Återbörda makten till kungen

nej din mupp...det jag påstod var att forskare är säkra på att det inte skiljer avseende kognitiva förmågor genetiskt mellan olika etniciteter.
Begriper du? Människor från nationen X är inte sämre på läsförståelse för att deras gener inte skulle klara av att lära sig läsa...de är ev. sämre på detta för att de inte tränats skriftspråk på samma sätt som de flesta i Europa ex.







Hur vet DU det du sitter och påstår? Är DU här som påstått något från början.
Det jag gjort är att hävda att nej det du påstår säger inte experter/ forskning på området.
är DU som behöver bevisa dig.



Läs igen, långsamt denna gång det som jag citerade från AI.





Nä precis..."folk som jag", brukar tycka att denna typ av letande efter "bättre" eller "sämre" av hela grupper är ointressant för något av vikt från början.
de flesta egenskaper är spridda inom alla våra olika grupper av människor. Det finns ett värde i att ta gott reda på på alla former av mänskliga begåvningar/ förmågor där de dyker upp..och de kan alltså dyka upp hos alla olika grupperingar, kön, etniciteter, åldrar, sexualitet etc etc...

medan "folk som du" verkar tycka det är jätteviktigt att ringa in sin egen grupp som den BÄSTA och överlägsna... som därför ska ges fördelar över andra, baserat på detta då ofta strunt...





Suck...Och är IQ nått bra mått på intelligens?
Vet vi ens vad intelligens ÄR i sin helhet?
Ska vi då använda detta mått till det som din sort önskar använda det till? nämligen att särskilja människor redan vid födseln som ditt eller datt...där Datt ofta är nått sämre...

du skriver det ju tom själv...




Kultur är en mängd saker.
och jo det kan absolut förklara en mängd fenomen.
Före 1600 talets inledande upplysningstid i Europa så existerade knappt vetenskapsmän i vår mening.
Det betydde inte att där inte fanns samma mängd med människor med kognitiva förmågor de kunde ha använt till att forska med.
I Afrika finns det betydligt färre riktigt bra universitet än det finns i Europa. Det finns betydligt färre möjligheter för riktigt intelligenta unga människor att krångla sig fram till en praktisk möjlighet att kunna forska på heltid. Detta är en betydlgit bättre förklaring till att färre vetenskapsmän i världen är just Afrikaner än din idé om att just människor från Afrika skulle ha sämre kognitiva förmågor.



Ok så nu är lägra kaster i Indien tydligen också "sämre kognitivt" än andra brahminerna.


Du resonerar trams...det är hela min poäng...

Du har inte visat att forskare är säkra på det överhuvudtaget.





Och jag påstår att det är sådan tabu kring ämnet att du riskerar förlora allt ifall du ger dig in i sådan forskning. Ingen vill få Charles Murray behandlingen.




Som sagt så är det avsevärda skilnader som gör att vi inte ens tillhör samma art som schimpanser. Argumentet var just att det är en trivial argument att man delar 99.9% av gener mellan raser; 0.1% låter inte som mycket men det är ganska så stort inom just genetik.

En pitbull, en golden retriever och en chihuahua har exempelvis 99.9% samma genetik.






Jag är inte en ashkenazijude. Du kommenterade inte Steven Pinkers artikel, men du kanske menar att han som ashkenazijude letar efter argument för att han tillhör en mästarras?







Jag gav en öppen fråga åt dig att själv svara på hur du vill mäta intelligens, men du vill relativisera bort det till att vara omätbar.

Hur ska du få till det att alla är lika bra på något som inte ens går att mätas? Vad pratar vi ens om i sådana fall?

Varesig högskoleprov eller IQ eller nobelpris eller något alls håller ju måttet. Kan inte diskutera skillnader i kognitiv förmåga ifall du anser att det inte går att mätas på något sätt överhuvudtaget.






Vi diskuterar nu inte afrikaner utan ashkenazijudars överrepresentation gentemot alla andra etniska grupper.




Indien är historiskt en genetisk möte mellan olika etniska grupper som varit religiöst segregerade. Draviderna och arierna var offantligt annorlunda etniska grupper, och man finner helt olika etniska sammansättningar inom eliten jämfört med de lägre kasterna:

On average, Brahmins (and other upper castes) in India show measurable genetic differences from lower castes (including Scheduled Castes/Dalits and many Shudra groups), though there is significant overlap, regional variation, and no absolute "racial" divide.
Modern population genetics (especially studies from ~2001 to the 2019 Narasimhan/Reich et al. paper in Science, along with subsequent analyses) shows that Indian populations form a cline shaped by three main ancestral components:

AASI (Ancient Ancestral South Indians) — related to ancient South Asian hunter-gatherers (proxied by Andamanese Onge).
Iranian-related farmer ancestry (from Zagros/Iranian plateau groups who mixed with locals before ~2000 BCE).
Steppe pastoralist ancestry (from Bronze Age groups related to those who spread Indo-European languages, arriving ~2000–1500 BCE).

All Indians have mixtures of these, but proportions vary systematically:

Upper castes (especially Brahmins) tend to have higher proportions of Steppe ancestry (often 30% in many groups, highest in some northern Brahmins).
Lower castes (Dalits/Scheduled Castes, many tribal groups) tend to have lower Steppe ancestry (often <10%, sometimes near 0–5% in some southern or tribal groups) and correspondingly higher AASI-related ancestry.

This pattern holds across regions: a Tamil Brahmin often clusters genetically closer to a Punjabi Brahmin than to a non-Brahmin Tamil, while Dalits from different regions show more similarity to each other. In some villages, the genetic distance between local Brahmins and Dalits can be comparable to that between Caucasians from distant regions (e.g., Swedes vs. Tunisians).

A northern Brahmins (e.g., from Uttar Pradesh, Bihar, or similar Gangetic plain groups) typically show the following approximate ancestry proportions based on the Narasimhan et al. (2019) study and related analyses using three primary components:

Steppe pastoralist-related ancestry (from Bronze Age Central Asian groups like those related to Sintashta/Andronovo MLBA): ~20–30% (often cited around 25–35% in northern Brahmin groups like Brahmin_Tiwari).

Iranian farmer-related ancestry (proxied by Indus Periphery Cline or early Iranian agriculturalists, the main West Eurasian farmer component): ~45–60% (frequently in the 50–55% range when Steppe is higher).

AASI (Ancient Ancestral South Indian, related to indigenous South Asian hunter-gatherers, proxied by Andamanese Onge): ~15–25%


In contrast, low-caste (e.g., Scheduled Castes like Chamars in UP) or casteless/tribal groups (especially in northern/central India, but more extremely in southern/tribal contexts) show:

Steppe ancestry: Much lower, often ~5–10% ( in some UP low-caste groups like Chamars; drops to 0–5% in many southern Dalit/tribal groups).
Iranian farmer-related ancestry: Still substantial but typically lower than in upper castes when Steppe is accounted for, often ~25–40% (the difference is absorbed by higher AASI).
AASI ancestry: Much higher, often ~40–70% (e.g., 50–60%+ in many Scheduled Castes/Dalits or tribal groups; northern low castes might be ~40–50%, while southern/tribal can exceed 60–70%).


Etniska skillnaderna mellan högkast-indier och lågkastindier är antagligen nästan lika stor som mellan vita medelklass brasilianare och mulatter inom låga klasserna.

Problemet var Wilhelms dåliga omdöme - inte att kejsaren hade makt att fatta beslut; det finns inget sätt att bygga ett politiskt system som undviker den mänskliga faktorn.

Sen förenklar du något. Tysklands industriella och militära makt fortsatte växa under Wilhelm II. Man presterade även oerhört väl under första världskriget, men uppgiften blev till slut ohållbar när USA gick in i kriget våren 1917 och rubbade maktbalansen - i kombination med blockad, resursläge och flerfrontsläge.

Wilhelms inkompetens var ett problem, men geopolitiska realiteter var mer avgörande.


4-generationsregeln stämmer bättre på nya dynastier utan institutionell grund snarare än etablerade aristokratiska hus. Ta en titt på Hohenzollern (Brandenburg/Preussen/Tyskland): 1415-1918 = 503 år. Och Habsburg: 1273-1918 = 645 år (som betydande dynasti).

Då talar vi 20-25+ generationer snarare än 4.

Den spanska grenen av Habsburg degenererade förvisso, men knappast den österrikiska som fortsatte starkt till 1918.



Dynastibyten fortsatte genom 1700-1800-talet, t.ex. Habsburg ersattes av Bourbon i Spanien.

Historiskt fanns mekanismer för degenererade dynastier att förintas, via t.ex. sidolinjer som tog över
m.m.

Napoleon-modellen är inte alls föredömlig utan misslyckades. Caesaristiska system saknar exakt vad traditionella monarkier hade - så som djup institutionell legitimitet, adel/aristokratisk klass som stöd och religiös/traditionell grund.


Yarvin är statsteoretisk snabbmat för amerikanska techmänniskor.

Jag fattar inte poängen med att kalla det monarki. Om staten styrs av en kapitalistisk VD har det noll att göra med monarki annat än retoriskt.


Det där är för deterministiskt. Teologisk legitimitet var vanligt historiskt; teknik och vetenskap förändrade maktbaser, men gjorde inte kombinationen kejsare + aristokrati + modernitet logiskt omöjlig. Meiji-Japan är ett tydligt exempel på modernisering under kejsarinstitutionen och en ny aristokratisk struktur. Poängen är att legitimitet kan vara sekulär (nation/konstitution) - det avgörande är maktbas och institutioner.

Japan genomlevde modernisering via Meiji med kejsarinstitutionen och en ny aristokratisk struktur, och systemet bestod till 1945. Preussen/Tyskland kombinerade junker-aristokrati med världsledande industri långt in på 1900-talet. Alltså: modernitet kan samexistera med aristokratiska strukturer - det avgörande är vilka institutioner och vilka maktkoalitioner som utgör ryggraden.

Jag ser därför inte frågan som utopisk i sig: i en värld där den neoliberala globaliseringen blir mindre möjlig kan vi mycket väl se försök att skapa nya, mer långsiktiga och förvaltande elitskikt kopplade till kritiska funktioner/resurser. Men då måste man diskutera hur man bygger plikt, selektion och legitimitet - inte bara konstatera att "teknologi dödar monarki".

Och slutligen: du är kritisk mot aristokrati, men borgerlig meritokrati har minst lika stora problem. I praktiken selekterar den för CV-optimerande nätverkare och karriärister som är bra på procedur och positionering - men som inte agerar utifrån nationens intergenerationella intressen.

Så frågan är inte "kyrklighet eller inte", utan mer: vilka moderna kadrer och intressen kan ta långsiktigt ansvar - och vilka institutioner hindrar att allt omvandlas till ren CV- och procedurkarriärism?

Du tycks inte förstå vad denna diskussion handlar om. Du får läsa vad jag skrivit i tråden om argument för den konstitutionella monarkin, maktdelning mm.

Nej, naturligtvis inte. Det går emot Successionsordningen, och vore enligt min mening högförräderi.


Det har det säkert. Vi kan t ex se skillnad i framgångsförmåga mellan östasiater och en del andra, när det gäller kognitiv förmåga. Kultur spelar säkert roll där också, men att det finns en genetisk aspekt är mig tveklös. Av någon anledning har det blivit en lika känslig fråga som att redovisa betydelsen av skillnader i IQ och betydelsen av personlighetsdrag.


En helt avgörande fråga är att människor tycker att monarki är trevligt. I flera länder utan monarki saknas detta inslag i samhället, och exempelvis "adopteras" ibland en utländsk monarki som substitut. I Finland, och på sitt sätt även Tyskland, har man "adopterat" Sverige. I USA har man "adopterat" det brittiska. Till och med dumskallen Trump tycker det är viktigt att göra statsbesök hos en kung. Kungar har ibland förmågan att öppna dörrar som politiker inte kan. Och ibland kan en kung rädda en klantig regering från sina egna misstag: https://yle.fi/a/7-1067236

Det är för mig ingen tvekan om att Sverige har betydligt mer nytta än besvär av sin monarki. Hur det är för UK är möjligen diskussionsfråga numera, men det gäller snart sagt allt i det sönderfallande brittiska riket.


Tja, Spanien står under ständigt invasionshot från Nordafrika med återkommande attacker mot spanskt territorium, och liksom huvuddelen av övriga Europa finns hot från söder och öster.

Det går inte emot successionsordningen tycks det som:

There has never been a legal prohibition on a British royal in the line of succession marrying a Muslim (or someone of any other non-Catholic faith, such as Hindu, Jewish, Buddhist, Sikh, atheist, etc.).
The only historical religious restriction on spouses was specifically against Roman Catholics — a rule dating back to the Act of Settlement 1701 and related laws, rooted in the monarch's role as Supreme Governor of the Church of England.
That restriction on marrying Catholics was removed by the Succession to the Crown Act 2013 (effective 2015), so royals can now marry Catholics without disqualification. Marrying someone of any other religion (including Islam) was already permitted and remains so.

Men bra att veta att du åtminstone inte skulle acceptera sådant oavsett vad regeln säger. Lägg märke att liberal media i UK så som i USA redan förberedd brittiska folket för en svart monarki igenom en rad olika fiktiva berättelser i netflix, bbc och liknande. För 30 år sedan så förberedde likaså hollywood amerikanska folket för att ha en svart president innan Obama dök upp.


Brukar säga att genetik inte är allt men det är inte heller ingenting när vi talar om skillnader mellan folkslag. Det är möjligen så att frågan är känslig för att somliga går för långt och gör frågan till en slags genetisk determinism, men man kan inte upphöra att uttala sig om sanningen när det gäller sådana frågor bara för att några drar frågan för långt eller för att det är farligt att diskutera en fråga.





Ja, det är tillräckligt bra argument för min del för att vi ska behålla monarkin i Sverige, gillar dessutom skarpt vår konung. Jag kan som sagt komma att ändra mig i monarkifrågan ifall monarkifamiljen blir en evig tabloiddrama som i Storbrittanien som dessutom börjar babbla om politiska ämnen som de inte har befogenhet att diskutera.



Jag tror att du kan definiera att vem som helst adopterar en utländsk monarki bara för att de är lite smått fascinerde av den, och därmed så kan du undfly att besvara exakt vad UK har för fördel gentemot Tyskland.

Men håller givetvis med om att svenska monarkin är av mer nytta än besvär, speciellt jämfört med UK.



Det existerar enbart migrationshot från Nordafrika, och absolut ingen invasionshot då Marocko inte är ett krigsmakt som exempelvis Turkiet som faktiskt hotar Grekland, Spanien har ingen som helst hot att invaderas av Marocko idag men däremot så öppnar liberalismen upp dörrar för marockaner att komma in i Spanien, vilket är något helt annat.

Det är svårt att här särskilja problemen; en inkompetent kejsare och den konstitutionella makten som kejsaren hade i Tyskland är ju inte två helt avskilda frågor.

Drottning Viktoria hade inte liknande makt i UK och det kan ha varit en avgörande faktor som fick brittiska imperiet att vinna mot Tyskland tillslut. Hade UK en inkompetent kung så skulle han ju inte orsaka lika stor skada som Wilhelm II orsakade.

Visst fortsatte Tysklands industriella och militära makt att växa efter att Bismarck sagt adjö, för det finns en slags inertia i system där inget fixas snabbt av en kompetent ledare lika lite som en dålig ledare kan förstöra något som fungerar omedelbart.

Tyska militären presterade precis så väl som man kunde förutsäga redan i slutet av 1800-talet, men hur man tog sig an kriget gick emot alla Bismarcks geopolitiska riktlinjer, exempelvis:

-Avveckling av återförsäkringstraktaten med Ryssland.
-Övergång från defensiv isolering av Frankrike till aggressiv Weltpolitik och kolonial expansion
-Aggressiv diplomati mot i princip alla istället för försiktig manipulation av allianser
-Undvik tvåfrontskrig till varje pris!
-Anfall inte Belgien ifall det ger UK ursäkt att delta i kriget, anfall inte amerikanska båtar ifall det ger de ursäkt att delta i kriget.

Mycket som var i direkt strid mot allt som hade fungerat under Bismarck. Vad göra med en kejsardöme som har en svag kejsare med skör ego som styr över en otrolig militärmakt?



Jag tror att specifikt den franska monarkin exempelvis var för mjuk, feminin och dekadent för att ens en passande sidolinje skulle ta makten från Ludvig XVI. Den krigiska monarkin som existerade exempelvis i tiden av rosornas krig fanns heltenkelt inte längre i mitten av 1700-talet.

Incestproblemet fanns annars även i österrikiska delen av hapsburgarna; du kan se prognathism (hapsburgkäken) i Maximilian 1 och Leopold i och flera andra. Ibland gifte de sig med brorsdöttrar och liknande, vilket orsakar alla möjliga typer av problem.

Men det är inte ens incestbiten som förstör bilden av monarkin hos borgarklassen (eller den fortfarande krigiska aristokratin för den delen) utan snarare att det känns onaturligt att knäa inför en man som bär på peruk och smink och inte ens kan leda en arme. Är han dessutom en cuck inför sin drottning (som Louis XIV var) i tider då information sprids som en löpeld genom pressen så kollapsar mystiken kring kungen omedelbart.




Julius Ceasar lyckades dock där vart Napoleon misslyckades, givetvis erkänner jag att Napoleon tillslut misslyckades, men det är inte så svårt att tänka sig alternativa tidslinjer där han hade lyckats och då skulle möjligen en institutionell legitimitet såsmåningom uppstå.

En ny aristokratisk klass uppstod liksom många ur gamla adeln som anslöt sig till Napoleon (liksom delar av europeiska adeln i erövrade länder som svor trohet till Napoleon). Noblesse d'Empire var en ny aristokrati med mer vitalitet än den gamla dekadenta aristokratin.

Lägg märke att Napoleon var otroligt skicklig administratör och sökte göra sig av med skulder och andra problem som monarkin hade lämnat efter sig.

Likaså återinförde Napoleon än striktare antifeministiska regler med sin code Napoleon som sökte återställa familjers stabilitet och främja befolkningstillväxt.




Poängen med att kalla det monarki är väl alltid att ge den en respektingivande aura och inget annat. Till saken hör att den nya tech-oligarkin faktiskt har makten att få till något som liknar en monarki och det skulle vara möjligt med Trump till och med ifall han inte var så gammal.

Yarvins ide att VDn för nationen överför styret till sina barn är väl det som gör det till en slags monarki. Jag hoppas som sagt att det misslyckas, men jag ser det som en dystopisk möjlighet med tanke på tech-aristokratins ambitioner och totala makt över information och algoritmer.



Borgerliga meritokratins svagheter är ganska uppenbara vid det här laget. Jag är inte kritisk mot aristokrati som begrepp i sig, men pekar på svagheter hos specifikt mot europeiska aristokratin som förlorade makten (de förlorade makten av en anledning trots allt). Det ska kanske nämnas här att den borgerliga nationalism som föddes ur Napoleons krig genom Europa även gjorde det svårt för monarker som gifte sig bortom nationsgränser. Både tyska tsarinnan så som Marie Antoinette sågs som utländska horor (helt orättvist i tsarinnans fall), speciellt när dessa var naturliga fiender till just nationen.

Det fanns motsättningar som aristokratin hade svårt att anpassa sig inför, och liknande motsättningar kan vi ju se idag hos den borgerliga oligarkin som anklagas för samma brist på lojalitetskänslor och ansvarskänsla eller ens "korrekt verklighetsuppfattning" som den gamla aristokratin ofta anklagades för i sin tid.

Men ifall vi idag skulle börja om med en ny aristokrati så kan det inte vara någon gammal greve som kan söka sig tillbaka 10 generationer för att hitta förfäder som gjorde något hjältemodigt, det finns ingen som skulle vilja ledas av någon von gubbe som sitter på sin herrgård och har antika föremål som tillhörde någon kung eller drottning som få ens kan namnge.

Jag kan inte se en ny aristokrati uppstå utan att en ny brutal tid för hjältar tvingar en sådan att uppstå. Annars så blir det Yarvins populism-monarki (eller liknande) som bygger sin makt på roliga memes.

du kan lätt googla upp det själv.
DU däremot har inte visat på att där existerar dessa genetiska skillander avseende just kognitiva förmågor mellan olika etniciteter i världen.
Och det var DU som la det påståendet först..alltås du som behöver bevisa dig.




Ja, undrar varför...det är sånt "tabu" kring att aktivt leta efter genetiska skillander i kognitiva förmågor mellan olika folkgrupper i världen.....hmm? vaaad kan det beror på tror du?



Jag tar AI till hjälp:

"Det skiljer väldigt lite genetiskt mellan olika etniska grupper, eftersom alla människor är nästan 99,9 % genetiskt identiska, och över 85 % av all mänsklig genetisk variation finns inom grupper, inte mellan dem. Skillnaderna mellan grupper handlar främst om frekvensen av vissa genvarianter, inte om unika gener, med gradvisa övergångar mellan populationer. Begreppet "ras" är inte en användbar biologisk kategori för vetenskapliga studier på grund av detta, och etnicitet definieras mer av kultur, språk och traditioner. "

Det skiljer alltså betydligt mer INOM en grupp människor,...än det gör mellan olika grupper.
Finns alltså rejält större skäl intressera sig för individuella skillander människor emellan...än vad det gör att sitta och studera etniciteter.

men vissa är ju nu helt stuck i detta "vi och dom" tänk gällande etncietet...kön...eller sexualitet.



Jag vill inte mäta intelligens....och tror heller inte vi KAN mäta det idag.
Och jag har ingenstans skrivet att "alla är lika bra" = har samma intelligens.
Vad fan får du allt ifrån?
Det är uppenbart att vissa individer du möter är mer intelligenta än andra, eller har olik former av begåvningar inom olika områden...det tenderar märkas. men! och det är här det skiljer mellan dig och mig...det är INTE uppenbart att bara för att en människa har etnisk bakgrund från Afrika ex. så är den mindre intelligent, eller mer musikalisk, eller ...... än en annan med europeisk bakgrund..

jag tycker intelligens och begåvningar helt enkelt får visa sig hos varje individ och att folk ska sluta ha dessa idiotiska fördomar.











DU diskuterar ashkenazijudar...blanda inte in mig i den fixeringen tack.



Och? Indien är mångkulturellt och har en befolkning som går spåra genetiskt från olika områden i världen...Och?

Jag avsåg i första hand den svenska SO, som har hårdare skrivningar avseende religion. Skulle det bli sak av, så är min bedömning att prinsessan Madeleines barn saknar legitima anspråk på tronföljd av det skälet. Den brittiska kronan och tronföljden är mera öppen för alternativ, i huvudsak beroende på kompromissen om Charles II. I alla händelser skulle jag ha samma politiska uppfattning i båda länderna. Min uppfattning är att den brittiska monarken såsom Defender of the Faith, behöver vara bekännande kristen i den kyrkan och inget annat kan accepteras. Särskilt inte katolicism.


Naturligtvis. Det gäller på flera nivåer, alltså även den individuella och den könsmässiga.


Jag har absolut inget emot vår kung, men det är monarkin som institution som jag är starkast fästad vid. Vår kung är som vårt ohemliga vapen, som bara tas fram vid tillfällen av särskild påfrestning, såsom tsunamin, Svenska akademin, Saudi Arabien och klimatkonferens.


Jag tror att Tyskland skulle vinna på att restaurera monarkin, men i ett förbundsland som Tyskland, med sin komplexa monarkiska historia är detta så klart inte en så enkel sak, varför det kanske aldrig händer, trots att det finns människor som ger ett stabilt intryck.


En del skulle nog hävda att en snabb och omfattande immigration får med en invasion likartade effekter, vilket flera europeiska länder nu upplever sedan några decennier.

Googla vad? Att forskare inte kartlagt på ett framgångsrikt sätt exakt vilka gener som påverkar kognitiva förmågor? Det vet jag redan, men jag undrar ifall du vet det?

Jag har redan påvisat enorma skillnader mellan två etniska grupper som är minoriteter i samma kulturområde ungefär i samma tid, så pass enorma är skillnaderna att det är helt osannolikt att det enbart handlar om kultur eller "tur".

Jag har likaså länkat till Steven Pinkers darwinistiska förklaringsmodell där hypoteser presenteras för ashkenazis högre intelligens.





En rad olika anledningar helt klart. Men det betyder alltså att den objektiva sanningen är så farlig att den inte får studeras eller presenteras, men den objektiva sanningen upphör inte att vara sanning bara för att den inte får diskuteras, eller hur?




Mitton visade redan på 70-talet att det var en mycket speciell mått Lewontin använde för att nå fram till sin 85% individuell variation, använder man istället multilocus-analyser (kombinerar flera genetiska markörer samtidigt) blir skillnaderna mellan populationer/raser tydligare och större, eftersom små frekvensskillnader på många loci ackumuleras och ger bättre diskriminering.

Med multilocus-kombinationer (t.ex. via sannolikhetsberäkningar av genotyp-identitet eller multivariat analys) ökade den relativa between-group-variationen betydligt.
Specifikt beräknade han att sannolikheten för att två slumpmässigt dragna genotyper från olika raser är identiska är bara en sjättedel (ca 1/6) av sannolikheten inom samma ras. Detta är intressant då just kognitiva förmågor tycks avgöras av en enorm kombinatorisk genetisk karta och inte några specifika gener (vilket är anledningen att man fortfarande inte har lyckats kartlägga exakta gener som avgör kognitiva förmågor).

Att man gillar att använda singlelotus snarare än multilocus för att beräkna skillnader mellan raser beror på politisk korrekthet snarare än en vilja att komma till en slags sanning om sakernas natur.

Det korrekta vore väl att man beskriver båda sätten att beräkna skillnader mellan grupper.





Varför vore det uppenbart att individer är mer intelligenta när du inte tror att det går att mäta intelligens? Mäter du intelligens istället av den intryck du får utab dem alltså?

Jag förstår att du gärna kan relativisera intelligens till punkten att en teoretisk fysiker som är del av Manhattan projektet eller schackmästaren Magnus Carlsson kanske inte har emotionell intelligens eller några typer av praktisk intelligens för att odla druvor eller liknande, men IQ ger mått för mönsterigenkänning som direkt har korrelation till just de svårare kognitiva problemlösningarna som utökar horisonten för människans kännedom. Att exempelvis klura ut saker som relativitetsteorin snarare än att förstå när ens partner eller barn är ledsna.





Intelligens kan inte mätas, så hur ska det visa sig hos individer eller grupper?

Förövrigt tycker jag att det är underhållande att feminister förviso gillar att använda sig av IQ för att det visar att kvinnor och män i princip är identitska i tester (och ibland till och med en pytteliten fördel åt kvinnor).

Likaså har jag hört just dig uttrycka hur kvinnor i snitt har bättre verbal intelligens och att er hjärna mognar tidigare än männens.

Så visst är du också intresserad i att diskutera gruppskillnader när det passar dig.




Ja, just för att isolera variabler så tog jag de två största minoritetsgrupperna som existerat i Europa senaste tusen åren. Det är så man studerar saker vetenskapligt, man isolerar variabler.




Det var du som ifrågasatte att brahminer skulle vara genetiskt annorlunda än zigenare/låga kaster.

Indien har en religion som segregerar etniska grupper sedan tusentals år tillbaka.

Sydasitatiska delen av genetiska polen i Indien är väldigt distinkta från den stäppariska och iranska befolkningsgrupperna.

Det där är ju lite underhållande. Hela protestanter vs katolicism konflikten tillhör en helt annan tid och det är tecken på seriös inertia i systemet ifall man bara sätter restriktioner på att arvingen till tronen ska vara katolik.

Det är givetvis inte "särskilt katolicismen" vi ska vara oroliga över i tider då konfliktpunkten verkligen förflyttat sig till helt nya områden. Särskilt inte islam eller ateism kanske skulle vara mer aktuellt för dagens Sverige där det finns fler ateister och möjligen till och med fler muslimer än protestanter.


Konsekvenserna kan vara densamma, men det är inte en fråga om armeer som måste sluta samman under en krona för att bekämpa fiender med svärd som samlas vid andra sidan gränsen ungefär som polackerna, österrikare och ungrare som sluter sig samman vid portarna till Wien.

Det finns bara en modern allians som visat sig vara framgångsrika i frågan och det är Visigradländerna, och de behövde varesig existera som en nation (Tjeckien och Slovakien splittrades till och med mycket framgångsrikt) eller ha någon kung för att sluta sig samman emot massinvandringsivrarna i Bryssel.

Så jag köper inte att olika nationer måste samlas inom en och samma nation (eller ceremoniell kung) för att vara stark i frågan. Spanien är som sagt något svagare i frågan än Italien.

Den svenska, och delvis brittiska, erfarenheten är att katolicismen är ett problem. För svensk del är det nog främst drottning Kristina och hennes avfall som har spökat, även konstitutionellt. Nu har vi förstås islamisterna som hotar den nationella ordningen i politiken och samhället.


I någon mån kan det spela roll i vilket tidsmässigt sammanhang man befinner sig. Just nu kan vi se en splittring bland Visegradländerna om Ukraina, så att ena sig i en fråga är sin sak, men att ha någon slags konsistens i gemenskap över tid är en annan. Europa har både det ryska hotet från öster, och det islamistiska hotet från syd och sydöst. Då behöver en helt annan nivå av nationell sammanhållning och motståndskraft.