Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Ni tre hittar bara på. Det finns ett arbetsgivaransvar att tillse att det finns tydliga instruktioner från vården om hur egenvårdsarbetet och rapporteringen ska gå till. Finns inte det måste arbetsgivaren för assistansen agera. Det har inte framkommit vem som var arbetsgivare men det kan ha varit mamman och styvpappan som var assistenter i egen regi. Oavsett vilket finns ett arbetsgivaransvar att se till att allt går rätt till.
Arbetsgivaren (alltså troligen mamman och styvpappan själva) var alltså skyldiga att dokumentera fel och brister i vårdens underlag och rapportera detta till vården. Om det inte funnits dokumenterade rutiner för dropp, kost och uppföljning är det en sådan brist som arbetsgivaren måste agera på. Något sådant agerande har dock inte framkommit.
Totius, du fortsätter att snickra ihop egna juridiska och medicinska hittepå-regler.Att blanda ihop personlig assistans med hälso- och sjukvårdens medicinska ansvarsområde visar hur ute och cyklar du är:
Egenvård (som matning, hygien och skötsel av dropp enligt instruktion) utförs av assistenter på uppdrag av den enskilde. Men det medicinska ansvaret, inklusive dosering, ordination av näringsdropp och diagnos, ligger alltid 100 % hos ansvarig läkare inom hälso- och sjukvården.
Det är behandlande läkare som ska sätta korrekta ordinationer. En assistent eller assistansanordnare kan varken ändra ett dropps dosering eller "kräva" nya medicinska uppföljningsrutiner, det regleras i hälso- och sjukvårdslagen (HSL), inte i arbetsmiljölagen.
Sjukvården erkände ju själva att droppet var felordinerat och att uppgifterna om 100 % dropp beroende i orosanmälan var felaktiga. Att försöka lägga över sjukvårdens feldoseringar och bristfälliga uppföljning på en assistentanordnares "arbetsgivaransvar" är ren desperation.
Sluta uppfinna egna juridiska konstruktioner för att släta över myndighets- och vårdhaverier.