Citat:
Ursprungligen postat av
GregersWerle
Ögonblicket av ve och fasa i ögonen på mästaren Shao och mästaren Lin när de plötsligt förstod att Jureskog på bara ett par dagar blivit en bodhisattava, en upplyst, som valde att lämna deras fåfängliga kloster och eviga samsara för att istället, driven av medkänsla, hjälpa alla kännande varelser att nå upplysning. De båda mästarna Lin och Shao insåg med ens att de bådas 40 respektive 50 åriga vistelse i klostret, med celibat, böngroddar, vatten och oavbruten masochism, varit helt bortkastade och att nirvana endast kan uppnås på en yacht i Dubai med god mat, gott vin, 92% ladd och två ryska tonårshoror.
I sin förnekelse av det inträffade drevs de därför att desperat förbjuda de övriga deltagarna att tala om, eller ens tänka på, att Jureskog varit en av dem men att han i sin gudomliga vishet valt den enda rätta vägen, långt bort från snoriga ungar och asketism.
Namaste
Tokkō
Tycker att det är intressant att en sådan som Jureskog irriterar så många, inklusive mig själv, när man egentligen borde tänka som Master sa, att han är rädd (att möta sig själv) och att vi inte vet vad andra människor bär på.
Alla som läst amatörpsykologi förstår ju egentligen detta, ändå stör det oss något oerhört.
Citat:
Ursprungligen postat av
Sagodjur
såg bara första halva avsnittet.
orkar ijnte med alla långsamma närbilder på deltagarna. den som filmat är en idiot och bör aldrig mer arbeta med film. aldrig mer.
munkarna är förstås idioter. det är som att ta en p.t. på friskis och svettis och tro man får visdomsord.
deltagarna är idioter allihop. när dom säger att dom har problem med empati antar jag dom menar att dom är själviska idioter.
jureskog, vilken jubelåsna. sitter och säger att han har problem med att bygga lego med sitt barn för det inte blir som han vill, han tror alltså att umgås med sitt barn handlar om honom och vad han åstakommer med byggandet..
en sån jävla idiot borde kanske inte ha barn överhuvudtaget.
gå och stek en hamburgare till din jävla sopa.
trodde inte dessa människor hade så mkt personliga problem men dom verkar ju helt efterblivna allihop.
Målet är ju att finna något djupare i en värld där det mesta syftar till att fokusera utåt istället för inåt. Att lära sig att utforska och finna sin inre kraft för att bli en bättre människa och kunna hantera livet på ett mer konstruktiv vis. Lite som KBT, som Janne sa. Man blir herre över sig själv och låter sig inte styras av känslor eller negativa tankar som begränsar en.
Kan inte se något negativt med att utmana sig själv både fysiskt och psykiskt, det är ju betydlig mer naturligt för människan än att precis allt i livet ska vara bekvämt och enkelt. Är man helt otränad i detta, så blir minsta motgång enorm.
Har aldrig gillat uttrycket "att hitta sig själv", men det är väl lite det , det går ut på om jag förstår det rätt. Att lära sig vad ens styrkor och begränsningar är för att kunna utvecklas därifrån.