Adderar objektivitet något värde till mening och etik?

Jag skulle definiera att ha en funktion som att ha en egenskap att producera en viss effekt, antingen när den används (aktiv funktion) eller när den existerar utan att användas (passiv funktion). En objektiv mening har en effekt på omgivningen när en sådan existerar och kan noteras genom observation av dess effekt på dem som blir medveten om den. Därför drar jag slutsatsen att objektiv mening har funktion. Objektiv mening behöver inte påverka vad någon vill eller tycker är värt för att ha en funktion, den behöver endast ha en observerbar effekt, anser jag. Ett visst resultat givet ett antal parametrar, det är en funktion.

Fast all typ av mening har en effekt, även motsatta meningar. Man kan känna en mening i att öka invandringen till Sverige, och man kan känna en mening i att minska invandringen till Sverige.

Att någonting har ett objektivt värde betyder per definition att det är det enda rätta värdet. Det är vad objektiv betyder. Någonting kan inte vara objektivt önskvärt om samtidigt motsatta förhållanden är önskvärda.

Den enda effekten som objektiviteten i en mening kan ha är att den gör meningen till den enda eftersträvansvärda meningen. Gör den inte det så har det ingen betydelse att den är objektiv.

Jag hade inte tänkt på att all mening har effekt, men effekten kan då släckas ut av andra effekter. När ingen handling kommer ha eller har någon effekt kallas det för meningslöst. En handling är meningslös om den inte skulle ha effekt.

I min värld delar jag på känna mening och ha principiell mening, det kan kännas meningsfullt med att göra något samtidigt som det inte har någon som helst mening av ens principiell. Det känns meningsfullt att titta på filmer jag gillar, men det gör mig inte till en bättre person, hjälper mig inte att överleva, osv, så när jag stänger av TV:n känns det istället som jag kastat bort min tid.

När det gäller vad objektivt är så håller jag inte med om att objektivitet skulle ha betydelsen att vara det enda rätta.
Objektivitet handlar om opartiskhet, saklighet, något som inte är subjektivt. Att man är saklig och opartisk leder inte alltid till ett korrekt svar. Eftersom människor är irrationella eller tänker ologiskt så existerar flera objektiva paradoxer, till exempel är det fel att orsaka någon oskyldig lidande, men att föda barn är ok och skjuta vilddjur är ok, osv.

Ett annat exempel är ords definitioner, ord är inte helt subjektiva utan är stort sett objektiva i vanligt bruk. När vi förhåller oss osakligt och opartiskt till ords definitioner så tenderar de att sammanfalla. Vi kan kolla upp vad ord betyder i ordböcker och förhålla oss objektivt till det som står i dem.

Många har sökt efter en singulär objektiv mening i universum, något som inte existerar. Mening är ett fenomen inom folks och djurs hjärnor bland känslor och principer, målmedvetet ha ett syfte, önskvärda tillstånd att förverkliga. Så om vi hade en singulär objektiv mening så skulle vi kunna enas och samarbeta mot det objektiva målet.

Det är vad jag tror och ser. Jag tror det jag ser, vilket andra kan ha problem med, för de kan ha sett något annat. Därför kan vi både vara objektiva och ha olika uppfattning.

Det existerar ingen opartiskhet när det handlar om att värdera något. Att säga att någonting är bra eller dåligt, önskvärt eller inte önskvärt, är ren subjektivitism, eftersom det ofrånkomligen bara handlar om personliga preferenser.

Objektivitism är att konstatera bevisbar fakta utan att ta någon hänsyn till värderingar. Därför är en mening aldrig objektiv. En mening handlar bara om att föredra något över något annat, vilket gör den subjektiv.

Det går att bevisa subjektiva värderingar objektivt. Vad är syftet med att använda en såg? Och vad är då meningen med att använda en såg? Jag tror de flesta kommer svara snarlikt på frågorna, så visst finns det en objektiv mängd subjektiva meningar, den gruppen är den objektiva meningen. Opartiskt, sakligt, utan hänsyn till värderingar objektiv sanningsfakta.

Personliga preferenser existerar objektivt. Mening existerar också objektivt. Alla kan se att jag skriver till dig för att försöka övertyga dig om att mitt perspektiv är korrekt, meningen bakom att jag skriver, alltså alla som tar sig tiden att förstå svenska. Anser man att det är subjektivt är inget objektivt, då är man helt ute i det blå och kallar träd för stenar.

Det kan finnas en miljon olika syften med att använda en såg. Man kan använda den som ett prydnadsföremål eller som ett dörrstopp eller vad som helst.

Att vara opartisk är att erkänna detta. Att välja ut ett användningsområde som det riktiga, det man själv tycker är det mest meningsfulla, är att ge uttryck för en personlig åsikt. Det är den raka motsatsen till att förhålla sig objektiv.

Personliga preferenser och mening existerar objektivt som fenomen, men de utgör alltid bara subjektiva åsikter. Det är ett objektivt faktum att du tycker att meningen med en såg är att såga, men det är bara en subjektiv åsikt att meningen med en såg är att såga. Detta oberoende av hur många som tycker likadant.

Du har helt rätt, sågen är till för att såga med. Jag är glad över att varken någon av oss har använt en såg som prydnadsföremål eller dörrstopp. Man behöver bara se en såg användas rätt en gång för att man ska förstå vad meningen är. Klar objektiv mening, inte min åsikt vad sågen är till för.

Jag sa inte att sågen är till för att sågas med. Jag tycker att en såg kan fungera alldeles utmärkt även som ett prydnadsföremål eller ett dörrstopp. Meningen med en såg är den meningen som folk hittar i den, hur denna mening än ser ut. Det är vad sågen är till för.

Kan du förklara varför just bara sågning skulle vara den rätta meningen med en såg, och inte någon av alla andra tänkbara användningsområden?

Sågen är platt och har taggar för att man ska kunna såga rakt och enkelt genom trä. Den passar inte som prydnad för att djur och barn inte ska kunna skada sig på den, saknar motiv och passar bäst i ett förråd. Att använda en såg som dörrstopp låter både ineffektivt och farligt, kan ej föreställa mig hur den skulle kunna stoppa en dörr. Den mening som folk hittar för sågen är att såga med den. Har man avsikt att sälja sågar så säljer man den som såg med syftet att såga med, inte att ha den som prydnad eller som dörrstopp.

Jag tog detta exempel för att visa att mening kan mätas objektivt, vilket enklast görs på objekt med tveklösa användningsområden. Även att det finns subjektiva användningar för en såg så påverkar inte det faktum att det finns en avsedd funktion. Prova slå upp såg i ett ordlexikon så finner man oftast svaret.

Om objektiv mening inte skulle existera för att olika personer kan ha olika tolkningar av mening, så existerar inte objektiv fakta heller för att olika personer kan ha olika tolkningar av fakta. Objektiviteten handlar om hur informationen är framtagen.

Objektiviteten har en funktion, nämligen att vara saklig och opartisk. Utan objektiviteten skulle domar vara baserade på helt subjektiva tolkningar. Inte ens ett erkännande skulle kunna användas. Uppsåt skulle inte kunna värderas om det förekommit.

Ja, objektivitet har en betydande funktion. Speciellt för filosofer som söker sanning. Om det är objektivt kan vi övertyga någon annan om att objektivmening existerar och hänvisa till bevisen. Om en präst kom fram till dig och sa tro på Jesus vår befriare, du frågade varför och prästen höjde sina armar mot himlen och det började regna heligt vatten som läkte alla sår och infektioner, då hade du inte kunnat logiskt avfärda det med att "Nej, Gud existerar inte. Helande vattnet är bara ett naturligt fenomen och av en slump kom precis just när du räckte upp armarna mot himlen.".

Det finns objektiv mening, men om det inte skulle kunna gå att bestämma objektiv mening så skulle nog fler varit religiösa, grunda sin etik på totalt subjektiva värderingar. Det finns miljontals människor som inte tror det finns någon objektiv mening, vanligtvis så menar dem att vi existerar på grund av evolutionen, dvs slumpmässiga meningslösa men bättre anpassade utvecklingar från någon amöba, alltså har vi ingen mening, livet uppstod sannolikt av en slump, objektivt sett. Så kan man se det, men någon som växt upp i en annan kultur skulle kunna se det annorlunda.

Objektiv mening är en social konstruktion, så vilken definition mening har och vilken evidens man baserar den på ger en specifik variant av objektiv mening. När personer lever som Jesus så kan de se evidens för vissa påståenden i bibeln, vilket ger dem själ att tro att resten också är sant, även om de inte kan pröva de andra påståendena själva. Det fungerar på samma sätt som en naturvetare går med på att gravitationen är en kraft som drar massor mot varandra, många skulle säga att det är korrekt medan de som tittat på annan evidens skulle hävda att gravitationen endast är en fiktiv kraft.

Antalet objektiva meningar ändrar analysen men inte funktionen. Om det bara fanns Jesusdyrkan och Satandyrkan, då hade alla andra subjektiva meningar varit svaga argument i jämförelse med de två objektiva meningarna. För att det existerar många parallella objektiva meningar så är det lätt att man avfärdar dem för att vara subjektiva. Därför menar jag att resultatet ändå påverkas av antalet trots av funktionen är den samma.

Tänk dig att en köttätare argumenterar med en vegan, hur skulle de påverkas av objektiva argument kontra subjektiva?

Tillfälliga i bemärkelsen att evolutionen utmejslar funktioner och benägenheter riktningslöst, dock ej slumpmässigt och utan stabilitet. Det är möjligt att den pragmatiska synen i praktisk handling helt eller delvis sammanfaller med idén om normativa fakta. Dock inte i det avseende som trådens frågeställning rör: Det finns inget skäl att agera i enlighet med pragmatiken eftersom det skulle kräva en (normativ) premiss enligt vilken antas att det är önskvärt att agera i linje med upplevande organismers funktion eller natur?

Det finns dock skäl för en rationell agent att agera i linje med normativa fakta om sådana är en del av verklighetens struktur. Man kan föreställa sig att ett faktum likt att lidande innebär skäl att undvika något innebär skäl att föredra mindre lidande. Det blir sant utan att vara reducerbart till biologisk funktion. Medvetna tillstånd har lutningar och smärta har i sin upplevelse negativ kraft som inte bara är en reaktion utan också är en del av fenomenets natur.

Det normativa är, enligt tanken, inte ett tillägg utan det finns på så vis i strukturen (skäl-strukturen?) och glider således inte från är till bör.

En fundering vid sidan om som slog mig, det är inte så att det pragmatiska riskerar att "kollapsa" i preferensutilitarism?

Ja, det är en korrekt tolkning.

Att moral och etik minskar eller undviker effekterna av lidande kan potentiellt utgöra ett argument för en objektiv företeelse i ett orsakssamband dock. Däremot är värderingen att en individ ska eller bör göra detta subjektiv. Den värderingen delas nämligen inte nödvändigtvis mellan individer, grupper eller kulturer, och inte heller förståelsen av moral eller etik.