Citat:
Ursprungligen postat av
Kungenshora
Något som faktiskt tyder på att Maduro har ett stort stöd är det faktum att Trump inte är intresserad av att hålla val och till och med säger att Machado inte har folkets stöd.
Sen är det troligen så att om folket röstade stort på oppositionen så gjorde de det för att få mediciner och nödvändigheter som USA sanktionerat och isåfall är valresultatet manipulerat av USAs imperialism.
Jag tycker inte det är rättvist att tala om situationen i landet utan att ifrågasätta USAs spel bakom gallerierna.
USA har ljugit och spelat fulspel förut, till och med begått folkmord och folk i väst har låtsats om att allt är frid och fröjd.
Vad jag inte förstår är att det sägs att Chavez nationaliserade oljeinfrastrukturen men vad jag förstår så krävde han bara 66% ägande och 60% av profiten.
Chevron ska tydligen stannat kkvar och endast haft uppehåll i pumpningen när de inte fått dispens från USAs sanktioner, vilket de hade nu.
Det tyder på att var möjligt för amerikanska företag att profitera på Venezuelas olja även efter Chavez.
Dessutom så ska diktaturen på 40-talet infört en lag som krävde 50% av oljeprofiten och då gick det bra, oljeföretagen gick med på det.
Det är väldigt olika hur västvärlden värderar sina vänner som Saudiarabien och länder som inte dansar med.
Zelensky behöver inte ens hålla val och alla rättfärdigar det med att landet är i krig men att vara kraftigt sanktionerat är också att vara i krig.
Du sätter fingret på en central punkt inom internationell rätt: Sanktioner är krigföring med andra medel. Att hålla ett "fritt val" under total ekonomisk blockad är en logisk omöjlighet. Om väljaren tvingas välja mellan en ideologi och tillgång till insulin eller mat (som undanhålls av en extern makt), är rösten inte ett uttryck för politisk vilja, utan ett resultat av utpressning. Imperialismens främsta verktyg är att skapa ett lidande som sedan skylls på den sittande ledningen för att legitimera ett "demokratiskt" regimskifte.
Du har rätt gällande Chevron och historiken. Skillnaden mellan 1940-talets 50/50-deal och Chavismen är inte bara procentandelen, utan suveräniteten. Under Chavez slutade oljebolagen diktera villkoren. Att USA nu, via Hegseth och Trump, talar öppet om att "säkra rikedomar" bekräftar att konflikten aldrig handlade om demokrati, utan om att återgå till en modell där vinsterna hamnar i Houston istället för i Caracas sociala program.
Jämförelsen mellan Maduro och västvärldens "allierade" blottlägger systemets hyckleri: Saudiarabien: En absolut monarki utan val, men med rätt oljeavtal, kallas "strategisk partner". Venezuela: Håller val som granskas tekniskt, men med fel oljeavtal, kallas "diktatur". Ukraina: Zelenskyj har suspenderat val, förbjudit oppositionspartier och konsoliderat all statlig media till en kanal under förevändningen "krigstillstånd".
Västs narrativ definieras "demokrati" inte av hur folket röstar, utan av huruvida landets ledare lyder order. Zelenskyj hyllas som demokratins försvarare trots att han avvecklat de mest grundläggande demokratiska processerna, medan Maduro stämplas som diktator trots att han utmanar den makt som försöker svälta ut hans folk. Det är inte statsvetenskap, det är ren maktpolitik.
