Socialsekreterares makt kräver total brist på självbevarelsedrift

Efter att ha läst om de senaste domarna där folk bränner ner radhus (nu var det ju bilen först men det spred sig lite) och hotar tjänstemän började jag fundera över en grej. Socialsekreterare sitter på en makt som nästan kräver att man är helt utan självbevarelsedrift för att våga utöva den.

De kliver rakt in i trasiga familjer, hämtar barn med poliseskort, klipper all kontakt med föräldrarna och går sedan hem till sin egen villa som om inget har hänt. De agerar som riktiga lone wolfs eller någon sorts Liam Neeson som bara plöjer fram och vägrar backa. Personligen hade jag aldrig vågat fatta den typen av beslut om jag inte var helt ensam i världen och saknade allt vad egen familj heter. De tar beslut som raserar folks liv och skapar fiender som uppenbarligen är beredda att ta till ren terrorism som hämnd. Hämnden kan ju lika gärna komma efter 20-30 år också...

Hur tänker man när man tar ett sådant jobb? Tror de att kommunens tjänstekort fungerar som en skottsäker väst? Det känns som att man måste ha en enorm hybris eller totalt sakna konsekvenstänk när man medvetet sätter en gigantisk måltavla på sin egen rygg på det här sättet.

Är det mod, naivitet eller ren maktgalenskap som driver dem till att ta så enorma risker?

De är visserligen ofta vänster och kommunister, och vänstermänniskor är mer benägna att vara martyrer för det de inbillar sig är en god sak. Men jag har väldigt svårt att se att deras egna barn och äkta hälft verkligen skulle vilja att de gör det de ibland gör om de visste vad som faktiskt pågår bakom kulisserna.

Är det ideologisk blindhet eller bara ren maktfullkomlighet? Eller samlas alla 'har otur när vi tänker' - personligheter på socialtjänsten ?

De är psykopater.

Ja samt narcisster å tål ingen som helst kritik.

Att ha makt går före allt, och det är ju det enklaste sättet om man vill ha makt och samtidigt inte är riktigt arbetsför och bara klarar att läsa till socionom. De tror inte riktigt på att världen skulle utsätta dem, de tror de är på toppen och har all kontroll.

Dom har väl inte mer makt än vad Socialtjänstlagen tillåter?

Ha ha ha ha ha Ha ha ha ha ha Ha ha ha ha ha
Den var bra den...


Så det du försöker säga är att de bara följer lagen och alltid är opartiska, objektiva och aldrig handlar i ond tro och alltid har rent mjöl i påsen. Vad det det du ville försöka gaslighta oss med ?

Aha, ja men nu fattar jag. Man lever bara en gång och de inser nog själva att de aldrig kommer att hamna i toppen någon annanstans eller ens komma i närheten av verklig makt. Jag ansluter till zombie-nation: socionomyrket blir en genväg till makt för de som inte duger till något annat.

De tänker nog att det trots allt bara är enstaka socialarbetare och familjer som drabbas av hämnd, men här tror jag att de tänker helt fel. Vad är det som säger att allt som händer ens kommer fram? Det finns ingen lag som säger att alla bakomliggande orsaker till brottsstatistiken ska redovisas på det sättet. Om en socialsekreterare får däcken punkterade, en sten genom rutan eller blir hotad på stan, så bokförs det knappast alltid som ett bråk mellan förälder och myndighet i den officiella statistiken.

De har egentligen ingen aning om hur vanligt eller ovanligt det är att de drabbas, förrän den dagen det faktiskt smäller för dem själva. De lever i en falsk trygghet baserad på ofullständiga siffror medan de fortsätter att leka med människors liv.

Som man anar lite i tråden så är kriminella farliga då de styrs av en narcissism som blandas med rättshaveri, allt och alla som ifrågasätter den valda livsstilen är av ondo!

De allra flesta av oss vandrar ett helt liv utan att någonsin behöva ha med socialtjänsten att göra på något sätt, men så finns de dessa individer som "orättvist" blir jagade, granskade och får beslut emot sig hela tiden, märkligt!

Dessa individer är såklart farliga och är beredda att skydda sin skeva livsstil till varje pris, att då vara den person som tar beslut som drar in bidrag eller vårdnad om barn gör att du hamnar i skottgluggen, många tröttnar nog och byter karriär eller inriktning.

Zombie nation är pillermissbrukare som lider av en massa påhittade sjukdomar, i ZNs jakt på recept och piller är alla som ifrågasätter eller bjuder på friktion kring detta fienden, detta exemplifierar hur farliga människorna är som naturligen blir en måltavla för socialtjänsten

Jag vet inte ens var jag ska börja.


Det är officiellt nämnder och domstolar som fattar besluten, men dessa går så gott som alltid enbart på det som socialsekreterarna (det brukar alltid vara två stycken som tillsammans utreder en familj) rekommenderar, och det som socialsekreterarna skriver i sin utredning, kopieras bara in i domen som domskäl. Domstolen gör ju inga egna utredningar, och även om familjen får ha ett ombud med så brukar det inte hjälpa. Domstolen går helt enkelt på det som socialsekreterarna påstår, utan att kontrollera något. Domarna pratar t.ex. inte ens med de aktuella barnen, vars hela framtida liv de ska avgöra. De träffar dem aldrig ens.

...så socialsekretarna kan fritt vrida och vända på fakta, lägga in sina egna tolkningar ("mamman sa si och då menade hon så"), inkludera vissa fakta (som komprometterar föräldrarna) men utesluta andra (som skulle visa något positivt om föräldrarna).

De använder sig även av externa personalkategorier, som t.ex. socialpedagoger, behandlingsassistenter och psykologer. Dessa får observera och utreda familjerna, hemma eller på ett utredningshem. MEN - de har redan i förväg fått veta vad socialsekreterarna vill att de ska komma fram till (om de ska få några fler uppdrag), så deras arbete är att hitta, tycka sig se, eller provocera fram beteenden hos föräldrarna, som ska styrka det beslut som socialsekreterarna redan har bestämt sig för. "Pappan var mycket tystlåten och ville inte umgås med de andra boende på utredningshemmet, det styrker att han har autism. Studier visar att föräldrar med autism skadar sina barn...".

Socialtjänsten gör ett bra jobb lika ofta som de gör ett dåligt jobb – alltså ungefär hälften av gångerna för barnen och pappan, men nästan aldrig när det drabbar mamman negativt. De går sällan in och river upp mammans liv på samma sätt som de gör med pappans, trots att statistik och utredningar ofta pekar på att mammor i högre grad är primär vårdnadshavare och därmed också primärt ansvariga för omsorgsbrist i många fall. Det är bara i extrema undantag (typ grovt missbruk eller upprepat våld där mamman är huvudaktören) som de vågar fatta beslut som faktiskt blir obekväma för mamman.

Barnen? De verkar ofta vara en sekundär hänsyn – "barnets bästa" används som slagpåse för att rättfärdiga beslut som i praktiken skyddar mammans position snarare än att skydda barnet från skadliga miljöer. Kompetensen hos de som fattar de här besluten är i många fall densamma som vi ser i kommunala upphandlingar och statliga inköp: institutionaliserad inkompetens på hög nivå. Det är värre än ren korruption, för korruption går åtminstone att spåra och åtala – här gömmer sig misslyckandena bakom sekretess, "fackets" försvar och en utredningskultur där fakta vrids tills de passar den förutfattade meningen, oftast till mammans fördel.

Och när någon pappa (eller sällan mamma) till slut snappar och svarar med hot eller brandattentat – som i de senaste fallen i Huddinge eller Stockholm där socialsekreterare attackerats eller fått bilar uppbrända – då skyller man på "kriminella nätverk" eller "demokratihot", men aldrig på att systemet självt producerar desperation genom ensidiga, könsblinda och ibland rakt av rättsvidriga beslut. Det är inte mod eller ideologi som driver socialsekreterarna – det är en bekväm bubbla av makt utan verklig ansvarstagande, där konsekvenserna sällan drabbar dem själva lika hårt som de drabbade familjerna.

Gör det bättre själv då.