Människor med gemensam ekonomi

Vad är det för fel på människor som har gemensam ekonomi?
Skulle sälja en sak och personen var tvungen att fråga sin man innan köp.
Grejerna hann bli sålda under tiden och människan blev förtvivlad.
Okej att man delar på det som kostar i hemmet men man måste väl för fan ha en egen plånbok?
Jag skulle bli galen.
Likaså folk som delar mail och facebook. Vem litar inte på vem?

Man kan väl ha både gemensam ekonomi samt eget plånbok och fatta beslut. Att buda på grejer utan vara på det klara med att man får köpa varan är ju något annat.

Beror väl lite på hur stort köp det rör sig om, men är det nåt som bör beslutas om gemensamt så gör man väl det innan man budar/kontaktar säljaren...

Du kanske inte ska hålla på med försäljning, om du har så lågt servicetänk, och hela tiden blir upprörd och retar dig på saker och ting.

Till den grad att du behöver skapa flera trådar här.

(FB) Köpare på Vinted

Du gör det inte klart om det handlade om ekonomin eller om det var fråga om att köpa in något till hemmet som man delar.

Även om man har en egen plånbok så springer man inte och köper en tv på eget bevåg eftersom det påverkar alla i hemmet, man pratar ihop sig ifall man behöver en ny tv eller en extra tv först.

Iallafall när man spontant ser något på en annons så kan det bli lite olyckligt när tiden inte räcker till att prata ihop sig om alla de andra gillar saken man köper in, men det är ju inget konstigt där. Som säljare kan man inte hålla på saker utan säljer till första bästa som kan genomföra köpet. Undantag om man har mängder av exemplar av samma sak, då kan man ju fortsätta sälja till de andra.

Delar jag hushåll med någon så går inte jag heller och köper vad jag vill utan att fråga eller säga till partnern. I alla fall när det gäller större inköp, är det något mindre så skulle jag inte fråga eller säga till.
Även om man har delad ekonomi och egen plånbok så har ju ändå hela hushållet en gemensam hushållskassa. Jag tror inte det handlar om att inte kunna lita på någon utan att alla ska ha full insyn i och kontroll på ekonomin.

Jag och min fru har delad ekonomi.
Vid varje månad så brukar vi göra en ungefärlig budget för den kommande månaden baserad på våra intäkter och löner. Sedan bestämmer vi hur mycket vi skall spara och om vi behöver köpa något dyrare.

Sedan så har vi givetvis egna pengar att handla för med men vi brukar alltid förankra dyrare köp.

I mitt förhållande är det jag som tjänar pengar och min fru som hanterar utgifterna. Med en riktig kvinna så brukar man säga: "hennes pengar är hennes pengar och mina pengar är våra pengar."

Det handlar väl mer om storleken på kostnaden. Jag och min fru har gemensam ekonomi, inga gemensamma konton eller så men alla pengar som kommer in är familjens. Skulle jag vilja köpa en ny vinterrock för 10-12000 så är det inget jag tar upp, men om jag "eller hon" planerar att köpa en bil för 250000 så är det givetvis ett gemensamt belut.

Beror ju på hur stor utgiften var, och parets/familjens allmänna ekonomiska situation. Det är inte ett dugg konstigt att man diskuterar ett större inköp först, det är mer konstigt om man inte gör det. Vad som är ett "större" inköp beror förstås på vilken ekonomi paret/familjen har - för vissa gäller det ett belopp på 500 kronor, och för andra ett belopp på 50 000 kronor. Men varje par/familj har ju sin egen nivå och överenskommelse, och det är inget fel. Det skulle väl vara värre om en i paret köpte något till sin hobby för flera tusen... och sedan skulle familjen inte ha råd med mat månaden ut..? Eller inte kunna betala hyran..?

Delad ekonomi kan jag förstå men inte delad mejl eller exempelvis Facebook.

Har alltid haft delad ekonomi, jag tänker snarare tvärtom; vem fan har inte det? Vore helt absurt att dela upp allt. Det handlar vanligtvis om att en är en snål fan, och tycker att den andra är mer slösaktig.

Vi använder varandras kort precis som vi vill. Men är det större inköp är det klart att man hör efter med den andra ändå. Jag köpte en grej för 10.000 nyligen, en sån sak tex. Men inte småsummor. Man vet att det är ok men av respekt gör man det.

Vi har alla mail samlade, så intressant eller hemligt är det inte att den måste hållas privat. Min man får läsa min fb om han skulle vilja. Han har inga sociala medier alls, förutom kollar på x då och då från min.