Är långtidsarbetslösa bekväma, lata eller korkade?

Fan vet, har flera bekanta som efter 50 har sjukskrivit sig å helt enkelt inte vill jobba mer, samtliga kvinnor, gubben jobbar å själva går det hemma.
enligt mig är de fullt friska men vill inte.

Varför så otrevlig? Gillar inte din ton. Lågt IQ kan väl vara bidragande men är knappast avgörande. Det finns väldigt många i arbetslivet med extremt lågt IQ. Flera långtidsarbetslösa med högt IQ. Det är snarare sociala svårigheter som är mera viktigt är IQ. Därför kan man anta att det kan bli mer vanligt i framtiden.

Varför är du så angelägen att lägga skulden på individen?

Individen kan inte kontrollera om en girig företagare ger honom anställning eller inte. Varför inte lägga skulden där den hör hemma, hos de som kan anställa?

Det är inte som att arbetslösa går in på företag och slår näven i bordet och kräver en anställning, utan det är subjektiva odefinierade och ständigt skiftande krav från allt mer kräsna arbetsgivare som avgör om någon blir anställd eller inte.

Fakta: det är de utan kontakter, utan sociala nätverk, som blir långtidsarbetslösa. Så uppenbarligen är svensk arbetsmarknad baserad på nepotism, inte meritokrati. Anna kinberg batra anställde tex nyligen sina kompisar till jobb där lönerna betalades av skattemedel.

Svårt med ton på FB.
Jag var mest förvånad att din långa, bra lista inte tog med vad jag tror är en stark faktor.

Långt ifrån alltid dock - min far var långtidarbetslös åren innan pension utan att vara lågintelligent. Där var det aspergers (som han inte vill kännas vid) som spökade.

Ett mer relevant exempel är att det funnits flera tillfälligt anställda på min arbetsplats. Vissa har nu fått fast anställning, vissa får gå. De två som får gå är de som skrivit sämst resultat på "arbetstesterna". De har heller inte varit självgående och produktiva, men det är 1-2 som inte heller är så snabba - men där det bedöms som att de har kapacitet att öka takten.

Exakt, socialt beteende är otroligt viktigt. Man kan vara hur smart som helst, säg IQ 160+, men får inget jobb ändå för att man är så socialt distanserad och beter sig inte som andra gör i sociala sammanhang.

ta t.ex. Elon Musk. Han har en massa diagnoser och vissa hatar honom och andra hyllar honom, det är väldigt delat, men om man ser till vad han har åstakommit under alla år, även långt innan Tesla tiden så inser man att han har gjort jävligt bra ifrån sig.

Men hade han inte startat eget så hade risken varit att han inte fått jobb alls för han kan ändå anses som lite "knepig", lite annorlunda och det är skrämmande för vissa arbetsgivare.

Men säg att han ändå blivit hittad av något techbolag som Microsoft eller Google eller liknande så är det mycket möjligt att han vuxit och blivit antingen VD eller högsta tech-chef inom företaget.

Vi har också ett så gott skyddsnät i Sverige så att människor kan bo kvar i utdöda kommuner utan arbetsutsikter och saknar kämpaglöd för att vilja göra något annat i livet än att spela tv-spel, titta på tv och bli feta och (ännu mer) korkade.

Får mig att undra varför ett överbegåvat mattesnille som Grigorij Perelman bor hemma hos sin mamma, lever på hennes pension och har inte haft ett jobb sedan 2003!

Tycker det var bra att du skilde mellan bekväm och lat. Jag tror att bekvämlighet finns, att man vill ha det skönt, man vill chilla och ta det lugnt (man har lätt att bli överväldigad, och man har som nöje att hålla ned aktivitetsnivån, de flesta vill ju inte vara passiva, skulle de ha mycket pengar och inte behöva jobba, skulle de skaffa aktiviteter), men att lättja handlar om att man har svårt att pressa sig hårdare, man har antingen en vana vid att bli omhändertagen, eller också är orken slut, ofta i kombination att man har svårt att organisera.

Jag tror att en grupp av arbetslösa har låg IQ så att dels vill ingen ha dem på jobbet, dels blir de lätt utbrända då jobbet kräver att de arbetar på mental maxkapacitet hela tiden.

Sedan finns det sådana som fungerar annorlunda mentalt, som har haft ett yrke som inte passat dem, de kan lätt klara andra saker, men just en typ av jobb är väldigt svårt för dem. De upplevs som intelligenta, men har antingen tummen mitt i handen, kan omöjligt snabbt flytta fokus eller saknar förmågan att samarbeta eller ta order.

Det finns de i relation, där partnern har ett bra och välbetalt arbete, men de bor på en så liten ort att den andras kunskap inte passar till något på orten och det finns inte många arbetstillfällen. I det fallet försörjer den arbetande partnern oftast helt hushållet.

Oftast är det en blandning av NPF, psykisk sjukdom, fysisk sjukdom, missbruk och låg utbildning/dåliga språkkunskaper eller låg arbetslivserfarenhet med minst två av exemplen.

Men den största anledningen är att det inte finns tillräckligt med arbetstillfällen och att arbetena är dåligt anpassade till vad som funkar för en människa då vi alla har olika styrkor och svagheter.

Man får skilja på frivillig och ofrivillig arbetslöshet. Vi som värderar vår tid mer än pengar vet att utnyttja systemen och balansera mängden jobb mot tid. Nuförtiden kan man leva drägligt utan att göra ett handtag.

Ja det blir Sveriges undergång

Mycket riktigt, ohälsa kan många tillskrivas. Jag känner också på mig att det finns färre arbeten än människor i arbetsför ålder som bokstavligen inte kan anställas utan måste driva företag på egen hand.

Sen har man en hel del friska som hade kunnat jobba om de hade lagt om och tillbringat sin tid rätt och tillskansat sig rätt sorts kunskap så de hade kunnat skapa fler arbetsmöjligheter i landet, men av oklar anledning inte lyckats åstakomma detta. Lallat i skolan utan riktning?

Vi anses för gamla o förbrukade av arbetsgivarna redan vid strax över femtio. Det drabbade mig. Är
mycket kvalificerad inom mitt yrke, men vid 54-55 tog det helstopp. Sökte, kom på intervju men likt förbannat anställde man unga nyexaminerade under tjuofem utan minsta arbetserfarenhet, trots att tjänsten krävde erfarenhet. Detta höll på i två år fram till att jag varit arbetslös så länge att jag inte ens kom på intervju längre. All min erfarenhet var värd noll och intet.
Så lata är vi definitivt inte utan offer för en totalt urkorkad o ekonomiskt idiotisk ålderism! Är nu utan akassa, sgi eller något bidrag från välfärdssystemet o lever på sparpengar o makens inkomst.