Finns det verkligen människor som på riktigt tror att gud existerar?

Jag har själv varit på din nivå en gång i tiden.
Trodde på allt jag fick lära mig i skolan, läste Illustrerad Vetenskap och kände mig smart. Kände mig rationell. Upplyst. Över det där med tro.

Men så hände något.

Jag började tänka ett steg längre. Inte bara vad jag fått lära mig – utan ramverket det presenterades i. Jag började ifrågasätta den programmerade världsbilden.

Här är några saker som verkligen fick mig att stanna upp:

• Vi får lära oss att universum uppstod ur “ingenting”. Men inget i vår erfarenhet visar att något någonsin kommer ur absolut ingenting. Aldrig. Ändå accepterar vi det som rationellt.

• Medvetandet. Vi är bokstavligen materia som blivit medveten om sig själv. Atomer som funderar över universum. Hur uppstår subjektiv upplevelse ur död materia? Det är fortfarande ett olöst problem inom vetenskapen.

• Naturlagarna. De är exakt finjusterade. Ändra några konstanter minimalt och stjärnor, kemi och liv är omöjligt. Slump? Kanske. Men det är inte självklart.

• Moral. Om allt är materia i rörelse – varför känns vissa handlingar objektivt fel? Inte bara socialt opraktiska, utan fel på riktigt.

Det var där det vände för mig.

Jag insåg att ateism inte är “frånvaro av tro”. Det är också ett antagande: att allt som finns är materia och energi. Det är en filosofisk position, inte ett bevisat faktum.

Och plötsligt blev det mer intellektuellt hederligt att säga:
“Jag vet inte allt. Kanske pekar verkligheten mot något mer.”

Att intelligenta människor tror på Gud är inte konstigt. Det konstiga är att vi lärt oss att det skulle vara irrationellt.

Den verkliga frågan är inte om någon verkligen tror.
Det gör de.

Den verkliga frågan är om vi vågar ifrågasätta även det vi blivit lärda att inte ifrågasätta.

Starkt? 😆
Fråga dig själv varför istället.
Varför? Varför skulle någon lägga ned enorm energi för att simulera en verklighet för miljarder av människor och många miljarder andra djur. What’s the point?

Uppenbarelseboken 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är, och som var, och som skall komma, den Allsmäktige.


2 Korintierbrevet 6:10 vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt.

Du som troligen uppfattar dig själv såsom normalbegåvad - hur kan du ha missat att dessa människor verkligen finns? Har du levt under en sten?

Det lär finnas tusentals religioner och gudar. Alla är falska, utom en, den du tror på.

Som förstafråga måste alltid denna ställas som motfråga för dessa frågor, inte för att vara dryg, utan för att det faktiskt är enda sättet att besvara dessa frågor på ett korrekt sätt:

Definiera "Gud"

Jag tror på det. Inte i bemärkelsen att det sitter någon gubbe i himlen, men att det finns en intelligent kraft störta än oss. Tror på inkarnation och änglar också. Det är ganska inskränkt att tro att man vet allt, genom att inte tro på något.

Tro är tro

Vet vi människor allting?

Bestämmer människan hur allt blir och utvecklas, olika typer av material, beståndsdelar, mönster i naturen?

Kan du människa, se, höra och uppfatta allt som finns?

Varför strävar du efter analys och kunskap, vad är syftet? Vad vill du uppnå med det?

Trevligt inlägg. Har gjort en liknande resa. Kunde aldrig ana hur många glasögon jag hade på mig men varje gång jag tappade ett par såg jag lite bättre. Men jag har inte med mig samma slutsatser som du eller skulle beskriva det på samma sätt, men även om jag inte gör samma antaganden som du förstår jag, förstår t ex varför du formulerar det som en filosofisk position.

Ateism definieras väl fortfarande som avsaknad av gudstro? I frånvaro av gudstro ryms det vida skilda världar, positioner och horisonter. Jag är fortfarande kvar där ateist är mest sant, även om jag tappat flera tidigare övertygelser. Jag har inte fått andra antaganden när jag förlorat de tidigare. Man kan få en annan horisont, en längre kust och vädret klarna upp utan att se att gud har gömt sig bakom molnen.

Situationen är så enkel att ateister har sin egen plastiga bild av hur de tror att troendes världsbild är men den bilden är helt felaktig. Därför verkar det så konstigt. T.ex att kristna tror att det finns en ”gubbe i himlen” eller att Jesus är en individ som Stålmannen flyger runt. Eller att ”det finns så många olika gudar och alla kan inte vara sanna”.

Religionen djupt kopplat till psykologiska krafter inom oss. Kristendom dyrkar och förhärligar det högre jaget och det är en väg till spiritualitet och nå fram till krafter inom oss.

Chris Langan sa en gång att verkligheten, nuet, har en identitet och den identiteten kan beskrivas som Gud.

För att kunna tänka kring herren, göra det till en del av vår kultur och förmedla det till alla har vi konkreta symboler som änglar, Jesus på korset osv. Men det finns fler mer abstrakta nivåer av sanning bakom det.

Det enkla svaret är ja.
Jag är själv en fullt normalbegåvad person med universitetsutbildning, bra jobb, familj och ett gott socialt liv - och jag går i kyrkan varje söndag och ber dagligen.

Ja väldigt många extremt intelligenta människor tror inte bara på Gud, de är övertygade om att det finns en skapare av skapelsen.
Det är endast i ett så sekulariserat samhälle som detta som det skulle anses som något underligt, stackars gudlösa människor, det är som att det fattas en del av er.