vanligare förklaring till varför folk slutar bry sig om hur de uppfattas av omgivningen.

Om du sätter dig själv rent mentalt som över alla andra, så kommer du inte bry dig om du blir ertappad med något. Vem är dem att säga till dig vad du får göra och ej?

Detta är väl vanligt bland psykopater och deras oförmåga att se andra människor som köttpåsar de kan utnyttja till egen fördel, detta exemplifieras i fängelsepodden där psykopat efter psykopat får komma till tals, de undflyr ansvar, saknar totalt förmåga att känna med brottsoffer/anhöriga och det är ofta som att lyssna på människor med "döda" fläckar i hjärnan som inte kopplar och fungerar.

En idiot fortsätter vara en idiot tills det får konsekvenser, det gäller både stort som smått, men en sak är given för idioten då idioten förr eller senare kommer korsa väg med fel "offer"...

Så är det, det krävs att det blir laddat med värde för att det ska vara potent och bära en mening. Annars blir det bara en självcentrerad ambivalent anarki.

Det är dock väldigt vanligt idag men den walk-out attityd. "If you don't like the rules don't play the game" typ. Allt är så påverkat av en universell dekonstruktions norm.