Differentiering av guldreserven?

Vore det en stor nackdel för länder att ha hälften av sin "reserv" i guld, och andra delen i stora mängder lätt lagrade beständiga metaller, typ silver, aluminium, koppar, zink, nickel, krom, bly, tenn o.s.v.

Stöldrisken för tusentals ton av "billiga" metaller i väldiga lager är ju helt obetydlig.
Samt kostnaden för att bygga, bevaka och underhålla en jättelik lagerlokal för 100-tusentals ton "billiga" metaller, detta är helt försumbart i jämförelse med värdet på metallerna.

De snabba transaktionerna sker med det dyrbara lättrörliga guldet, medan mer långsiktigt sparande gäller de andra mindre värda beständiga och dyr transporterade metallerna.

Jag understryker att de billiga metallerna är för långtids sparande på 10-tals år.
Medan alla typer av transaktioner på under ca 10 år sker med guldreserven.

Enligt min mening "slår man två flugor i en smäll" med denna strategi.
1. Man blir oberoende av tillfälliga våldsamma fluktuationer och spekulationer i guldpriset, vilket vi ser idag.
2. I krigs eller kristider har vi en stor reserv av betydelsefulla råvaror till vår industri.

Vad skulle syftet vara? Historiskt har ju priserna i de mindre ädla metallerna flukturerat mycket mer än guldpriset. Mängden guld går inte snabbt att ändra. De andra metallerna går det lätt att påverka genom brytningen.

Går man tillbaks till tiden innan cirka 2005 låg gulpriset rätt konstant under årtionden. Det ansågs säkrare än det mesta. Det hela kukade ur först med finanskrisen. Man pumpade in enorma mängder med värdelös valuta i systemet. Reala tillgångar som guld rusade. Marknaden vande sig och sen adderades kraftig spekulation och värdet skenade. Det som hänt nu är väl egentligen en tillnyktring.

Skulle tro massor med länder redan har stora lager med beständiga mindre värdefulla metaller.
Men man påstår inte att detta handlar om någon typ av värde-reserv, utan det gäller beredskap för sin industri i kristider!

Guldreserven är ungefär 10 % av statens omsättning. Det är alltså mer eller mindre en symbolisk reserv. Man arbetar snarare med lån då statsskulden är cirka 8 gånger större än guldreserven. Den stora fördelen med en guldreserv är att man enkelt kan sälja av vid behov, inte helt säkert att det är lika enkelt att låna.

Låna kan man göra av länder, företag eller privatpersoner.

Ungefär samma som en familj som har 4 miljoner i bolån och 500 000 i olika sparformer.

Förvaringskostnaderna är inte så små. De innebär en negativ avkastning.

En billigare lösning vore att inte ha några metalltillgångar utan staten har i stället en indexfond för svenska aktier.

Som det nu är så har Riksbanken köpt obligationer och lånat till dess i bank. Och där kunde man tänka sig att staten säljer av guldet och minskar banklånen. En nackdel här är att obligationer är mindre likvida. Börsnoterade aktie har fördelen att vara mer likvida. Går ju ha någon lämplig fördelning där.

Att staten har en reserv med aktier/obligationer har också fördelen att politiker är mindre benägna att skapa kriser som skadar reserven och dödar likviditeten.

Det skulle kräva stora bevakningsinsatser dygnet runt. För även om det är stora mängder, så är mindre mängder av t.ex. koppar ändå värdefulla och skulle locka till sig det redan kända klientelet.

Eftersom de här metallerna redan finns i marken. Kan man säga att man har en viss mängd lagrad som man kan ta fram vid en kris och använda för handel, om dagens ekonomiska systemet skulle sluta att fungera. Det är dessutom rent naturligt, skyddat från stöld.

Som exempel finns det "sällsynta jordartsmetaller" överallt i alla länder.
Trots detta använder Kina dessa som "handels-vapen" och lyckas till och med skrämma slag på USA, genom att vägra leverera.
Är helt övertygad om att Sverige skulle lyckas utveckla teknik att bryta, renframställa och separerade dessa metaller, om vi får 30 år på oss!

Den största anledningen att satsa på andra metaller än guld i dagens läge, det handlar om att guldet är kraftigt övervärderat, i motsats till massor med andra metaller.
Skulle uppskatta att guldpriset är närmare dubbelt över den genomsnittliga kostnaden för nyproduktion, och detta är aldrig långsiktigt hållbart.
Anledningen handlar om främst om en väldig osäkerhet rörande US-dollar, som ju under lång tid haft en helt dominerande ställning vid internationella affärer.

Tror inte vi behöver trettio år för det, utan vet redan hur man gör. Det handlar om, som mycket annat, kostnaden. Det är inte brytvärt med de priser som är idag. Billigare att importera från länder med rikare tillgång. Men de finns förstås. Boliden har väl prospekterat och tittat på Litium, men inte sett det lönsamt. Problemet är väl att priserna skulle skjuta i höjden ordentligt om Kina vägrade exportera och det bli en fördröjning i tid, där man skulle vara utan.

Jag ställer mig även frågande om dagens utbildningsväsende skulle kunna få fram duktiga ingenjörer för en sån brytning, då kunskapsnivån på färdigutbildade har sjunkit här i Sverige. Man satsar på volym istället för kvalitet. Genomströmning är viktigare än kunskaper vilket leder till glädjebetyg. I grundskolan handlar det om att hålla ned duktiga pojkar för att skapa en fiktiv jämställdhet. De som söker sig till ingenjörsutbildningar blir färre och lönerna är usla, då man kan importera ingenjörer från andra länder, med lägre lönekrav.

Så hela landet blir dummare, även på grund av demografin och kommer att hamna efter, tveklöst.

De andra metallerna, deras värde ligger mycket i att de är material för att tillverka andra produkter. Det gör att om det finns en stor tillgång till dessa i enorma lager, så sjunker ju priset, jämfört med om man bedriver gruvdrift och levererar för tillverkning.

Vad en lilleputt som Sverige gör, det saknar totalt betydelse för världsmarknadspriserna på samtliga råvaror.
Jag konstaterar bara att guldpriset idag ligger på ca dubbla priset det i snitt kostar att utvinna nytt guld.
Däremot andra metaller som koppar, nickel, tenn, o.s.v där ligger priserna ungefär på produktionskostnaden hos gruvföretaget.

De finns som sagt "överallt". Så ordet sällsynta som används är ganska olämpligt. Problemet är att de förekommer i låg koncentration.
Det är nog så att de bara utvinns där man samtidigt bryter något annat.

Det är mest i Kina (men inte bara) som arbetskraftskostnaden är så låg att man bryter malmen.

Nästa sak är anrikningen, för att få loss själva metallen. Den processen är "skitig" och därmed mest bara i Kina som man gör det.

Så även om malmen bryts i Sverige, får vi skicka den till Kina för anrikning.

Det är inte så att det inte kan göras utanför Kina. Utan det är för svag lönsamhet i detta.
Vill du jobba med detta och få halv lön?
Knappast. Och därför finns knappt utvinning och anrikning utanför Kina.