Människor med gemensam ekonomi

Det är ju bra att det funkar för er. Jag tycker ändå att det skaver lite om bådas intressen inte kan vara lika viktiga eller få plats i den gemensamma ekonomin(som ju blir mindre när den är "semi delad"). För mig är det viktigt att maxa familjens resurser(som inte bara behöver vara ekonomiska) och då framförallt barnens liv.

Och där har vi lite olika syn på saken

Det är svårt att avgöra hur man fördelar resurserna lika när en gör stora inköp sällan och den andre små inköp ofta. Ska man föra bok hur mycket den ene köpt och den andre inte?

Det är just för att bådas intressen ÄR lika viktiga det är bättre att de inte konkurrerar om samma resurser. Det blir inte heller mindre resurser i familjen för att man delar upp lite var för sig, det är exakt samma summa pengar.

Det blir ju motsvarande minskade "utgifter" från det gemensamma, så det är ett nollsummespel.

Men om allt ska gå till gemensamma saker, då kan man ha delat, helt klart.

Poängen är att man är överens om den gemensamma ekonomin först, då har det ingen betydelse om man gör små köp varje dag eller snålar och köper en hobbybil efter 3 år, det är samma summa pengar.

Men ja, kommunikation måste man ha oavsett, inte minst av rent praktiska skäl, tex har man plats för bilen, när ska resan ske, trivs båda med den möbeln osv

Det bästa är semi-delad ekonomi, att ha ett konto och kort för det gemensamma, sedan har var och en sin personliga ekonomi. Sedan kan man diskutera beroende på lönenivåer hur mycket var och en skjuter till det gemensamma. Är det stor löneskillnad kanske hustrun dessutom får betala solsemestern.

Det finns mycket att bråka om i en relation, men ekonomi behöver inte vara en av det man kivas om.

Du beskriver en relation som inte låter särskilt stabil.... Att kunna kommunicera och inte konkurrera med varandra är A och O.

Allt går inte till det gemensamma. Familjen är både en enhet och individer. Som är lika viktiga.

Tror jag vet bättre än dig hur stabil vår relation är faktiskt.

Jag vet inte om du är trög eller bara tjafsar för sakens skull, det är ju just för att inte konkurrera med varandra man har en egen pott med pengar.

Är alla pengar i en stor hög blir det just konkurrens om den ene vill spara ihop till en bil och den andra köpa lattefika på stan varje dag

Nej, jag har aldrig sagt hur ni upplever er relation. Jag skriver om mitt intryck av er relation. Och är det så att man måste ha separat ekonomi för att inte konkurrera med varandra/minska risken för det, så kan du ju egentligen inte veta hur er relation är och hur jämlika ni är eftersom att ni tar till hjälpmedel för att slippa testa.

Tricket är att inte börja konkurrera med varandra, att vara med någon med samm livssyn och att se att alla familjemedlemmar har samma värde utan att behöva t till hjälpmedel eller regler/tvång.

Så är man bilintresserad ska man absolut hitta någon som gillar precis samma typ av bilar....föredrar faktiskt att leva med någon som inte har exakt samma intressen som en själv.

Vet inte vilka regler/tvång du tänker på faktiskt, känns som det blir mer sådant i en 100% gemensam ekonomi. För att citera en kollega "Nä, jag kan inte ta en så stor del av våra gemensamma pengar och lägga på mig själv.... " Allt var tvunget att vara gemensamma aktiviteter och beslut. Fy fan vad drygt det måste vara.

Ett annat trick är att dela upp en del av ekonomin så slipper man tjafs och funderingar, var och en köper det som den vill för sina pengar.

Funkat bra i 27 år nu, så ser ingen anledning att ändra på det.


Gör du inga resor eller aktiviter själv (med kompisar alltså) tex?