Människor med gemensam ekonomi

Och skaffar man en familjejurist så brukar det gå smidigare än att snickra ihop ett själv och gå till skatteverket med det.

Jag och min fru har varit gifta i runt 20 år. Under större delen av vårt äktenskap har jag tjänat mer än henne och då bidragit mer till det gemensamma. De senaste åren har dock hon tjänat dubbelt så mycket som mig. Nu bidrar hon mer till det gemensamma.
När räkningarna är betalda så diskuterar vi vad vi eventuellt behöver köpa in för större saker den månaden och resten går till gemensamt sparande.
Jag tror vårt synsätt präglas av tillit, synen på vår enhet och att vi delar gemensamma långsiktiga mål för oss och vårt barn.
Verkligen!

- Barn, vi skulle ha åkt till Italien men det får bli Knivsta då det är kommunism om en part i familjen bidrar mer än den andra till det gemensamma...

Jo, det finns ju sådan möjligheter med just huset, men det är rätt mycket annat det blir svårt tex semesterreser, utemiddagar osv.

Den som tjänar mer får ju helt enkelt antingen åka själv på de dyra resorna, skippa dem och campa på Böda istället eller skjuta till de extra medlen så båda kan åka

Alla har inte riktigt det synsättet på pengar som du har, utan värderar annat i livet

Även om nu den andre får halva huset man själv betalt, tjänar man nu 3 ggr mer i lön så är det ju knappast så att man drabbas speciellt hårt ekonomiskt, utan klarar sig bra ändå.

Det är alltid lätt att vara givmild så länge det flyter på i förhållandet. När (om) det sedan spricker så är det oftast ett annat ljud i skällan... Varför skulle annars ens äktenskapsförord skrivas i så många fall? Ingen kan ha missat alla skriverier i media där den ena parten beklagar sig efter att förhållandena spruckit och pengarna skall fördelas... Ofta är det såklart den "förfördelade" (den som tjänat och betalat mest) som beklagar sig. Detta sker givetvis även i mången förhållanden som under den goda tiden varit perfekta.

När barn är inblandade (har skrivit det i tidigare inlägg...) så är det lite annorlunda, det kan jag medge...

I Sverige brukar det faktiskt inte vara speciellt mycket tjafs om det, eller så har jag missat något, utan det är vårdnaden om barnen som är den grej som det oftast blir konflikter kring.

Är det väldigt stora inkomstskillnader kan det väl vara rimligt, men låt säg att man efter giftermål ökar på sina inkomster rejält, ska man då komma dragande med kontrakt och ha sig?

Men hur tycker du man ska göra med resor och vardagskostnader? Ska den ena äta ryggbiff och den andre fiskpinnar pga att man har olika inkomster?

De flesta vill nog inte vara så snåla, utan då äter båda ryggbiff och den som tjänar mer skjuter till lite.

Eller ska man göra bok och kräva tillbaka det i efterhand?

Jag är helt enig. Jag förstår om man gör det om man skulle börja om med en ny familj när man är 40+. Men startar man på något sådär samma nivå när man är 30 år, och vill att det ska fungera långsiktigt, så tror jag det är bäst att ha en gemensam inkomst.

De flesta runt 30 år har också en nått sådär liknande inkomst.

Precis, de här med 100k+ i månadsinkomst som gifter sig med kassörskan på ICA är rätt få.

Det finns såklart ingen statistik över detta, men det säger sig väl självt att det ofta blir klagomål och tjafs när ekonomier skall fördelas. Kanske svenskar är duktiga på att skriva äktenskapsförord?

Vem gifter sig med någon som inte har råd till ordentlig mat? Och som sagt - det är inga problem medan det flyter på - sedan kommer ångesten och ångern... En annan sak att ta hänsyn till att den som tjänar klart mindre fastnar i ett "bidragsförhållande", där den bättre bemedlade parten innehar hela den ekonomiska makten.

Har man lika/liknande inkomster så är det såklart inga problem - då kan båda lägga lika mycket i det gemensamma... Tyvärr, finns det mesar som betalar det mesta trots att partnern tjänar tillräckligt för att bidra med lika mycket...

De flesta runt 30 har lika mycket, då menar jag att det har +/- 20k i inkomst, det är ingen större skillnad.

Ja, och då är det ej heller några problem...

Min vän arbetar på en stor byrå specialiserad på humanjuridik. Han säger att äktenskapsförord är mer utbrett när två personer gifter om sig. Detta initieras i regel av kvinnan för att se till att hon får sin beskärda del medan mannen i regel är endast fokuserad på att han har lyckats träffa en ny partner efter skilsmässan.

Det är som nämnt här i tråden väldigt sällan stora skillnader i inkomster när personer träffas i 25-30-årsåldern. Jag och min fru var t.ex. studenter när vi träffades.
Så vid tidpunkten när inkomstskillnaderna blir större, 40+, då har åtminstone vi utvecklat en god kännedom och ömsesidig respekt för varandra samt satt upp gemensamma mål.

Det är nog mer annorlunda om man träffas senare i livet.