Ni som har sjukersättning, hur klarar ni er ekonomiskt?

Bara för att man har tiden att tex laga billigare mat från grunden, betyder inte att man har orken/förmågan till det, sen tillkommer ju saker som vad man har för möjligheter att tex handla mm.

Många med sjukersättning har olika svårigheter med ADL (Personliga aktiviteter i dagliga livet) som tex matlagning, städning, eller tom att sköta personliga hygienen pga samma sjukdomar/skador/problem som gjort att dom inte kan arbeta.

Alltså man tar bort det som inte är extremt viktigt. Nej, man behöver inte bil, men är man sjuk kan man inte alltid bara gå och handla som friska gör. Man tigger lift eller tar hemkörning, och betalar för det. Trist nog mer färdigmat eftersom man inte klarar av att laga mat varje dag. Att man har tid spelar mindre roll. Kan man inte städa så får man leja städhjälp, de flesta får ju inte hemtjänst och får de det så är det sönderstressade som inget hinner, och dyrt är det med. Rätt många har inga anhöriga heller, eller de får dra ett väldigt tungt lass. Rätt många mediciner ligger utanför högkostnadsskyddet så dem betalar man ur egen ficka.

Det man sparar mest på är ju nöjen, eftersom man inte oftast grejar att gå på krogen, bio, museum, resa och hela den biten. De flesta har EN sak som de lever för, det kan vara ett husdjur, korsord, pussel eller kanske att läsa. Det skulle egentligen inte hjälpa med mer pengar, man har ändå inte orken med flera intressen.

Så nja, ingenting håller jag ändå inte med om. Det är så dubbelt och komplext. Som sjukpenchis har man rätt olika behov beroende på vad för sjukdomar man har.

Sedan så de som har barn, då ska ju summan täcka barnens behov med, bara barnbidrag som tillkommer. Den ekvationen får jag inte ihop alls. Eller hur sjuka ensamstående klarar av barn. Men jag antar att barnen får växa upp fort och hjälpa till.

Ja, precis.

Om man väljer att vara hemma och ha tråkigt med minimalt med pengar så tänker jag att man kan ha något problem som gör att jobb känns ännu värre. Man kanske är rädd för folk, eller man lär sig väldigt långsamt, eller också har man inte fantasi nog att inte bara söka på AF-vis. T o m ett dåligt betalt svartjobb några timmar här och där känns bättre än inget. Många 65+ jobbar ideellt för att de inte vill bara vara hemma.

Precis. Man måste skilja på sjukpenning och sjukersättning. Boendetillägg eller bostadstillägg. Aktivitetsersättning eller aktivitetsstöd. Underhållsbidrag eller underhållsstöd.
Jag tror att många i tråden egentligen pratar om olika saker.

Jag har själv levt med en extrem smärtproblematik sedan jag var tonåring men har ännu inte fått sjukersättning utan får sjukpenning som ska förlängas genom nytt läkarintyg efter 3 månader år ut och år in! Varje gång jag ringer vårdcentralen måste jag förklara min situation ännu en gång...
Känner dock folk som på grund av bipolaritet sjukpensionerades (beviljades sjukersättning för livet) när de var i 20-årsåldern på 90-talet och de har aldrig behövt genomgå utredningar och arbetsprövningar! I dagens läge skulle de aldrig ha fått sjukersättning så enkelt.

Precis! Jag är ensamstående sjukskriven med en tonåring på heltid där pappan har valt att inte delta i barnets liv och därigenom inte hjälper till med kostnader. Inga födelsedagspresenter eller julklappar, inga bidrag till aktiviteter och nöjen eller till basala vardagliga kostnader.
En tonåring kostar ungefär 7000:- i månaden men jag får 2223 kronor i månaden i underhållsstöd från FK. Barnbidraget på 1250kr övergår till studiebidrag vid 16 års ålder och de flesta tonåringar får själva den summan i månadspeng eftersom de behöver få ha ett liv vid sidan av skolan. Detta innebär att min sjukpenning (på lägsta nivån då jag varit sjuk länge) inte går till mig själv utan till att försörja mitt barns behov i första hand. Jag har naturligtvis kostnader för mediciner varje månad också.

Eftersom de som får sjukersättning är sjukpensionärer så räknas de in i pensionärernas skara och dessa har väl fått det något bättre senare åren jämfört med sjukpenning på lägsta nivån.
Sjukpenning i särskilda fall ligger på 6900kr före skatt, man får då ut 4830kr i månaden. (Matkostnaden för EN person ligger runt 2800kr lågt räknat och man har då ca 2000kr kvar som ska gå till alla räkningar och övriga kostnader.)
Om man har sjukersättning får man som minst en garantiersättning på ca 13000.

Jag tror att jag hade spelat poker på heltid om jag blev arbetslös, eller köpa/sälja (enbart som mellanhand) på Tradera och liknande sajter.

Något som oroar mig är dom kraftiga hyreshöjningarna som varit dom senaste åren samtidigt som sjukersättningen och bostadstillägget inte hänger med. Blir ett par hundralappar mindre varje år.

Egentligen gillar jag inte systemet med bostadstillägg. Tänk om man hade kunnat få en ordentlig summa i sjukersättning istället så man inte hade dom begränsningarna som kommer med bostadstillägget som att man inte får ha för mycket sparade pengar. Man kan inte lägga undan, spara i aktier eller fonder och försöka göra livet lite drägligare.

Det borde inte spela någon roll hur man får pengarna när dom ändå kommer från Försäkringskassan Tycker att tjugo tusen i månaden som lägsta nivå som sjukersättning hade varit måttligt. Sjukersättning hela beloppet och slopa bostadstillägget helt och hållet.

Der är just detta som blir så enormt FEL för inte bara den sjuke utan även för alla de som står runt den sjuke med sina tyckanden.
När sjukdom/skada bedöms av politiska skäl så går det alltid åt helvete. Antingen så säger FK nej till svårt sjuka/skadade som inte har någon arbetsförmåga för att det ser illa ut i statistiken med så många sjukpensionärer eller så blir det att folk med ryggskott och fibromyalgi får sjukersättning för att; de kostar för mycket, tar upp vårdköer och blir en plump i protokollet för att de då bidrar till att det blir för många arbetslösa.

Sjukersättning ska/borde bedömas noggrant av minst två oberoende specialutbildade läkare över tid och även följas upp noggrant över lång tid framöver.

Vad man gör är att utvärdera vad jag ska gå under, denna process tar lite drygt 1år, dvs FK vill utreda ifall jag kommer ha full arbetsförmåga eller inte.

Under denna tid går man på sjukpenning som är den högre ersättningsgraden.

Sedan utreder man min arbetsförmåga gentemot vad jag jag jobbar med, behövs rehabilitering eller inte.

Just nu får jag med jämna mellanrum meddelande från min handläggare inom försäkringskassan om jag vill "ända omfattning på sjukpenning"

Jag som kan systemet bryr mig inte vad handläggare skriver i detta skeende just för jag vet skillnaden man kan lägga in mig på dvs sjukersättning som är en lägre nivå.

Vad jag gör för att försvåra att jag helt plötsligt går in o jobba 100% under några månader, det utgör att totalen ersättning hamnar på max med just sjukpenning istället för att hamna på procent med sjukersättning.

Vissa kan planera o har inte panik med att hamna på sjukersättning när man kan använda högre nivån med sjukpenning i stället under en längre tid. Dvs alla har rätt att vara sjuk, man har även rätt att få återgå o jobba, jag väljer alltså metoden som gynna mig mest.

Ja, men det är märkligt att Sverige år efter år ligger i topp gällande antal sjukskrivningar. I dagsläget beror ju kommunernas dåliga ekonomi till största delen på att för få arbetar.

Denna tråd handlar om sjukersättning. Sjukpenning som många pratar om i tråden är helt annat.
Sjukersättning är det som för hette sjukpensionär.
Men nuförtiden följs det upp av försäkringskassan med några års mellanrum. Oftast händer inget.
I mitt fall har jag mycket högre sjukersättning än när jag hade sjukpenning.