Lägenhetsbrand i Biskopsgården, Göteborg, femåring avliden (2026-02-07)

Jag sitter här och läser... Jag har följt fallet till punkt och pricka och kan för allt i världen inte förstå hur en mamma som burit sitt barn under hjärtat kan Totalt känna en sån obryddhet mot sitt barn. Vara så kall. Så ematistörd. Så äcklig och hemsk. Sen har jag tänkt på alla er i hennes närmaste krets.. Hur kan flera vuxna människor inte bry sig om ett försvarslöst litet barn? Hur kan man ens umgås med någon som är så sjuk I hela huvudet? Jag har ansett och anser fortfarande att dem närmsta som visste, som anad som kanske inte visste allt men lite är skyldiga. Inte skyldig i samma bemärkelse som den där White trashen är... som kallar sig mamma. Men skyldiga att inte hjälpa ett barn.

Sen kommer du in här.. ger din version av storyn. Jag förstår att det säkert är tufft att känna sig blåst av sin bästa vän och förlora ett kärt barn inom sin krets. Men sen börjar du förklara dig, rentvå dig. Vill visa bevis.. bevis ska du inte visa för oss okända, dem ska du visa för polisen. Eller skulle ha visat. Du ska inte jämföra dina barntrauman men Es barntrauman.

Någon tycker du ventilera. Jag tycker du bortförklarar dig och flyttar fokus från ett litet barns tragiska öde till dig själv.

Jag kan bara säga en sak. Vad du visste och inte visste var bara du. Visste du inte då beklagar jag verkligen sorgen och du borde få hjälp att prata med någon professionell då du både förlorat en vän som jag tror du tyckte om och litade på väldigt mycket samt ett litet barn i din närhet... men visste du, så karma finns. Den kommer finnas för E och den kommer komma ikapp varenda en vuxen som svek det lilla oskyldiga barnet.

Polisen hade tillgång till hennes mobil med alla chatter bilder och audios på den. Dom har redan beviset men när jag blir anknyten / missuppfattad till att vara någon som visste (Joanna) så måste jag ju på något sätt förklara och förtydliga att det inte är jag det handlar om när dom tror att dom smsen var ifrån mig. Jag vill påpeka att jag älskade D nog för att lagligt skriva ner på papper min vilja att ta ansvar för henne och ge henne ett tryggt hem om det fanns behov. Hade jag vetat så hade jag aldrig hållt tyst polisen hade varit första nummret.

Men hade D verkligen behov av extra stöd? Eller var hon bara kanske en alldeles vanlig bebis som sökte anknytning till en person som var oförmögen till anknytning, och som lämnade henne timmatal ensam utan möjlighet till utveckling? Och så blev det enklast att komma på undanflykten att D var extra krävande istället?

Möjligheterna finns tyvärr. Pga manipulationen så kan jag inte veta vad som är äkta och vad som är falskt av det hon visat / sagt. Men jag skulle säga att jag såg så mycket av mina egna diagnoser i D vilket gjorde mig att tro på möjligheter av diagnoser som ADHD och Autism. Men hur beteendet bildaades vet jag inte om det var pga diagnos eller om det var pga av E. Men måste nog ha varit en kombination av båda.

Men vet du. Su behöver inte bevisa något. För ditt egna bästa. Jag tror ärligt talat på dig faktiskt. Jag förstår också att du antagligen känner dig vilsen, sorgsen och sviken. Och jag vet inte om det är så klokt att vara här inne i tråden. Det finns ett otroligt stort hat mot både E och alla de vuxna som visste men inget gjorde. Jag förstår också att du på något sätt känner skuld över det som skett lilla D. Men visste du verkligen inte så är inte skulden på dig. Inte alls.
Och när du skriver att du själv skulle kunna ha tagit hand om D ifall det behövts så sätter det E I ännu större mörker.
Flickan hade ek pappa som ville ha hand om henne. Hon hade dig. Kanske någon mer och den b×tchen valde ändå att lämna barnet ensamt.

Det är tragiskt att flickan gick bort. Hemskt. Barn och död hör inte ihop. Men när jag tänker på vad den lilla tösen känt varje gång hon blev lämnad ensam så gråter mitt hjärta. Mitt yngsta barn är 2 år äldre än D. Blir jag 5 min sen till frita så står hon och tittar efter mig på backen.. Och det är 5 minuter. Medan denna lilla fick vara själv i upptill dygn. Utan kramar, kärlek och omtanke. Hon fick trösta sig själv och somna sig själv. Nä fy fan. Jag hoppas du aldrig förlåter E. Aldrig låter henne komma nära dig igen. Jag hoppas hon förlorar allt och alla när hon kommer ut. Så att hon också får känna på riktigt ensamhet


QUOTE=CheeseGrabber|95272740]
Polisen hade tillgång till hennes mobil med alla chatter bilder och audios på den. Dom har redan beviset men när jag blir anknyten / missuppfattad till att vara någon som visste (Joanna) så måste jag ju på något sätt förklara och förtydliga att det inte är jag det handlar om när dom tror att dom smsen var ifrån mig. Jag vill påpeka att jag älskade D nog för att lagligt skriva ner på papper min vilja att ta ansvar för henne och ge henne ett tryggt hem om det fanns behov. Hade jag vetat så hade jag aldrig hållt tyst polisen hade varit första nummret.
[/quote]

Hon är död för mig. Hon kommer aldrig få rymma ifrån detta. Inne på finkan eller ute. Hon borde få mer i straff.

Ja, vad är 6 år jämfört med vad hon utsatte flickan för?

Hon är antagligen för kall och empatistörd för att känna någon ånger eller skam. Men jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att hon får leva ett långt plågsamt och ensamt liv. Jag arbetar inom vården och jag ser vad ensamhet för med människor. Dagligen. Så jag hoppas att hon får samma karma tillbaka. Hon kanske lever tills hon är 90+ och oförmögen att ens bre sig sin egna macka eller gå självständigt på toaletten. Då kanske hon förstår vad hon utsatte sitt barn för.

En del av mig vill att hon ska känna på hur det är att brinna till döds och den andra vill att hon ska ruttna livet ut och aldrig bli älskad igen. Men det kommer jag inte stanna runt för att bevittna. Som sagt så är E död för mig och kommer aldrig förlåta henne. Förhoppningsvis så får hon längre straff och vara i psyket i många år med. Hon kan inte litas på. Var hon villig att göra så mot sin dotter så är ingen säker runt henne.

Helvete vilka trashiga människor. Stackars flickan hade inte en enda normal människa i sin närhet

Hon måste varit expert på att låtsats utåt sätt för det är jävligt märkligt hur man under så många år kan låsa in sitt barn under långa timmar å ändå inte få mer soc anmälningar eller att fler reagerar och agerar... jobbar kompisar, grannar, bvc, föräldrarna, vänner, killarna... osv... visst några har förstås reagerat å orosanmält men att ändå kunna dölja detta i flera år är helt jävla sjukt....Att ingen granne ringt polisen av flickans skrik eller att hennes föräldrar aldrig någonsin åkt dit en kväll eller helg å då kunnat hitta flickan ensam är extremt märkligt... dom måste varit rädda för emma eller liknande ..

Varje gång hon blev orosanmäld sprang hon antingen till sin mamma eller till kompisar för att ha vittne etc. Sedan om man någonsin kritiserade något så kunde hon klippa ur personer riktigt snabbt ur hennes liv och trashade dom lika snabbt där på. Eftersom att hon gjort det så mycket på natten som det står på FUP så gör det ju saken svårare att märka.

Precis som pedofiler dödar och gör sig av med sina offer när offret anses "age out" (uppnått en ålder då de inte är sexuellt attraktiva längre för pedofilen) så tror jag att även i Emmas fall var det dags att göra sig av med dottern. Dottern skulle med åldern bli mer verbal och kunna uttrycka för omgivningen, förskolepersonal, sjukvårdspersonal mfl om sina svåra hemförhållande och hur hon lämnades ensam.

Jag förstår inte hur ingen reagerat på ett litet barn som måste ha varit ofta uttorkad och lämnad utan näring långa perioder, det måste ha synts. Så enligt empatistörda Emma var det nog dags att göra sig av med alla bevis, dvs döda dottern.