Vad händer om samtalet får komma före bilden?

En tanke har vuxit fram när jag diskuterat här i trådarna som jag tycker är intressant att bolla.

Tänk om nätdejting i stället var nästan helt anonym till en början.
Man uppger bara ålder och kön, inget foto, inget yrke, inga hobbies.
Resten får växa fram genom samtal.

Poängen är inte att detta skulle vara “bättre” i praktiken. Jag inser att anonymitet snabbt skulle kunna missbrukas.
Men tanken intresserar mig ändå, eftersom dagens dejting nästan uteslutande bygger på snabba visuella intryck och presentationer.

Jag undrar om vi tappat något där.
Om det finns människor som egentligen skulle fungera bra ihop men som aldrig ens når ett samtal, för att de inte passerar första filtret.

Kanske är problemet inte att vi visar för lite av oss själva på nätdejting utan att vi visar fel saker för tidigt.
Bilden kommer före rösten. Profilen före samtalet. Varumärket före människan.

Så min fråga är inte “borde vi göra så här?”, utan:
Vad hade förändrats om samtalet fick komma före bilden?
Skulle det bli mer äkta eller bara mer kaos?

En negativ grej är att man skulle spendera en massa tid på samtal i onödan när man upptäcker senare att man inte attraheras av den andres utseende.

Jag tror att de flesta relationer före nätdejtingens tidevarv växte fram genom samtal, oavsett om man träffades på krogen, på ett kalas, folkrörelseträff eller via kontaktannonser. Vill man huvudsakligen ha sex så är förstås den omedelbara sexattraktionen viktig.

Om jag kollar runt i min bekantskapskrets på de som varit ihop längst (typ varit ihop i 30-40 år) så har de inte gått på utseendet utan på det fördjupande samtalet och trivseln ihop med personen. Man kan ju inte välja att leva ihop med någon som endast är snygg. Det kommer ju bara hålla till dess nästa snygga person dyker upp.

Själv valde jag efter att min sambo var (och är) oerhört rolig, oförutsägbar i tankarna efter att vi varit drygt 20 år ihop, har helt andra intressen än jag, är en trygghet för mig, missbrukar inte droger, pengar eller annat och så är rolig i sänghalmen förstås. Men endast bra sex hade inte jag stått ut med att leva ihop med ett våp eller en intellektuellt hjärndöd.

Gör man väl också när man märker att en person med utseende kanske är en arbetslös, outbildad fattiglapp.

Tror tyvärr konceptet nätdejting får läggas ned.

Om året ändå vore 1986. Många problem hade aldrig funnits.

Absolut, den risken finns. Samtidigt gör vi redan samma sak fast tvärtom i dag, vi sållar bort mängder av potentiellt bra samtal direkt på utseende, utan att ens ta reda på om attraktion hade kunnat växa fram.

Poängen är kanske inte att eliminera bortkastad tid helt, utan att fundera på när vi väljer att sortera. Skillnaden är bara när urvalet sker, inte att det sker.

Nej. Honor ska få selektera hanar så som naturen har skapat det att vara, på samma sätt som det alltid har varit. Men bra försök.

Minns för längesen. Då var det många kvinnor som ville att man skrev med varann, utan att se bild. För insidan är det som räknas.
De hade inte bråttom, ville skriva i månader innan ev. träff. Nu är det vanligt att kvinnor vill ses snabbt för att känna av kemin, de söker inte mejlkompisar.

Jag var på ett par blinddates. Det kommer jag aldrig mer göra om.

Eftersom attraktion är en förutsättning för ett romantiskt förhållande ser jag det som nödvändigt att se vem man pratar med.
Självklart kan man bli oattraherad av en vacker person om denna visar sig vara korkad eller nazist, men att bli attraherad av någon som är rolig, intelligent, kärleksfull, etc, men som ser ut som kriget är ju omöjligt, iaf för mig.

Så, bild först.

Du verkar svara på något jag inte har skrivit.
Jag har inte föreslagit hur dejting bör fungera, utan resonerar kring hur olika strukturer påverkar urvalet och samtalet.
Tråden handlar om en tankeövning, inte ett reformförslag eller ett försök att “ändra naturen”.

Jepp, men det ena går snabbt och det andra går långsamt. Bättre att sålla på det som går fort först och ta det långsamma sen.

Jag förstår den ståndpunkten helt, och den är rimlig.

Min poäng är inte att utseende saknar betydelse, utan att attraktion också kan uppstå genom sättet någon uttrycker sig, tänker och kommunicerar.

I dag sker sorteringen nästan alltid före det steget, jag är mest nyfiken på vad som händer om ord och ton får komma först, inte om bilden försvinner helt.

Svaret hittar du väl i hur vanligt det är att förälskelse växer fram ur vänskap.

Personligen tror jag att det beror på hur passionerad man är i jämförelse med andra behov.