Hur blir man mer lagom?

Har alltid varit en väldigt uppåt, glad och energisk person. Haft lätt att lära känna nya människor osv. Uppfattas som rolig och trevlig men det händer också att jag blir nästan som lite speedad. Detta tar sig i uttryck att jag pratar för mycket.
Delvis finns det nog en liten ångestkomponent i det, blir obekväm av tystnad, och delvis blir jag uttråkad när det är för lugnt och tyst. Jag blir också exhalterad i sociala sammanhang(extrovert).

Jag vet att jag klarat att hålla mig på en bra nivå förut. Då hade jag ett ganska avancerat jobb och jobbade med höga chefer där det var mycket mer viktigt hur en uppförde sig, men på mitt nuvarande jobb där jag haft för lite att göra och blivit allmänt understimulerad så ökar dessa sidor. Jag blir så rastlös och går runt och pratar.

Nu ska jag börja nytt jobb och vill inte bete mig på detta vis där. Mycket beror ju på hur de andra är. På min nuvarande har många av de mer sociala slutat och byts ut till mer lugna, introverta personer. Men generellt vill jag hålla igen på jobbet och inte berätta så mycket om mig själv eller ta så mycket plats. Det finns också en liten komponent av bristande impulskontroll i detta och att när jag blir exhalterad tappar jag lite på kontrollen.

Jag vet ju sen innan att jag kunnat bete mig i ett visst sammanhang, och är jag inte bekväm är jag helt tyst, men är lite rädd jag ska ta med mig detta i det nya vilket jag inte vill.

Någon som känner igen sig som har tips på hur man kan tänka?

Jag har hoppats det med ett mer stimulerande arbete där energin blir rätt riktad ska lösa sig självt men vill ändå ha något redskap med mig bara för säkerhetsskull.

Varför vill du bli av med de egenskaperna, de låter ju jättebra.

Jag vill inte bli av med dom, jag vill nog bli mer balanserad bara då jag upplevt de inte alltid uppskattas eller när folk antyder jag skulle ha ADHD till exempel. I vissa rum och sammanhang blir det för mycket helt enkelt.

Du frågar oss, hur du ska styra dina impulser?

Det är väl bara att vara tyst? Säg godmorgon och traska vidare. All konversation behöver inte leda till personliga utläggningar. Det går att tala mer ”platoniskt” kort och koncist. Om någon frågar dig hur läget är idag, då svarar du bra, hur är det själv? Punkt, typ. Även dom dagarna när läget inte är bra.

Ett sätt kan vara att du ”tröttar” ut dig själv innan jobbet. Du kan ju prova med att köra en träningspass innan jobbet. Du kanske ska sova mindre. Gå och lägg dig senare på kvällarna. Det jag själv provade och som fungerade var att jag gick till jobbet varje morgon. Det tar 30-35 minuter.
Sen har jag lärt mig en mer filosofisk sak som jag försöker tänka på: ”Det man säger får alltid konsekvenser”. Är det något för dig?
Du får prova dig fram vad som passar dig bäst. Tänk också på att det beteende du beskriver är påfrestande för andra.

Vi är väldigt lika kan jag börja med att skriva. Jag tycker att jag alltid skämmer ut mig tillslut ändå, det är svårt att vara någon annan än den man är. Visst, jag kan bete på mig mitt jobb och får inte sparken men jag är en pajas inför mina kollegor då och då, för det är den jag är. Det är inte så farligt egentligen, det har gjort mig till en mindre pajas i deras ögon tror jag, det är ju trots allt bara jag som inte accepterat den jag är...

Tror TS ogillar att han clownar sig framför sina kollegor kortfattat, säger för mycket och går runt och tänker på vad han har sagt

Jag clownar inte mig. Är mer jag känner jag ibland pratar för mycket och sen får lite ångest över om jag berättar för mycket om mig själv.

Känner du dig inte lite som en clown då när du gör det? Det gjorde jag innan jag slutade bry mig.
Kan det inte bara ha att göra med den du är? Du är lagd att vara en social och trygg kille, använd det?

Nej det gör jag inte.
Jag har dessutom några kollegor som är värre än mig men mer sansade. Intressanta är att de varit mina favoriter även om de blir för mycket ibland. Men märker även där att andra himlar lite med ögonen mot dom ibland.

Låt det himlas då, jag tycker du är en clown som bryr dig så jävla mycket. Sluta bry dig! Precis som du gillar någon som någon annan himlar åt ögonen för.... Det är ju bara logiskt, du kan inte bli gillad av alla

Ja du har kanske rätt, men vill ändå inte berätta så mycket om mig själv för folk på jobbet.