Att sluta med stimulanter

Jag har de senaste 3 åren gått på stimulanter. Främst elvanse och attentin pga av att jag lyckats få en ADHD diagnos privat. Även fått andra diagnoser genom åren (GAD, depression och BP2).
Har mer eller mindre varit i en slags existentiell kris sen jag började kunna tänka.
Attentin är det jag håller mig mest till nu . ca 10 mg per dag. Har haft större doser och blandat med Elvanse tidigare men det känns inte hållbart.
Varje gång jag försöker dra ner hamnar jag in någon som de flesta skulle kalla för depression.
Nu har jag återigen börjat dricka för att kompensera. så lite som möjligt men ändå.
Får inte till det. Vet inte vad fan som är problemet egentligen men har en väldigt mörk syn på tillvaron enligt andra.
För två veckor sen började jag bli sjukt sliten och sov kanske 3 h mer än vanligt. som bly i kroppen. hoppades att jag fått en infektion men det verkar inte så. Lättade lite för några dagar sen men sen tillbaka. Slutade ta Attentin igår och det märks tydligt. Inget som helst driv. Mörkret accellererar.
Har nyss sagt till min psykiater att jag mår ovanligt bra och att vi inte behöver ha kontakt och har uppföljning först om ett år. Vet ju att de inte kan erbjuda mycket så min tanke var att avveckla stimulanter och läka genom att vara nyttig och duktig.
Men vet inte hur jag ska klara detta. Har fortfarande ett jobb som jag klarar av att prestera på tack vare stimulanterna men utan dem är risken stor att jag helt enkelt skiter i allt och super ner mig. Inte så bra då frugan precis blivit av med jobbet också.
Jag känner att visst ansvar fortfarnde så funderar på om jag helt enkelt inte klarar detta på egen hand.
Helvete. Att höra av mig till läkaren känns inte aktuellt . Vad ska jag säga? Att jag ljög för 3 veckor sen? Att jag erkänner att jag är helt jävla labil?
Någon annat som känner igen sig och klarat av att gå av detta gift? Eller accepterat att de måste ta det livet ut för att kunna fungera inom maskinens ramsystem?

Varför ljuger du för din läkare? Är du självdestruktiv?

Med dagens köer till psykiatrisk vård/hjälp, så är det ju fullständigt vansinnigt att avsäga sig den kontakten. Att du ljög spelar sannolikt ingen roll för din läkare, det ingår i yrkesrollen att kunna hantera det, och med tanke på din historik, så lär det inte komma som en överraskning.

Nä du måste inte ta det livet ut, men det är en ganska lång och tung period att gå igenom för att bli fri från den där skiten. Det är värt det.

Nej, inte aktivt sjävlvdestruktiv och jag kanske inte ljög riktigt utan mer ville att det skulle vara så om du förstår. Mådde ok och sen slår det om 2 veckor senare. Jag vill så gärna inte ha någon diagnos utan mest ha blivit feltolkad. ( Av både läkare och mig sjäv). Man kan ju tolka det som händer nu som först och främst nedtrappningsproblem. Vi snackar ju trots allt något som boostat dopaminsystemet ett bra tag. Svårt att hitta luckor för att stå ut med detta. Hör jag av mig till vården blir det ju sannolikt någon annan medicin. Troligtvis lamotrigin eller litium.
Det är lurigt. Måste vara tydlig med att inte psykiatern heller är säker på vad felet är. Har officiellt varken ADHD eller BP för tillfället utan några slags "slakskoder" som räcker för att motivera nuvarde droger. Ligger liksom i gränslandet till mycket där det största praktiska problemen har varit episodiska problem med ångest eller nedstämdhet. Dessa har dock alltid varit ganska korta och återhämtning har kommit snabbt. Flukturerar.
Får väl försöka stå ut ett tag till och ordnar det sig inte har jag direktnummer.

Har du själv gått igenom det? Och i så fall har du tips?

Tips: Att vara ok med att må piss, och förstå att det kommer att gå över. Men du har ett skitår framför dig.

Det går i vågor också, de där perioderna när man verkligen mår uselt trots att man inte längre är fysiskt beroende.

ADHD-medicin är inget botemedel.
Självkännedom, KBT, rutiner, förebygga och ”arbeta smart” är grunden.
Medicinen hjälper till att stötta.

Om du har andra problem utöver det ”vanliga” med ADHD.
Låt säg att du är missbrukare.
Då kan långtidsverkande (Elvanse) stabilisera på sikt så att du inte faller för impulsen.
Du ska helst inte dricka alkohol under sådan medicinering. Och särskilt inte på Elvanse.

Om din läkare anser att du har behov av att gå på ADHD-medicin åren runt är det viktigt att ni hittar en lagom dos för din kropp och hjärna.
Men även om ni funnit the ”sweet spot” kan det vara bra för kroppen att ha pauser, och då förutsatt att du fått klartecken från din läkare.
Har du behov av samma dos under helger och semester?

Du nämner fler diagnoser utöver ADHD och jag saknar erfarenhet av det du beskriver, rent generellt.
Men om du blir manisk på din medicin eller deprimerad, bör du berätta det för din läkare.
Annars får du inte rätt vård.

Jag saknar också erfarenhet av att ”köpa” en diagnos och ställer mig frågande till om dom som utrett dig fått ta del av dina andra/tidigare diagnoser?
Har dom tagit del av din historik/journal?

Beroende på var i livet du befinner dig och vad för hjälp du har behov av kan din medicinering se olika ut genom hela ditt liv.
Det kan komma perioder där du inte behöver medicin. Och det kan komma perioder där du behöver en annan sort eller lägre/högre dos.
Dokumentera ditt mående och var öppen med din läkare för varje ”årskontroll” eller hur ofta ni nu brukar ses.

Den viktigaste ingrediensen för ADHD är trots allt rutiner.
Tråkigt och jävligt svårt men det håller i längden.
En ADHD-diagnos är inte en sjukdom som du kan bli botad från. Det är ett handikapp.
Därav kan du inte ”läka” genom att vara ”nyttig och duktig”.
Om du hellre vill ha tips på hur du underlättar för vardagen, styr upp för smartare val/planering, vad som ör bra att äta och den viktiga biten med rörelse kan du starta en sådan tråd, istället för att be om tips på hur du ”läker” ADHD.
Det är bättre att fråga din läkare en gång för mycket än en gång för lite om du har några funderingar.