Citat:
Ursprungligen postat av
Lelle86s
Efter att ha läst om de senaste domarna där folk bränner ner radhus (nu var det ju bilen först men det spred sig lite) och hotar tjänstemän började jag fundera över en grej. Socialsekreterare sitter på en makt som nästan kräver att man är helt utan självbevarelsedrift för att våga utöva den.
De kliver rakt in i trasiga familjer, hämtar barn med poliseskort, klipper all kontakt med föräldrarna och går sedan hem till sin egen villa som om inget har hänt. De agerar som riktiga lone wolfs eller någon sorts Liam Neeson som bara plöjer fram och vägrar backa. Personligen hade jag aldrig vågat fatta den typen av beslut om jag inte var helt ensam i världen och saknade allt vad egen familj heter. De tar beslut som raserar folks liv och skapar fiender som uppenbarligen är beredda att ta till ren terrorism som hämnd. Hämnden kan ju lika gärna komma efter 20-30 år också...
Hur tänker man när man tar ett sådant jobb? Tror de att kommunens tjänstekort fungerar som en skottsäker väst? Det känns som att man måste ha en enorm hybris eller totalt sakna konsekvenstänk när man medvetet sätter en gigantisk måltavla på sin egen rygg på det här sättet.
Är det mod, naivitet eller ren maktgalenskap som driver dem till att ta så enorma risker?
De är visserligen ofta vänster och kommunister, och vänstermänniskor är mer benägna att vara martyrer för det de inbillar sig är en god sak. Men jag har väldigt svårt att se att deras egna barn och äkta hälft verkligen skulle vilja att de gör det de ibland gör om de visste vad som faktiskt pågår bakom kulisserna.
Är det ideologisk blindhet eller bara ren maktfullkomlighet? Eller samlas alla 'har otur när vi tänker' - personligheter på socialtjänsten ?
Socialsekreterare har en väldigt begränsad makt över ett fåtal personer på individnivå.
Det är också ett jobb som riskerar att granskas hårt både från arbetsgivare, domstolar och media.
Det är knappast ett jobb man söker för att få makt och status.
Det är inte heller välavlönat och det är psykiskt påfrestande. Precis som du påpekar blir de ofta utsatta för hot och hat, utöver det träffar de dagligen på människor som mår väldigt dåligt och lider.
Det är ett svårt jobb.
Jag skulle tro att i princip alla som utbildar sig och tar jobb som socialsekreterare gör det för att de vill hjälpa till.
