Är det alltid fel att fuska eller kan vara motiverat ibland?

Du får betyg efter hur du presterar och den kunskapsnivå du nått för ett ämne.
Om alla började fuska blir betyg och statestik missvisande.
Vad kan det leda till?

Varför hann du inte plugga?
Jag pluggade heller aldrig. Ibland lite tragglande med glosor.
Oftast blev det en "snabb-scanning” innan jag gick in i salen.. om det inte bara fastnat tack vare en intressant lärare och ämne.
Nu är jag förvisso sär i hjärnan så den vanliga studiemetoden funkar inte för mig.
Men jag skulle trots det aldrig fuska. Jag fortsatte att kämpa på i uppförsbacke.
Och tro mig, jag led under större delen av skoltiden, på alla sätt och vis.

Att göra saker “korrekt" för syns skull visar inte på att man är pålitlig.
När ingen ser eller kan döma dig, det är då man kan skilja på opålitlig och pålitlig.

Fisk korrumperar.

Det vore inte bra men åtminstone på vissa kurser på universitet (eller det var så) så spelar betyg ingen större roll. Att klara tentor och ta poäng är det som gäller...

Sen är betygen redan felaktiga i allt för hög grad på t.ex. gymnasiet pga glädje-betyg. Typ folk som fått högsta betyg i svenska (eller allt) och inte kan läsa en hel bok på högskolan.



Ska jag vara ärlig så var jag nog inte helt van vid sättet att plugga på högskolan. Det gick dåligt i början men sen bättre när jag läste andra ämnen. Det jag pluggade krävde också hyfsat mycket läsning i böcker och anteckningar för att kunna klara tentor.



Jag hade typ på högstadiet ganska lätt för skolan. Jag pluggade men inte mer än läxor och kanske kvällen innan ett prov. Ändå gick det mycket bra. På gymnasiet var det liknande upplägg men svårare såklart...

Men du klarade dig ändå bra?




Det kan jag helt hålla med om och jag har t.ex. inte snattat trots jag pga omständigheter lätt kunnat göra det...

Du är avundsjuk för att du inte vågar fuska själv, och om du inte får så ska ingen annan fuska heller i sann jantelagsanda.

Vad är fusk?
Om något uttryckligen inte är förbjudet, så kan man utgå ifrån att det är tillåtet. Men det finns gott om oskrivvna regler.

Fuskas ju hela tiden överallt i världen, från stort till litet, så det borde ju inte vara fel.

Oftast så jag tänker. Att verkligheten får diktera. Det vi faktiskt gör är sanningen snarare än vad vi säger att vi vill göra.

Vågar gör jag.
Men det handlar om moral och respekt.

Fuska alltid om det finns regler som inte fyller en funktion.
Jag har själv fuskat med reseavdraget i deklarationen då man i princip kan säga att tågtaxi räknar emot de två timmar man ska vinna enkelväg. Det är en orimlig hållning.

“Men men... Det finns djupare aspekter med detta att fuska. Typ är det generellt fel och orättvist mot andra, eller kan det vara berättigat i nödfall? Typ om en person kan förlora sitt CSN om han/hon missar en tenta? Då är det kanske ganska lätt att fundera på något litet fusk för att kunna fortsätta plugga...”

Nja, det finns andra mekanismer än fusk om saker skiter sig. Omtäntor finns, vid sjukdom mm kan en student tala med sitt universitet/CSN. Är det en enskild händelse så löser det sig generellt.

På ett djupare moraliskt plan finns naturligtvis massor av betänkligheter. Tänk själv, den dagen ditt barn behöver hjälp, vill du att läkaren ska ha fuskat sig fram eller inte?

En del av högre studier är att prestera inom givna ramar. Det kan man tycka olika om men det är ett verktyg. Även om 90% av en viss klass kan lösa wtt problem kanske hela poängen är att utröna vilka som klarar att lösa problemet på en viss tid.

Mitt program hade en hel del tentor med kort tid och vissa som byggde på tillfällig inlärning - helt emot mycket av yrkesutövningen. Ändå var det viktigt och talande. Förutom i undantagsfall var det duktiga studenter som klarade den sortens test, även om de inte var representativa för yrkeslivet.