Differentiering av guldreserven?

Vore det en stor nackdel för länder att ha hälften av sin "reserv" i guld, och andra delen i stora mängder lätt lagrade beständiga metaller, typ silver, aluminium, koppar, zink, nickel, krom, bly, tenn o.s.v.

Stöldrisken för tusentals ton av "billiga" metaller i väldiga lager är ju helt obetydlig.
Samt kostnaden för att bygga, bevaka och underhålla en jättelik lagerlokal för 100-tusentals ton "billiga" metaller, detta är helt försumbart i jämförelse med värdet på metallerna.

De snabba transaktionerna sker med det dyrbara lättrörliga guldet, medan mer långsiktigt sparande gäller de andra mindre värda beständiga och dyr transporterade metallerna.

Jag understryker att de billiga metallerna är för långtids sparande på 10-tals år.
Medan alla typer av transaktioner på under ca 10 år sker med guldreserven.

Enligt min mening "slår man två flugor i en smäll" med denna strategi.
1. Man blir oberoende av tillfälliga våldsamma fluktuationer och spekulationer i guldpriset, vilket vi ser idag.
2. I krigs eller kristider har vi en stor reserv av betydelsefulla råvaror till vår industri.

Vad skulle syftet vara? Historiskt har ju priserna i de mindre ädla metallerna flukturerat mycket mer än guldpriset. Mängden guld går inte snabbt att ändra. De andra metallerna går det lätt att påverka genom brytningen.

Går man tillbaks till tiden innan cirka 2005 låg gulpriset rätt konstant under årtionden. Det ansågs säkrare än det mesta. Det hela kukade ur först med finanskrisen. Man pumpade in enorma mängder med värdelös valuta i systemet. Reala tillgångar som guld rusade. Marknaden vande sig och sen adderades kraftig spekulation och värdet skenade. Det som hänt nu är väl egentligen en tillnyktring.

Skulle tro massor med länder redan har stora lager med beständiga mindre värdefulla metaller.
Men man påstår inte att detta handlar om någon typ av värde-reserv, utan det gäller beredskap för sin industri i kristider!

Guldreserven är ungefär 10 % av statens omsättning. Det är alltså mer eller mindre en symbolisk reserv. Man arbetar snarare med lån då statsskulden är cirka 8 gånger större än guldreserven. Den stora fördelen med en guldreserv är att man enkelt kan sälja av vid behov, inte helt säkert att det är lika enkelt att låna.

Låna kan man göra av länder, företag eller privatpersoner.

Ungefär samma som en familj som har 4 miljoner i bolån och 500 000 i olika sparformer.

Förvaringskostnaderna är inte så små. De innebär en negativ avkastning.

En billigare lösning vore att inte ha några metalltillgångar utan staten har i stället en indexfond för svenska aktier.

Som det nu är så har Riksbanken köpt obligationer och lånat till dess i bank. Och där kunde man tänka sig att staten säljer av guldet och minskar banklånen. En nackdel här är att obligationer är mindre likvida. Börsnoterade aktie har fördelen att vara mer likvida. Går ju ha någon lämplig fördelning där.

Att staten har en reserv med aktier/obligationer har också fördelen att politiker är mindre benägna att skapa kriser som skadar reserven och dödar likviditeten.

Det skulle kräva stora bevakningsinsatser dygnet runt. För även om det är stora mängder, så är mindre mängder av t.ex. koppar ändå värdefulla och skulle locka till sig det redan kända klientelet.

Eftersom de här metallerna redan finns i marken. Kan man säga att man har en viss mängd lagrad som man kan ta fram vid en kris och använda för handel, om dagens ekonomiska systemet skulle sluta att fungera. Det är dessutom rent naturligt, skyddat från stöld.