Ett sista rop på hjälp

Jag tycker bara de ser så balla ut. Alla stilar, alla motiv, alla idéer. Det är något jag kan skrolla på i timmar på Pinterest, bara se på allas motiv och idéer.

Tjockhornsfåret kom först som en vilja att gadda nacken. Själva skallen och hornen är ju symmetriska, och min idé är att ha den så att bara hornen och toppen av skallen sticker upp ovanför en tröja (då jag inte riktigt gillar idéen av att täcka hela halsen/nacken), och resten av tattueringen går ut på ryggen.

Tatueringar är ju ett tecken så gott som något annat för att visa världen att man gått igenom en ordentlig livskris.

Så du kan ju tatuera in en Koi som simmar uppåt och möter ett vattenfall av taggtråd och rakblad.

Okay, men jag tror på mitt förslag åt dig.
Lägg bort att grubbla och oro dig och fördjupa dig i att lära dig skapa något, som musik.
Något som du kan bli duktig på och som kan ge dig tillfredsställelse och känna att du inte bara slösar bort tid till ingenting.
Mycket av ångesten kanske bottnar i meningslöshet. Att du inget får gjort.

Jag nåddes av budskapet och det kändes mycket bättre när jag skrollade på Pinterest i några minuter. Tack för dina ord. Jag kanske borde gå ut en stund.

Lycka till broder.
Ta en dag i taget,

Försök hitta något roligt att koncentrera dig på.

Musik och konst har hjälpt otaliga människor med psykisk ohälsa.

Det där låter som typiskt PTSD-symptom. Om du har haft folk som behandlat dig illa i ditt liv så lär du ha (C)PTSD. Läs på lite om detta och se om det verkar stämma. Detta kan hjälpa dig att orientera dig i din psykiska ohälsa och kanske få rätt hjälp snabbare. Så att det inte tar ytterligare 1 år innan vården gör rätt bedömning av vilken behandling du ska ha.

Ska berätta en sak från just man själv var 19. Då låg man på sk dödskliniken. Dödligt sjuk i cancer. Såg andra 19-åringar dö Det var ett rent helvete. Nu överlevde man och läxan var ju mer lev för alla av oss. Lev fan trots all skit som livet kan ge. Så det kan ju vara en lärdom i din misär. Att det finns folk som haft det värre. Som liksom bara tyckt det varit ett plus att bara fortsatt kunde andas

Och dina problem med alkohol och droger. Är dom fortfarande aktiva?

Ta en promenad och tänk på att det kommer att bli bättre du är så ung så försök att hålla ut ett tag till och kolla på det du tycker är roligt som tatueringar!

För det första. Det är många som inte får jobb idag. Det är något som är skevt med samhället. Släpp det för det beror inte på dig. Visst att det är trist med ett trasigt samhälle. Men du har annat att fokusera på.

Annars så är det bra att du inte fastnat i psykiatrins klor ännu. Där kommer du sannolikt bara bli dämpad med anti-depp-mediciner och sen inte få den hjälp du behöver i form av samtal etc.

Gör därför själv ett försök. Du måste lösa det själv. Det är alltså en jättebra sits du sitter i om du är beredd att lyssna (exempelvis på några här som hjälper dig) och sen agera. Det häger alltså på dig själv. Du har dig själv och det är för dig den bästa personen i ditt liv.

Men för att förstå vad som är bäst väg för dig att gå så måste du berätta varför du (tror att du) har en depression. Vet du det, förstår du det?

Släpp tankar om knark för det kommer alltid att leda fel i en process att hitta tillbaka till ett roligt och bra liv.

Hej! Jag svarar dig i egenskap av läkare.

Det du beskriver är ett mycket allvarligt tillstånd, men också ett känt och behandlingsbart sådant. Paniksyndrom kan efter en första attack utvecklas till ett kontinuerligt stresspåslag där nervsystemet aldrig får gå ner i varv. När det pågår veckor eller månader bryts ofta hela livsstrukturen ner: arbete, ekonomi, självkänsla och framtidstro. Det är inte ett tecken på personlig svaghet eller misslyckande – det är en fysiologisk och psykologisk reaktion som blivit okontrollerad.

De tankar du beskriver kring heroin och att avsluta ditt liv ska tas på största allvar. Kliniskt sett är detta ett tydligt tecken på akut suicidrisk. Det är viktigt att säga: dessa tankar är inte ett rationellt ställningstagande utan ett uttryck för extrem ångest och ett behov av att få slut på lidandet. De ska mötas med vård, inte med ensam väntan.

Du ska inte sitta ensam i en kö i flera månader i det här läget. Paniksyndrom i kombination med suicidtankar är skäl för akut bedömning. Du kan och bör vända dig till psykiatrisk akutmottagning, närakut eller vårdcentral för omedelbar vidare remiss – även om du redan står i kö. Vid upplevd akut fara ska 112 kontaktas.

När det gäller ekonomin: när någon står utan inkomst på grund av sjukdom finns möjlighet till akut stöd via socialtjänsten. Det är en del av samhällets skyddsnät och något vården ofta kan hjälpa till att initiera.

Det kan vara svårt att tro just nu, men jag vill vara tydlig: detta tillstånd är inte permanent. Med rätt behandling – ofta en kombination av samtalsbehandling, ibland läkemedel och praktiskt stöd – blir många med paniksyndrom avsevärt bättre. Vissa helt friska. Även de som haft mycket svåra symtom.

Du är ung, och ditt liv är inte definierat av hur det ser ut just nu. Men du behöver hjälp nu, inte senare.

Vänta inte i kö i det här läget. Sök akut psykiatrisk bedömning och säg exakt hur illa det är.

Du ska inte behöva bära detta ensam. Hjälp finns, och den ska sättas in nu.

Om du har gått ut gymnasiet så har dina föräldrar inte längre försörjningsansvaret för dig så kontakta soc för den biten, kan ta någon månad eller så.

För ditt mående så även om du är i behov av specialistvård så kontakta ändå din VC då du kan få viss hjälp även där.