Hävande av kungens åtalsimmunitet

Anta att kungen får fnatt och begår ett mord. Enligt grundlagen kan han ju inte åtalas för detta på grund av immunitet. Vad händer om han blir avsatt och blir degraderad till vanlig medborgare? Kan han då åtalas för brottet eller gäller immuniteten livet ut för gärningar som han begick när han var kung?

Skulle det krävas grundlagsändring för att häva hans immunitet även efter avsättning av riksdagen?

Det här är inget speciellt för just kungen. Alla statschefer har immunitet, normalt sett begränsat endast av den tid de innehaft ämbetet och att det inte handlar om brott mot mänskligheten (vilket var skälet till att Saddam Hussein kunde åtalas)

Antag att kungen hade dött innan Victoria blev myndig. I så fall hade riksdagen utsett en tillfällig statschef och denna person hade också åtnjutit immunitet - eftersom det följer rollen som statschef.

Om och det är ett stort OM kungen skulle begå ett sådant brott skulle samhället nog fundera på om det var så bra detta med åtalsimmunitet. Men tills dess så är det väl bra som det är.

Det är ju så att han (eller hon) inte kan bli åtalad men det innebär ju inte att de slipper att bli utredda ens. Om de begår ett mord kommer polisen att utreda tills då åklagare kommer bestämma att det inte kan bli ett åtal.

Ja, men frågan är som sagt vad som händer efter att kungen avsätts.

Kungens immunitet är ju stadgad i grundlagen, om den skulle ändras så har han ju inte längre immunitet. Att Saddam Hussein kunde dömas var ju snarare på grund av att han blev avsatt med hjälp av utländsk militärmakt. Den lagstiftning som gällde under hans styre ansågs därmed som illegitim av det nya styret.

Då skulle lagen säkert ändras.

Det sjuka är kanske mer detta att kungen själv var ju med och bestämda att successionsordningen i Sverige innefattar bara honom och hans barn och barnbarn. Skulle de alla dö under säg en släktträff skulle Sverige inte har någon monark...

Man kan aldrig göra en lagändring, och sedan döma någon retroaktivt för något som denne gjorde före lagändringen. Det skulle bli väldigt rättsosäkert i så fall. Det jag tror skulle hända, är att kungen skulle komma undan ostraffad - men folk skulle känna att de har fått nog, så det skulle bli en folkomröstning och monarkin skulle avskaffas.

Det var lite det jag funderade på med min frågeställning, angående retroaktivitetsförbudet. Skillnaden i detta scenario är ju dock att kungen de facto begår ett brott, han kan dock inte bli lagförd för den brottsliga gärningen. Jag är osäker på om retroaktivitetsförbudet träffar sådana situationer.

Om man jämför med t.ex. diplomatisk immunitet så är det ju möjligt för ambassadörens hemland att häva dennes immunitet och därmed möjliggöra åtal i värdlandet.

Nicolás Maduro håller inte med.
Standard är väl att den egna statschefen har någon sorts immunitet, samt att gästande statschefer behandlas ungefär som finare diplomater?

I Sveriges fall så kan kungen avsättas, jag minns inte detaljerna men ser det som rimligt att riksdagen(?) bedömer att en mördande kung uppfyller villkoren för att avsättas, det är enklare än att ändra grundlagen. Jag utgår från att polisen därefter hade haft beredskap för att förhindra att exkungen utför nya mord.

Maduro håller säkerligen med, Trump gör det uppenbarligen inte. Nu har iofs domstolen inte fällt något utslag ännu, vi kan ju vänta på det.

Kan, kan man, men naturligtvis som du säger är det olämpligt.

Merwinna har rätt. Rent lagmässigt går det inte; det skulle kräva omfattande grundlagsändringar. Även om man genomförde dessa skulle Sverige riskera massiva sanktioner från EU och omvärlden. Det handlar alltså inte bara om vad som är olämpligt, utan om vad som i praktiken är olagligt enligt rådande rättsordning.

Det kräver för det första att Sverige avskaffar 2 kap. 10 § RF (legalitetsprincipen). Vidare måste Sverige lämna EU och därmed upphäva 1 kap. 10 § RF tillsammans med lagen om den europeiska konventionen (SFS 1994:1219), för att göra artikel 7 icke tillämplig. För att avskaffa 1 kap. 10 § RF krävs dessutom en folkomröstning där ett utträde vinner stöd. I Sverige är endast ett "Nej" i en rådgivande folkomröstning politiskt bindande i praktiken. Det innebär att man antingen måste formulera frågan som "Ska Sverige vara kvar i EU?" och göra ett nej-resultat bindande, eller förlita sig på att en riksdag efter ett mellanliggande val röstar igenom grundlagsändringen om ja-sidan vinner vid frågeställningen "Ska Sverige utträda ur EU?".
Det är först vid ett sådant utträde (enligt artikel 50 i EU-fördraget, med tillhörande uppsägningstider) som EU:s stadga inte längre kan tillämpas och unionen förlorar möjligheten att belägga Sverige med sanktioner.

Därtill måste ett antal konventioner som Sverige ratificerat i modern tid rivas upp. Bland annat ratificerade Sverige FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) år 1967 (trädde i kraft 1976, men signerades tidigare). Artikel 15 i ICCPR stadgar, precis som EKMR, att ingen får fällas till ansvar för en handling som inte var brottslig enligt nationell eller internationell lag vid tidpunkten då den begicks. Att bryta mot detta utan att först lämna konventionen skulle förvandla Sverige till en pariastat i FN:s ögon.

För att ens kunna börja ignorera dessa åtaganden måste man navigera genom Wienkonventionens strikta regler för hur man frånträder internationella traktat utan att drabbas av massiva motåtgärder. Om man misslyckas med att ändra grundlagen retroaktivt, vilket strider mot hela den västerländska rättstraditionen, återstår bara att försöka hävda att mordet faller under internationell jurisdiktion där immunitet inte erkänns.
Men även här krävs det att Sverige kvarstår i, eller har skrivit under, specifika tilläggsprotokoll som erkänner sådana ingrepp i suveräniteten och därmed överlämnar frågan till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.
Det kräver i och för sig att Kungen mördar lite fler än en person, och dessutom helst ska rikta in sig på en specifik grupp människor för att Haag ska orka lyfta ett finger.

Det enda som återstår är utomparlamentariska åtgärder. Vilket i sammanhanget blir olämpligt eftersom en lyckad revolution inte är olaglig i sig självt (jfr Hans Kelsens idéer om nyskapande av grundnormen för samhället när ett gammalt välde störtas).