Finns det verkligen människor som på riktigt tror att gud existerar?

Jo tack, det är väl ungefär det ni religiösa ägnar er åt. Springer runt och försöker övertyga andra om att det är något fel på dem. Snacka om att projicera.

Skaparen vill att vi ska vara barmhärtiga, ödmjuka och ha förtroende flr honom snarare än att vi ska tro att han finns.

Hur skall vi ha förtroende för någon vi inte ens har en anledning tro att finns?

Jesus förde fram ett budskap från "någon vi inte ens har en anledning tro att finns". Tro på honom tillräckligt för att ta ställning till budskapet.

Han sa bl.a att världens furste, som jag har anledning att tro är mycket mäktig, är en mördare och en lögnare, men att skaparen är god och önskar rättfärdighet och barmhärtighet.

Presidenter och politiker är i furstens tjänst och vi alla föds och indoktrineras med hans ordning. De som tror på Gud och följer hans bud är skyddade mot förfallet och visar sig värdiga att leva för alltid i en värld utan förtryck och hat.

Tror du på andra märkliga "saker" andar, spöken, eller spå/siare, eller heeling? Exempelvis?
Eller är det bara gudar som du vänder dig imot?

Så vi skall tro på en slumpvis person som kanske levde för 2000 år sedan men vi inte ens är säkra på fanns och som vi inte har några direkta vittnen från vad han verkligen sa. Låter förtroendeingivande...

Det pågår ett krig mellan kristna och muslimer, även om det inte alltid är med vapen.

Kristna tror att frälsaren ska komma när merpartern är troende i kristendomen. Det är därför dom försöker få alla andra att bli troende. Vet dock inte om det är detsamma för muslimer?

Ja, livet är otroligt komplext. Och det är förståeligt (för mig) att andra människor kan titta på alla detaljer och direkt tänka på att en urmakare (Gud) måste ha designat det så.

Det är inte lika uppenbart för mig, personligen, och man har ju egentligen bara skapat nya frågor. (Inte minst: 'Vem skapade urmakaren?') Men jag kan absolut förstå dem som ser det så.

Ja det är ju valfritt men du läser mängder av texter med skiftande innehåll på Flashback och evangelierna måste betraktas som klassisk litteratur.

De troende lever kvar i ett stadium där fantasin har samma värde som fakta. De styrs av önsketänkande, om de behöver en gud så finns gud. Alla har vi varit fantasi styrda som små. Vid ungefär sex års ålder börjar dom flesta lämna det fantasi styrda tankesätt och börjar leta efter fakta. De börjar ifrågasatta, tänka om något är sannolikt eller möjligt. De lämnar det allsmäktiga och nöjer sig med att allt inte funkar som man önskar, att fantasin löser inte våra problem. De accepterar verkligheten och förstår hur lite de kan styra den.

Gudstron handlar inte om fakta och sanning, det handlar om känslor. Det är ett behov av att ha en allsmäktig gud/far som löser alla våra problem och ger oss det vi önskar, fast i fantasin som man ser som fakta och sanning. Kanske handlar det mycket om att de saknar känslan av grundtrygghet som de löser med hjälp av fantasier?

Vafan ska det där betyda?

Det enda som händer när man förnekar den här osynlige skaparen Gud, det är att ni troende börjar böla.