Påverkan psykiskt av världshändelser

En tanke som slog mig idag när den månatliga signalen från Hesa Fredrik gick igång är hur snabbt man ändå hamnar i ett mentalt läge av "tänk om".

Jag vet ju att det är en rutinövning. Det är planerat, kommunicerat och ganska odramatiskt. Men samtidigt påminner signalen om att det faktiskt inte finns några absoluta garantier. Det går inte att med säkerhet säga att något aldrig skulle kunna hända här, eller att ett krig någon annanstans omöjligt skulle kunna expandera hela vägen till Skandinavien.

Det jag egentligen vill lyfta är den psykologiska effekten. Även om risken är låg och även om vi lever i ett stabilt land, så påverkas man. Det blir en kort men tydlig påminnelse om sårbarhet. Inte panik, utan mer en lågintensiv oro som lägger sig någonstans i bakhuvudet. Jag har denna tanken ganska ofta vid större folksamlingar, festivaler, flygplatser, etc.

Jag är inte ute efter att överdriva hotbilden, utan snarare att diskutera hur den här typen av påminnelser påverkar oss mentalt. Är det fler som känner att liknande signaler som dessa, trots att man vet att det är en övning, ändå sätter igång tankar om säkerhet och framtid?

Påverkar mentalt? Lågintensiv oro? Kanske lite vardagsångest?

Har du svagt psyke månne?

Vi män som är normala i huvudet påverkas inte öht. Ingen stress, ingen oro. Vi jagar inte upp oss över fiktiva scenarier och hjärnspöken.

Jag tror inte att det handlar om "svagt psyke", utan snarare om hur människor fungerar psykologiskt. Dessutom strängs det åt om man har familj och barn som man måste ha med i kalkylen.

Fiktiva scenarion och hjärnspöken är nog mer friskt att ha än att aldrig ha det.

Jo men visst serru, om du tycker det är sunt att sitta och oroa dig över saker som antagligen aldrig kommer inträffa för att du råkar höra hesa Fredrik så får det stå för dig. Det framstår inte alls som ett hispigt kärringbeteende från män med franska nerver.

Vi övriga män känner inte oro över saker vi inte kan påverka, i synnerhet inte när det är så pass osannolikt att risken kan räknas i promille.

Men du går ju runt och nojar mest hela tiden tydligen, är det inte hesa Fredrik så är det pga "folksamlingar, festivaler, flygplatser". Du verkar vara ett ängsligt litet barn: klena nerver och svagt psyke

Första veckan med covid och det kom rapporter från italien om 60, 70 tusen döda i veckan känns väl mer som en riktigt sånt ögonblick (det var ju först långt senare som vi fick reda på hu gamla de var). Vår regering byggde ju kylar för alla lik (det har vi naturligtvis glömt nu).

Tänk vilken avsevärt bättre sist vi varit i om vi var ett folk som kände samhörighet om det skulle bli krig.

Många av oss är vana med Hesa Fredrik och bryr oss inte så mycket! Det är en gång i kvartalet den ljuder inte en gång i månaden!

De som inte känner en knut i magen är de som är födda på 80-talet eller senare. De har inte hört historier om andra världskriget och inte känt rädslan för bomben i kalla kriget. De har levt 100 % tryggt. För dem är det helt otroligt att Sverige skulle dras in i en krigssituation.

Men för oss andra, visst, vi har sovit tryggt i några decennier, men vi vet att inget är tryggt. Allt kan ändras över en dag.

Är inte rädd själv, men är väldigt medveten. Finns en plats som är som gjord för terrordåd. Jag går där iallafall av ren lättja. Jag tittar på världsläget och gäspar, men nog mer för att jag är lite psykiskt störd. Det finns inga garantier för lilla Sverige. Det är inte roligt när folk i andra länder dör i krig, men om jag inte kan hjälpa till, varför ska jag känna något?

Du är bara en rätt normal människa som reagerar på att kriget och krisen kommer allt närmare oss. Det är inget konstigt. Det jag tycker du ska göra, är att preppa för cyberavbrott. För jag tror det är den största risken för Sverige.

Händer det så händer det, det är inget man kan påverka och det hjälper inte att oroa sig i förväg, både dumt och idiotiskt.

Skulle något hända blir det ändå inte särskilt dramatiskt för oss här i Sverige. På sin höjd får man ställa om och dela ut vatten eller något som behövs.

Du är alltså orolig för läget? Inte att det liksom påverkar din psykiska hälsa?

Att vara medveten om sin omgivning är inte fel. Speciellt om man har en familj att ta hand om.
Självklart är en lätt oro sunt att känna och man bör agera därefter för att säkerställa att man gjort det man kan för att klara dessa eventuella scenarier. Förbereda, preparera, informera, införskaffa som en liten prepper. Inget fel. Detta betyder inte att man sitter i ett hörn och gråter.

Sunt att vara lite orolig men också bra att kunna sortera vad som är verkliga hot och vad som dagligen öses över en som jag anser vara propaganda för att hålla folket i schack. Ständigt oroande för elpriser, klimat, sin pension osv. Hela vår värld gungar. Ett skifte är på gång och det brukar bli rörigt minst sagt.
Förbered er accordingly.

Aa men den typiske svenske mannen är ju en nonchalant överoptimist, också.
Fredsskadad och därför överdrivet självsäker.

Det finns många psykiskt svaga där ute som går sönder mentalt av allt möjligt, vi såg det med toapapper under "pandemin", jag har en förvirrad kärring i mitt närområde som inte bara gått på propagandan om klimatförändringar som aldrig kommer, hon tror hon räddar världen genom att skruva av plastkorkar på mjölkpaketet i soprummet.

Så ja, det finns svaga människor som jagar upp sig, och har man en pannben av mjukglass måste man ta lite eget ansvar och sluta nyhetsknarka mörker hela dagarna.

Ofta är denna psykiska klenhet kopplad till lågt intellekt och för lite att göra om dagarna, en människa som inte sysselsätts kommer hitta trams att sysselsätta sig med.