Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Det här behöver klargöras så att du inte kan lura resten av tråden:
Domskälen från juli 2025 finns här:
(FB) 8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC
Notera speciellt följande (fetat av mig):
Enligt förvaltningsrätten har det inte kommit fram annat än att Victoria Thorstensson agerat och agerar med [Elsas] bästa i åtanke. Förvaltningsrätten bedömer dock att Victoria Thorstenssons inkännande med [Elsa], så som det kommer till uttryck, det sätt på vilket hon har kontakt med sjukvården samt den information hon lämnar och den hon inte lämnar förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av [Elsas] besvär och behov av lämpliga medicinska åtgärder. Agerandet innebär att [Elsa] riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Enligt förvaltningsrätten utgör detta en påtaglig risk för att [Elsas] hälsa och utveckling kan skadas. På grund av dessa brister i omsorgen föreligger det därmed ett vårdbehov.
Där finns alltså
INGEN ”
anklagelse om MBP” som du brukar påstå.
Vidare är följande av fundamental betydelse i texten ovan: […] så som det kommer till uttryck, det sätt på vilket hon har kontakt med sjukvården samt den information hon lämnar och den hon inte lämnar förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av [Elsas] besvär och behov av lämpliga medicinska åtgärder. Agerandet innebär att [Elsa] riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs. Enligt förvaltningsrätten utgör detta en påtaglig risk för att [Elsas] hälsa och utveckling kan skadas. […]
Hela grunden för fortsatt LVU var mammans sätt att agera som innebar en påtaglig risk för Elsas hälsa och utveckling.
Vad detta agerande egentligen innebar är sådant som vi försöker att diskutera men som du, Kurre och Hasse förstör hela tiden.
Allt som händer och inte händer finns inte dokumenterat i världen.
Det som faktiskt har hänt visar att lagkraven på samverkan, kvalitet och avvikelserapportering enligt LSS har åsidosatts.
Totius, låt oss läsa domskälen tillsammans, långsamt. Det är nämligen en fascinerande text.
Steg 1: "Det har inte kommit fram annat än att Victoria agerat och agerar med Elsas bästa i åtanke."
Domstolen konstaterar alltså att mamman gör allt för sitt barns bästa.
Steg 2: "Victorias inkännande med Elsa, så som det kommer till uttryck…"
Hennes inkännande. Hennes förmåga att känna in sitt barn. Det som i varje föräldrabok beskrivs som grunden för god omsorg, blir här en del av problemet.
Steg 3: "…den information hon lämnar och den hon inte lämnar…"
Det hon säger är ett problem. Det hon inte säger är också ett problem. Det finns alltså inget hon kunde ha sagt eller låtit bli att säga, som inte hade varit en brist.
Steg 4: "…förhindrar sjukvården från att kunna verifiera och klarlägga omfattningen av Elsas besvär…"
Sjukvården har läkare, prover, röntgen, vägning, observation och inläggning. Ändå är det mammans fel att sjukvården inte kan verifiera. Och den uppgift som sjukvården faktiskt hade fel, att droppet täckte i princip allt, kom inte från mamman. Den stod i sjukvårdens egen journal.
Steg 5: "Elsa riskerar att utsättas för onödiga och mer omfattande vårdåtgärder än vad som krävs."
Vem beslutar om vårdåtgärder? Läkarna. Om läkarna ger onödig behandling utan att först verifiera behovet, är det läkarnas beslut. Lösningen på det är att vården verifierar innan den behandlar. Inte att barnet tas från sin mamma.
Steg 6: "Detta utgör en påtaglig risk."
Och därmed har en mamma som agerar med sitt barns bästa i åtanke, och som känner in sitt barn, förvandlats till en påtaglig risk för sitt barn.
Sammanfattning av domskälen: mamman vill sitt barns bästa, känner in sitt barn och har kontakt med vården. Vården kan inte verifiera vad den behandlar. Alltså ska barnet skiljas från mamman i ett år.
Det är inte en bedömning av en omsorgsbrist, Totius. Det är vårdens oförmåga att verifiera, omformulerad till föräldrarnas fel. Och det är just därför Centrum för rättvisa skriver att LVU inte får användas för att vården ska kunna ompröva sin egen tidigare behandling (JO-anmälan, p. 2.5.3).