Människor med gemensam ekonomi

Man kan ha flera mail, både delad och egna.

Det här med olika inkomster: Jag tror det är lag på att makarna ska leva på samma standard.

Som yngre var jag gift. Då hade vi delad ekonomi med en liten pott till oss var. Vill inte ha det så igen. Jag hade låg inkomst och gillade inte att leva på någon annan (trots att vi var ”överens”) och budgeten sprack alltid av olika anledningar. Vi hade väldigt olika ekonomiskt tänk helt enkelt.

Nu som äldre vill jag inte ha delad ekonomi. Vill inte ha tillbaka stressen och irritationen.

Den med mindre inkomst blir också fast i en ekonomisk "maktkamp". Det behöver inte stridas om pengarna, varje månad men att den mindre bemedlade får stå med mössan i hand, på ett sätt, är helt klart. Det kvittar vad någon säger om att man är överens och att man litar på varandra etc. En part, den mindre bemedlade såklart, måste hela tiden förlita sig på den andres välvilja - en välvilja som när som helst kan ändras på...

Den som tjänar mest måste väl vara lika intresserad av att man kan betala hyra mm. En annan sak om man ska skiljas.

Vad svamlar du om - förstår inte vad du vill ha sagt men ditt inlägg har inget med det jag skrev, i alla fall...

Jag menar att man inte behöver stå med mössan i hand för att den som tjänar mest ska betala sin rimliga del av hyran. Vill han bli vräkt om den fattige inte kan?

Jag tycker att det är så tråkigt att det har blivit så där - och det är feministernas fel. Det är inte alls fel att det finns kvinnor som vill göra karriär, det säger jag inte! Men jag tycker att det är synd att det har blivit normen. Förr - typ i alla tider före 1970-talet - så gifte man sig och de flesta kvinnor arbetade inte utanför hemmet mer. Och det var ingen som sa eller ens tänkte att "hon lever på sin man". Det FANNS inte, det var självklart att man och hustru hade alla pengar tillsammans.

Snarare kunde man titta snett på en man, som var så misslyckad att han måste skicka ut sin stackars fru att städa trappor eller dela ut morgontidningen... (Menar inte att DET var en hälsosam attityd, heller - jag ville bara framhäva kontrasten.)

Såvida det inte föreligger några speciella förhållanden(som styvfamiljer med barn med olika föräldrar) så tycker jag snarare att det är märkligt att ha separata ekonomier när man lever ihop och har barn, ännu märkligare om man är gifta. Ska man inte leva livet ihop? Litar man inte på varandra? Ska hela familjen inte ha samma standard?
Vi har alltid haft delad ekonomi. Oavsett vem som tjänat mest eller tjänat alls. Vi är ju en familj. Ingen av oss frågar den andre om lov för att köpa saker med vettig kostnad(dock är det jag, hemmafrun, som sköter ekonomin), ingen av oss är dum i huvudet, liksom. Större inköp kommer upp naturligt i samtal.
Mina skilda föräldrar hade separat ekonomi när de var gifta. Jag kommer ihåg att jag till och med som liten tyckte att det var knäppt när de diskuterade om något skulle bekostas av det gemensamma kontot eller av det egna.

Och detta skapar inte en ekonomisk ojämlikhet, anser du? Det sätter press på den ene eller den andre... Och varför är det den som tjänar mest som skall betala mest för att det skall anses vara "rimligt"? Kontrollerar man inte att man har råd att betala sin del av hyran innan man flyttar ihop? Nej, sådant här snyltande är ju det jag inte vill se. Samtidigt som jag ej heller önskar se att den med störst inkomst har all ekonomisk makt över den mindre bemedlade. Självklart skapar slika förhållanden slitningar i längden. Särskilt om inte allt annat flyter på. Det är så naivt att tro att ekonomi inte har något att säga för statusen (välmåendet) i ett förhållande - gifta eller inte...

I

Finns för och nackdelar med båda typerna (semi-delad är väl mer rätt benämning, helt delad är ganska ovanligt när man bor ihop), men jag tycker det ger en frihet att ha en viss del av min lön som jag sköter själv, och hon har motsvarande. Det är alltså de pengar vi använder till hobbies, egna nöjen osv, inte boende, mat, gemensamma resor, bruksbilarna osv

Vi har ganska olika intressen, och man slipper fundera på om ens inköp ev drabbar den gemensamma ekonomin orimligt osv.

Funkar finfint för oss, kanske sämre för andra. Kört så i 26 år nu utan ett enda ekonomiskt tjafs.

Oavsett om man har gemensam eller separerad ekonomi är det väl märkligt om man inte diskuterar större inköp? Blir ju konstigt om ens partner kommer hem med ny bil, nya möbler, eller bokat en egen resa utan att ens nämna någonting innan. Har man separat ekonomi får man ju givetvis konsumera det på vad man vill, men större inköp lär ju rimligtvis påverka möjligheten till gemensam konsumtion.

Gemensam mail är ju ingenting konstigt, snarare praktiskt, så länge det är typ "familjensvensson@mail.se" och används för gemensamma bokningar, kontakt med skola etc för att underlätta att båda har tillgång till den informationen.

Grunden i ett förhållande är ju kommunikation. Det innefattar ju givetvis ekonomi också.