Det är bra om invandrarna är villiga att försvara Sverige och inte bara sticker iväg till sina hemländer eller begår förräderi genom att hjälpa fienden.
Det som kanske är skillnaden mellan svenskar och invandrare är att när vi diskuterat ämnet tidigare så har det varit så att svenskarna tänker på hela Sverige, medan invandrarna tänker på sitt eget lokala område.
Men det kanske var förut och att invandrarna mer insett nu hur världen ser ut med krigshot och förstått det är allvar.
Det kan också ha sjunkit in nu att i Sverige förväntas alla oavsett om man är man eller kvinna att ställa upp i försvaret och att alla är med. Det är ett måste när man är ett litet land, med en liten befolkning i jämförelse med fienden som stoltserar med 140 miljoner människor som är villiga att bli kanonmat.
Men jag tror att tiden talar för Sverige, detta med hur många soldater man är på slagfältet minskar i betydelse i takt med att man istället dominerar med drönare, markrobotar och andra automatiska krigsmaskiner. Mer och mer talar också för att det blir allt svårare att förflytta en stor armé och i Sveriges fall finns det naturliga gränser och svårigheter att ta sig över vilket gör att fienden bäst bemöts redan när de är på väg till Sverige, inte så många lär komma fram.
Så det mesta talar för att när vi är villiga att försvara Sverige så handlar det främst om distanskrig och civilförsvaret, dvs att vara med och hjälpa till med praktiska saker som sjukvård, brandsläckning, frakt av material och så vidare. Många kommer att sitta i trygga sambandscentraler och trycka på knappar och jaga fienden med drönare.
Endast en liten andel kommer att vara på eller nära slagfältet, eliten av de bästa och starkaste människorna.
Det som kanske är skillnaden mellan svenskar och invandrare är att när vi diskuterat ämnet tidigare så har det varit så att svenskarna tänker på hela Sverige, medan invandrarna tänker på sitt eget lokala område.
Men det kanske var förut och att invandrarna mer insett nu hur världen ser ut med krigshot och förstått det är allvar.
Det kan också ha sjunkit in nu att i Sverige förväntas alla oavsett om man är man eller kvinna att ställa upp i försvaret och att alla är med. Det är ett måste när man är ett litet land, med en liten befolkning i jämförelse med fienden som stoltserar med 140 miljoner människor som är villiga att bli kanonmat.
Men jag tror att tiden talar för Sverige, detta med hur många soldater man är på slagfältet minskar i betydelse i takt med att man istället dominerar med drönare, markrobotar och andra automatiska krigsmaskiner. Mer och mer talar också för att det blir allt svårare att förflytta en stor armé och i Sveriges fall finns det naturliga gränser och svårigheter att ta sig över vilket gör att fienden bäst bemöts redan när de är på väg till Sverige, inte så många lär komma fram.
Så det mesta talar för att när vi är villiga att försvara Sverige så handlar det främst om distanskrig och civilförsvaret, dvs att vara med och hjälpa till med praktiska saker som sjukvård, brandsläckning, frakt av material och så vidare. Många kommer att sitta i trygga sambandscentraler och trycka på knappar och jaga fienden med drönare.
Endast en liten andel kommer att vara på eller nära slagfältet, eliten av de bästa och starkaste människorna.
